Sveriges tredje tekniska högskola hamnade i Lund

1961 antogs de 30 första teknologerna till den då självständiga Tekniska högskolan i Lund. LTH växte snabbt och ett alldeles nytt campus växte fram i utkanten av staden. Så småningom blev man både en del av Lunds universitet och ett slags centrum i Kunskapsstråket mellan Universitetshuset och Science Village.

Sverige hade sedan slutet av 1800-talet börjat profilera sig som en av världens mest framstående ingenjörsnationer. Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm hade bildats 1827 och Chalmers tekniska högskola i Göteborg 1829, även om dessa båda högskolor inte bedrev högre akademisk ingenjörsutbildning i modern mening när de grundades. Det industriella och tekniska framåtskridandet hade förvandlat Sverige från ett fattigt och outvecklat land till ett av världens rikaste.

Efter 1945 stod det klart att om Sverige skulle behålla denna ledande position så var man tvungen att satsa på forskning och utveckling. Den ökade industrialiseringen i efterkrigstidens Sverige och den snabba tekniska utvecklingen ledde till en ökad efterfrågan på ingenjörer. Dessa krav i förening med regionala önskemål från näringslivet och Skånska Ingenjörsklubben gjorde att det tätbefolkade Skåne framstod som den bästa platsen för att inrätta en tredje teknisk högskola.

Diskussionerna om den tredje tekniska högskolan tog sin tid och kanske var det till sist rymdkapplöpningen och den förste människan i rymden 1959 som hjälpte till att fatta beslutet. Åtminstone om vi ska tro Lars Ingvar som var sekreterare i den organisationskommitté som i juni 1960 fick i uppdrag att sjösätta en teknisk högskola i Lund. I boken ”LTH 25 år” skriver han att intresset för USA och Sovjets rymdkapplöpning blev en väckarklocka, allt fler insåg vad en satsning på teknik kunde betyda.

Skulle högskolan hamna i Malmö?

Till en början var det en öppen fråga om var i Skåne en teknisk högskola skulle ligga. Malmö var en av Sverige viktigaste industristäder och där fanns redan ett av landets första tekniska läroverk som inrättats redan 1850. ”Från början var det självklart att en sydsvensk teknisk högskola skulle ligga i Malmö”, skriver Harald Nerman, som satt med i Malmös högskolekommitté, i ”LTH 25 år”. Malmös högskolekommitté och Skånska Ingenjörsklubben samlade tillsammans argument för varför en teknisk högskola borde lokaliseras till Malmö.

Valet föll dock till slut på Lund. Som en viktig anledning till detta beslut brukar man nämna en stark argumentation från Lunds universitets rektor Phillip Sandblom, som dock såg framför sig en stark utvidgning av universitetet med en teknisk fakultet. Så blev det inte, men organisationskommittén såg att den nya tekniska högskolan och Lunds universitet båda skulle gagnas av närhet till varandra. Kommittén leddes av KTH:s rektor Ragnar Woxén, som ville se en självständig teknisk högskola utanför Lunds universitet – och så startade den.

Den nya Tekniska Högskolan i Lund, redan från början förkortad LTH, formades till en högskola som var mycket lik KTH. Kommitténs målsättning var att KTH, CTH och LTH skulle vara likvärdiga, men inte identiska. Bland annat fick LTH Sveriges första professurer i elektrisk mätteknik, elautomatik, byggnadsmateriallära och byggnadsfunktionslära. LTH:s första professor, och första egna rektor, var Bertram Broberg (hållfasthetslära). Ragnar Woxén fungerade mellan 1961 och 1965 som rektor både för KTH och LTH.

Det bestämdes från början att högskolan skulle ha sex avdelningar: teknisk fysik (F), elektroteknik (E), maskinteknik (M), väg och vatten (V), arkitektur (A) och kemi (K), där förkortningen sålunda blev ”FEMVAK”. Högskolan skulle starta med i princip ett nytt utbildningsprogram per år, och 1965 vara i gång med de sex utbildningarna. Först ut var F, eftersom teknisk fysik innehåller förhållandevis många teoretiska ämnen och har ämnen som inte fordrar alltför speciella laboratorier. Dessutom underlättades rekryteringen av lärare eftersom vissa av de första årskursernas ämnen redan fanns vid universitetet.

Det första uppropet

Den 3 oktober 1961 ägde LTH:s första upprop rum. 28 män och två kvinnor ropades upp i sal VI i universitetshuset. Efter uppropet gick man över till AF och firade. ”Från Lunds universitet deltog rektor Philip Sandblom och från studentkåren ordförande Erik Owers. Vi tågade sedan över till AF där Owers bjöd på champagne och förklarade högskolan invigd”, skrev kanslichef Lars Ingvar vid 25-årsjubileet. LTH:s förste professor Bertram Brobergs minnesbild var att det var sherry som studentkårens ordförande bjöd på och han konstaterade också om den enkla ceremonin: ”En av teknologerna hade munspel med sig, men någon musik förekom ej.” i AF:s årsbok 1972. På kvällen bjöd Skånska Ingenjörsklubben på middag på Rådhuset i Malmö. Senare i veckan reste studenterna till Göteborg och Chalmers för nollning, eftersom äldre teknologer av naturliga skäl saknades i Lund.

Den 3 oktober 1961 ägde LTH:s första upprop rum. 28 män och två kvinnor ropades upp i sal VI i universitetshuset. Efter uppropet gick man över till AF och firade. ”Från Lunds universitet deltog rektor Philip Sandblom och från studentkåren ordförande Erik Owers. Vi tågade sedan över till AF där Owers bjöd på champagne och förklarade högskolan invigd”, skrev kanslichef Lars Ingvar vid 25-årsjubileet. LTH:s förste professor Bertram Brobergs minnesbild var att det var sherry som studentkårens ordförande bjöd på och han konstaterade också om den enkla ceremonin: ”En av teknologerna hade munspel med sig, men någon musik förekom ej.” i AF:s årsbok 1972. På kvällen bjöd Skånska Ingenjörsklubben på middag på Rådhuset i Malmö. Senare i veckan reste studenterna till Göteborg och Chalmers för nollning, eftersom äldre teknologer av naturliga skäl saknades i Lund.

I brist på egna lokaler användes gamla folkskollärarseminariet vid lasarettet. Laborationer hölls i en byggnad bakom dåvarande Zoologiska museet. Men lokalfrågan skulle snabbt lösas – ett enormt byggnadsprojekt drogs igång som snabbt skulle bygga en ny högskola. ”Tekniska högskolan i Lund är den första större högskola i Sverige för vilken samtliga byggnader planeras och byggs i ett sammanhang” konstaterade Byggnadsstyrelsens generaldirektör Sixten Larsson i en skrift om bygget från 1965.

Klas Anshelm byggde LTH

Arkitekten som fick uppdraget att rita LTH av Byggnadsstyrelsen var Klas Anshelm. Innan Klas Anshelm gav sig i kast med det som kom att bli hans största projekt var han välkänd i Lund med bland andra byggnader som Konsthallen, S:t Lars sjukhus, Lunds nation, tillbyggnaden av UB och kanske framför allt av Medicinarlängan, dagens BMC, som 1949 var en helt ny typ av institutionsbyggnad, fjärran från äldre tiders institutionspalats.

Då byggdes den nya högskolan på en åker utanför Lund – och idag är LTH på väg att bli ett slags centrum i Kunskapsstråket, som inbegriper en spårväg, och går från Universitetshuset till Science Village.

Materialet för LTH blev bärande murverk av tegel och platsgjutet betongbjälklag. När tvivel på ”ekonomin” uttalades stod Anshelm på sig och visade att hans metoder var mindre kostsamma än andra som föreslagits.

Så mycket tegel gick åt att tegelstenarna, lagda efter varandra, motsvarade sträckan Lund–Rom. Färgsättningen med svart asfalt och tak, mörkrött tegel, grå betong och vita snickerier valde Anshelm för att byggnaderna inte skulle inte bli daterade. Anshelm ska inte ha sett det som sin uppgift att förutspå vad som skulle bli modernt om 40 år.

Sist påbörjades bygget av Kemicentrum som med en 273 meter lång mittdel (som tre domkyrkor) rymmer apparathall och laboratorier blir Lunds längsta hus när det stod klart 1968.

De första åren kunde inte professorstillsättningar handläggas i Lund eftersom LTH inte hade en tillräckligt stor professorskår. Så dessa ärenden sköttes på KTH men fakulteten utökades med de vid LTH utnämnda professorerna och även i vissa fall med professorer från CTH och matematisk-naturvetenskaplig fakultet vid Lunds universitet. 1964 bildade LTH egen fakultet, första åren dock utökad med professorer från KTH och CTH och i vissa fall även från Lunds universitet.

Den 28 oktober 1965 kunde så LTH invigas på riktigt. Nu var alla planerade utbildningar, FEMVAK, på plats, större delen av campus, förutom Kemicentrum, var färdigbyggt och LTH hade tillräckligt många professorer. En sak som LTH dock inte hade på plats var ett eget sigill eller emblem, så till invigningen frågade LTH teknologsammanslutningen TLTH om lov att låna in deras symbol med kvadrat-triangel-cirkel. Lånet blev långvarigt eftersom symbolen därefter blev själva LTH:s emblem ända fram till 1990-talet när TLTH tog, eller fick, tillbaka emblemet. Men trots det är symbolen fortfarande en del av LTH själ. LTH:s doktorsring är en variant på symbolen, doktorshatten och frackkragen för disputerade pryds av emblemet och så även LTH:s rektorskedja.

Lunds första kvinnliga professor

Lunds första kvinnliga professor, Carin Boalt, installerades bland de första 28 professorerna på LTH. Även om Carin Boalt var den första kvinnan som blev professor i Lund 1965, så var hon tekniskt sett inte först på Lunds universitet eftersom LTH ännu var självständigt.

1967 föreslog organisationskommittén att LTH skulle fortsätta att vara en egen högskola. Man var dock ej enig då flera tunga namn från Lunds universitet i kommittén var emot. Avgörande beslut togs av riksdagen under våren 1968, vilket leder till att LTH den 1 juli 1969 införlivas med Lunds universitet som dess tekniska fakultet. Det inarbetade namnet LTH tycker man från högre ort kan behållas. Möjligen underlättas införlivandet i Lunds universitet av att LTH:s dekanus, Sven Johansson, segrar i rektorsvalet samma år och tillträder som universitetsrektor 1970.

Till en början så muttrades det lite här och var inom LTH om att man fick ge upp sin självständighet. Kanske kan man se teknologernas insamling 1978, från det skånska näringslivet, till en rektorskedja för LTH:s rektor som en reaktion på att de vid den tiden inte riktigt var nöjda med LTH:s roll inom det stora universitet. LTH:s rektor skulle minsann också ha en rektorskedja att bära vid högtidliga tillfällen – precis som Lunds universitets rektor.

På 1980-talet ifrågasattes det stora universitetets som tungrott och en UHÄ-utredning kom fram till att det fanns stora nackdelar med den storskaliga verksamheten i Lund. Men i stället för att lösgöra LTH skapades en ny storhögskola, LNTH, Tekniska och Naturvetenskapliga Högskolan i Lund, som kom att omfatta två fakulteter – den tekniska och matematiskt-naturvetenskapliga. Så 1984 blev LTH en högskola inom en högskola inom ett universitet!

LNTH hade en rektor, men LTH och den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten hade varsin dekan. LTH:s dekan vid denna tiden, Skotte Mårtensson, berättar i boken ”År 2001 – en LTH-odyssé” att det inte oväntat blev problem att få de två kulturerna att samverka. Misstänksamheten var stor från båda håll och mest diskuterades ”cykelställsärenden” – sådana som egentligen inget betydde och som alla kunde ha en åsikt om.

Efter fem år bröt man upp storhögskolan i bred enighet. Den första juli blev LTH åter en högskola inom ett universitet. Med åren har LTH funnit sig väl tillrätta inom Lunds universitet och är nu en stor och självklar del av universitetet.

LTH:s rektorskedja

LTH:s rektorskedja

Kedjan som bärs av LTH:s rektor vid högtidliga tillfällen är tillverkad av silversmeden Birger Pellas 1978.

LTH:s rektorskedja kan sägas vara formgiven enligt samma principer som universitets rektorskedja. Den består av en större medaljong med LTH:s dåvarande emblem kvadraten-triangeln-cirkeln, där universitetet har sitt sigill, och sex mindre medaljonger som representerar de ursprungliga sektionerna – FEMVAK – som en motsvarighet till universitets medaljonger för de fyra ursprungliga fakulteterna. Kedjan är i silver, medan universitetets är i guld. (Foto: Kennet Rouna)