"Det bästa huset byggs inte nytt"

Att inte riva alls, är det inte väl radikalt?

– Nej. Jag sticker ut hakan nu, men nej. Självklart ska vi göra oss av med det som är giftigt och farligt för människor och natur. Men att riva bara för att något är fult och opraktiskt … Bättre kan vi.

Rivs det fortfarande mycket i Sverige? 

– Jag vågar inte slå fast något om mängder, men byggnader rivs fortfarande på ett slentrianmässigt sätt. Det händer för att vi inte förstår vilken miljöbelastning som ingår i materialen, och vad byggnaderna faktiskt rymmer i fråga om klimat- och naturresurser. Här finns ett stort kunskapsglapp inom byggsektorn.

Varför är det så?

– Jag tycker att det inom byggandet fortfarande finns en hel del självförverkligande och vilja att sätta sig själv på kartan, ett behov som nog kan finnas både hos arkitekter och exempelvis kommunföreträdare. Men att uppskatta värdet och gestalta inom ramen för något befintligt borde egentligen vara en större utmaning. 

Saknas det ekonomiska incitament att använda återbruk?

– För företag och offentliga organisationer kostar det alldeles för lite att slänga saker idag. Ett annat problem är lagstiftningen. Innan något rivs borde det alltid undersökas en ombyggnation är möjlig. Bevisbördan ska då ligga hos byggherren. Om rivning visar sig vara enda vägen, då borde åtminstone återbruk av materialet vara ett krav.

– Idag säger Miljöbalken att vi ska undvika att ge upphov till avfall. Ändå sker det hela tiden. Vilket ansvar byggherren har i förhållande till miljöbalkens formulering är väldigt oklart idag. 

Men om återbruk blir det enda rätta – kan det inte slå ut många bra företag och bli ett hinder för innovation?

– En större risk är att företagens tillgång till vissa råvaror tar slut. Sanden som behövs för att göra glas och betong kan exempelvis ta slut under vår levnadstid, och även materialet som behövs för att göra gips sinar. 

– Så det finns risk att företagen inte kan sälja lika mycket av ändliga naturresurser, men de kan fortfarande sälja jättemycket om de går från linjärt till cirkulärt och alltså tar tillbaka material, renoverar saker och säljer dem på nytt.

Vad krävs för att företagen ska börja med den förflyttningen?

– Själv ser jag ingen startsträcka alls, det är bara att börja. Men förstås är det inte bara enkelt. Det finns många frågor som vi forskare kan hjälpa till att lösa, inom exempelvis regelverket för upphandling och när det gäller Plan- och bygglagen. 

Hur borde lagen ändras?

– Om du vill bygga bostäder i en industrifastighet krävs idag ofta att detaljplanen görs om. Och att skapa en ny plan tar lång tid. Kommunerna borde ju också få ställa villkor i samband med rivningslov så att den som river ser till att exempelvis tak, ytterväggar och fönster kan bevaras.

Men alla älskar inte återbruk?

– Det är inte allt eller inget. Många människor tycker om känslan av att något är nytt, och då är det en möjlighet att återvinna råvaran i stället för en hel produkt, även om det är steg nedåt i avfallstrappan. 

– Priserna på material är höga nu på grund av kriget i Ukraina. De kommer att fortsätta upp i takt med att råvarorna blir mer sällsynta. Återbruk och återvinning blir nycklar om vi ska ha råd att bygga nytt.

Vad mer behöver göras för att nå en mer hållbar byggsektor?

– En modell för framtiden handlar om att dela utrymmen, energikostnader och hyresavtal. Forskningen visar att mycket är vunnet när det gäller klimat- och naturresurser om vi kan använda rummen fler timmar per dygn. Varför ska exempelvis ett kontor stå oanvänt i många timmar, när studenter behöver studieplatser?

Artikeln är publicerad i LTH-nytt nr 1 2023: "Till nytta för samhällsbygget"