Hoppa till huvudinnehåll

Attosekundforskningen steg för steg

Nedjma Ouahioune och Ann-Kathrin Raab, som båda är forskarstuderande, demonstrerar hur anläggningens minsta lasersystem fungerar. Lasern i de största systemen är infraröd och därmed inte synlig för ögat. Det minsta systemet är det enda med synliga laserpulser.

Professor Per Eng-Johnsson vid det storleksmässigt mellersta av forskargruppens tre system. Han beskriver det som ett ”lagomsystem”.

Här händer det – själva attosekundkällan. I den runda vakuumkammaren skapas attosekundpulserna.

Attosekundexperiment är känsliga för damm och vibrationer. Även om experimenten inte behöver bedrivas i ett renrum måste systemen stå på en skyddad, ren, tyst och avskärmad plats. Samtidigt är delar av den omkrinliggande utrustningen, som behöver finnas i ett närliggande rum, mycket högljudd.

I experimentkammaren, som här är en magnetisk flaskspektrometer, görs själva experimentet. Attosekundpulserna möter gaspartiklar i mitten. Elektroner samlas in med hjälp av magnetfält, och deras energi mäts.

I denna vakuumkammare kombineras attosekundpulser med mätpulser. Här kan tidsavståndet mellan pulserna justeras.

För snart tre år sedan beställdes det nya terawattlasersystemet. Snart invigs det. ”Det var som att köpa något som inte fanns ännu. Det var ingen enkel upphandlingsprocess”, säger Per Eng-Johnsson. Fysicums tre lasersystem fungerar enligt samma grundprinciper men ser visuellt mycket olika. Det minsta är någon meter långt, det största 16 meter.

Fotograf: Charlotte Carlberg Bärg
Text: Sara Hängsel

Attosekundforskningen steg för steg

Nedjma Ouahioune och Ann-Kathrin Raab, som båda är forskarstuderande, demonstrerar hur anläggningens minsta lasersystem fungerar. Lasern i de största systemen är infraröd och därmed inte synlig för ögat. Det minsta systemet är det enda med synliga laserpulser.

Professor Per Eng-Johnsson vid det storleksmässigt mellersta av forskargruppens tre system. Han beskriver det som ett ”lagomsystem”.

Här händer det – själva attosekundkällan. I den runda vakuumkammaren skapas attosekundpulserna.

Attosekundexperiment är känsliga för damm och vibrationer. Även om experimenten inte behöver bedrivas i ett renrum måste systemen stå på en skyddad, ren, tyst och avskärmad plats. Samtidigt är delar av den omkrinliggande utrustningen, som behöver finnas i ett närliggande rum, mycket högljudd.

I experimentkammaren, som här är en magnetisk flaskspektrometer, görs själva experimentet. Attosekundpulserna möter gaspartiklar i mitten. Elektroner samlas in med hjälp av magnetfält, och deras energi mäts.

I denna vakuumkammare kombineras attosekundpulser med mätpulser. Här kan tidsavståndet mellan pulserna justeras.

För snart tre år sedan beställdes det nya terawattlasersystemet. Snart invigs det. ”Det var som att köpa något som inte fanns ännu. Det var ingen enkel upphandlingsprocess”, säger Per Eng-Johnsson. Fysicums tre lasersystem fungerar enligt samma grundprinciper men ser visuellt mycket olika. Det minsta är någon meter långt, det största 16 meter.

Fotograf: Charlotte Carlberg Bärg
Text: Sara Hängsel