Hoppa till huvudinnehåll

Premiär för återvunnen viskos

Idag görs viskostyger av biomassa från skogen och helt återvunnen viskos finns inte. Nu har forskare lyckats göra ny viskos – av uttjänta bomullslakan.

– Publicerad den 6 mars 2024

närbild på nyspunnen viskos
Fluffig viskos på helt nytt och hållbart sätt.

Gamla textilier runtom i världen hamnar på tippen och bränns ofta upp. I Sverige bränns de ofta till fjärrvärme. Mycket utveckling pågår för att ge gamla kläder och tyger ett värdigare slut. 

Planeten behöver verkligen återvunna textiler eftersom det tar mycket energi, vatten och mark i anspråk att odla bomull och andra ”tyg-växter”. 

Men utmaningarna är många.

– Cellulosakedjor, huvudkomponenten i växtfibrer, är komplexa och långa. Bomullstyger är dessutom hårt behandlade med färg, skyddsmedel och andra kemikalier. Och sedan all ingrodd smuts i form av hudavlagringar och fetter, berättar Edvin Bågenholm-Ruuth doktorand i kemiteknik vid LTH, Lunds universitet. 

Avfall sparar skog

Nu har han och kollegor hittat ett sätt att luckra upp och omvandla de komplexa bomullsfibrerna till viskosfibrer. Viskor, som ibland också kallas konstsilke, är ett vanligt i plagg såsom blusar, kjolar och klänningar. Råvaran är cellulosa, oftast trä. 

Men snart kan alltså en ny teknik, utvecklad av Edvin Bågenholm-Ruuth med kollegor, finnas på marknaden som i stället tillverkar viskos av återvunna textilier – och därmed sparar in på värdefull skog. 

Det finns redan idag viskosvarianter som till viss del produceras med gamla bomullsfibrer. Men för att få en tillfredsställande produkt behövs dock ofta en stor andel ”jungfruliga” fiber. 

I julas publicerade forskarna en studie som visar processen. Under nästkommande år planeras en pilotanläggning någonstans i Europa. Metoden har redan testats att spinna viskostrådar, och det gick utmärkt.

En fördel är att processen ser ut att bli billig. Det som behövs är nämligen ett ganska enkelt salt – zinkklorid – som löses upp i vatten. En ytterligare fördel är att en mindre andel av det giftiga ämnet koldisulfid behövs jämfört med ordinarie processer. Resultatet är viskosfiber av god kvalitet, även om processen behöver optimeras ytterligare, anser Edvin Bågenholm-Ruuth.

Edvin Ruuth-Bågenhielm i labbet.

Edvin Bågenholm-Ruuth i labbet.

Finns några utmaningar med er återvunna viskos?

– Nu har vi utgått från vita tyger, men om man utgår från färgad lump kan man behöva lägga till ett steg som avfärgar lumpen. Kan det göras och samtidigt undvika traditionell blekning är det att föredra eftersom blekning är en mycket resursintensiv process med stor miljöpåverkan. 

Produktion: Ett bolag, ShareTex, har grundats för att kunna ta tekniken ut till användning och förhoppningen är att det ska kunna ske på kommersiell skala inom fem till sju år. 

Tidigare nyhet: Edvin Bågenholm-Ruuth har tidigare lyckats bryta ner slitna bomullskläder till socker som kan användas till nya tyger. https://www.lth.se/article/gamla-bomullsklaeder-blir-socker-som-blir-sp…

Så här går det till

Tygerna läggs i zinkklorid-vätskan och inom en timme har alltihop omvandlats till en geggig massa. 

Sedan tillsätts vatten och en fluffig vit massa fälls ut, en så kallad ”dissolvingmassa”, som kan filtreras bort från vätskan. Denna massa kan sedan ersätta motsvarande skogsmassa som används i dagens viskosprocess.

I nästa steg behandlas massan med en rad kemikalier, däribland koldisulfid, för att göra den löslig i natriumhydroxid. Massan löses upp, spinns och klipps sedan till viskosfibrer.