Virrvarr för bättre gruppdynamik

– Vänta vänta, kom hit! Och sen så går du under där, bra, och nu kan du hoppa… instruerar Daniela Chiang och brister ut i skratt när kursaren Malaley Rahmani snavar och trillar ihop i en fnissig hög på golvet.

Det är måndag eftermiddag på Kemicentrum och ett fyrtiotal masterstudenter i livsmedelsteknik tränar gruppdynamik. Daniela Chiang, Malaley Rahmani och fem till är mitt uppe i en övning där man ställer sig i en ring, korsar armarna, tar varandra i hand och sedan ska reda ut virrvarret. Övningarna leds av idrottspsykologen Niklas Cederström som bland annat coachat lag i handboll, fotboll och rubgy.

– Vad var poängen med den här övningen, tror ni? frågar han klassen efteråt.

– Att lära sig ta hjälp, föreslår någon.

– Ja, och att inte stressa upp sig om man stöter på problem. Utan notera sin rädsla, släppa den känslan och sedan ta hjälp av andra.

Efter ytterligare tre övningar med stigande svårighetsgrad är det dags för paus. Studenterna börja småprata med varandra och LUM får en stund med Niklas Cederström.

– Tanken är att försätta studenterna i en stressig situation där de inte riktigt vet vad som händer och där de måste fatta beslut, förklarar han.

De ska känna sig obekväma, men inte otrygga.

– Har man upplevt nervositet i sin grupp och det gick bra, blir känslan lättare att hantera när den kommer tillbaka två månader senare. Man kan registrera den och omvandla den till lugn.

Liknande övningar har han kört med även i individuella sporter, såsom simning och fri-idrott. Gruppträning sätter press och sporrar tävlingsinriktningen som ju behövs när man ska tävla, förklarar han.

– Situationen påminner om den akademiska miljön, exempelvis när man pluggar i grupp och skriver tentan själv. Gruppstudier ger nya idéer och ett nytt perspektiv på frågorna vilket är till hjälp när man ska tolka informationen senare, när det verkligen gäller.

Efter dagens övningar och en föreläsning kommer Niklas Cederström att träffa alla grupperna enskilt tre ytterligare gånger under hösten. Vad händer då?

– Jag lyssnar mycket på hur de diskuterar. Tipsen jag sedan ger beror mycket på gruppens stil. En grupp fick i uppgift att uppdatera sin målformulering om hur de vill jobba som grupp. Varje grupp får inledningsvis i uppgift att enas om två, tre korta regler, det kan handla om klar och tydlig kommunikation eller öppenhet och användning av olika erfarenheter från gruppen.

– En annan grupp hade problem med den muntliga kommunikationen eftersom en deltagare hade svårt med engelskan. Lösningen blev att skapa en Facebook-grupp och ta kommunikationen där också. Verktygslådan är stor, säger Niklas Cederström.

Detta är fjärde året som livsmedelsteknik-kursen tar hjälp av idrottspsykologin för att få grupper att mogna till ett team. Studenternas deltagande är obligatoriskt och ger 1 av totalt 15 kurspoäng.

Initiativet kom från läraren och livsmedelsforskaren Federico Gomez som då var lite bekymrad över att vissa slutrapporter var ”rätt så kassa”. Något problem med vare sig förkunskap eller projektidé fanns inte, tvärtom. Den bristande kvaliteten berodde på något annat, anade han, nämligen brist på tillit och samarbetsförmåga. Flera grupper hade konflikter och vissa splittrades till och med.

Vid något tillfälle när Federico Gomez grubblade på vad man skulle göra åt saken kom han och tänka på att lagsporter ofta tar extern hjälp av psykologer, coacher och linkande för att få till bra grupper.

– Så jag tänkte att om de kan hjälpa idrottsmän, varför kan de inte hjälpa ingenjörsstudenter?

Federico Gomez hörde sig för hos bland andra universitetets avdelning för arbets- och organisationspsykologi där han fick kontakt med Simon Granér som bland annat tipsade om Niklas Cederström.

Så här fyra år senare kan Federico Gomez konstatera att samarbetet gett resultat. Kursutvärderingarna är mer positiva och rapporterna bättre.

– De är mer genomarbetade än tidigare. Det märks att hela gruppen varit involverad. Det framgår inte att vissa partier skrivits av olika personer, stilen är enhetlig. Allt detta märks också i den muntliga examinationen, säger Federico Gomez.

Pausen är slut och studenterna travar tillbaka till klassrummet. Det är dags för en ny övning som ska vässa samarbetsförmågan och träna lugnet när stressen slår till. Niklas Cederström kastar servetter, plastglas och papperstallrikar på golvet.

– Nu ska ni ställa er i ett led och hålla varandra i axeln och blunda, bara den som står längst bak får titta. Den personen ska förklara för resten av gruppen hur ni ska plocka upp grejerna från golvet.

– Ånej, svarar studenterna och skrattar.

Imorgon kör kursen igång på allvar. Fast grupparbetena har redan startat.

Text: Kristina Lindgärde

Artikeln har ursprungligen ublicerats i Lunds universitets magasin, LUM

5 tips för bra gruppsamarbete 

• Sätt upp slutmål och delmål. Bra mål är ”smarta” – specifika, mätbara, åtkomliga, relevanta och tidsbundna.
• Uppmuntra alla till att våga förmedla tydliga och ärliga åsikter. Individen måste känna sig trygg och säker i sin roll och det bästa sättet att nå dit är ett samtal där alla förmedlar sina åsikter. Det ger också nya perspektiv.
• Resonerad, lugn och logisk kommunikation har större chans att leda till en bra lösning som alla är överens om.
• Skapa tydlig rollfördelning – när alla förstår och är överens om vilka som fyller olika roller inom gruppen så blir det enklare att dela upp arbetet.
• Ta paus då och då för att slippa jobba hela tiden. Samarbetet underlättas om man även känner sina kursare som människor.