Så påverkas skyddsvallen av stormvågor

Behovet av effektiva kustskydd blir allt större i takt med att översvämningarna ökar. Samtidigt behövs mer kunskap om hur jord och växtlighet påverkar motståndskraften hos naturbaserade skyddsvallar. Den kunskapen ska EU-projektet LIFECAPEable bidra med. I projektet samarbetar LTH, Lunds universitet, Delft University of Technology, Vellinge kommun och miljöföretaget Ecogain.

Caroline Hallin är docent i teknisk vattenresurslära på Lunds Tekniska Högskola och projektledare för forskningen. Hon säger:

– I närheten av den permanenta skyddsvall som har byggts runt Falsterbonäset, som för övrigt är störst i Sverige med sina 14 kilometer naturbaserat skydd, har vi anlagt en testvall för att undersöka hur jord och växter påverkar skyddsfunktionen. Testvallen är 50 meter lång och 2 meter hög, och har planterats med olika växter inför vågtesterna.

Simulerade vågor testar vallens motståndskraft

Med hjälp av en vågsimulator som kollegorna från Delft University of Technology transporterat hit från Nederländerna, skickar forskarna vågor mot testvallen för att undersöka hur den påverkas. 

– Vågorna slår mot vallen precis som vågorna från havet hade gjort under en riktig storm, säger Caroline Hallin.

Resultaten från fältstudien är inte klara ännu, men forskarna anar redan nu att olika växtarter och jord skyddar olika bra.

– Skillnaderna har varit rätt så stora under våra tester. Vissa delar av vallens skyddslager har hållit för runt 700 vågor, medan andra delar av vallen endast haft motståndskraft för ett par hundra, säger Björn Almström, forskare i teknisk vattenresurslära. Men han betonar att det behövs fler analyser där även andra faktorer som kan påverka vallens hållbarhet undersöks.

Växtlighet och jord sätts på prov

Tre olika vegetationstyper har planterats på testvallen. Gräs, med både snabb- och långsamväxande frön, strandängsväxter med stor artrikedom, och växtlighet från närområdet som har rotat sig på vallen genom att klippt hö från närliggande ängar placerats där.

Vegetationen har planterats i två olika jordtyper, en jord från platsen där vallen byggts upp, och en jord med lågt näringsinnehåll.

– Vi vill undersöka hur olika kombinationer av växtlighet och jord fungerar som skydd. Vi vill också studera om vegetationen både kan ge vallen en robusthet samtidigt som den bidrar till en biologisk mångfald, säger Caroline Hallin.

Efter vågorna scannas hålen

Vågmaskinen pumpar ut vågor mot vallens testzoner. Varje zon utsätts för upprepade serier med 20 vågor där våghöjd och träffvinkel varieras. Efter varje serie görs undersökningar med en 3D-scanner för att dokumentera hur vågorna har påverkat vallen, om växtligheten vid testpunkten har nötts bort och hur mycket jordmaterial som har eroderat.

– Vågorna skickas mot vallen tills växterna och deras rötter har skalats bort och det underliggande lerlagret blottas. Då mäter vi hur många vågor som krävdes för att det skulle hända, och hur lång tid det tog, säger Björn Almström.

Vågmaskinen styrs från ett kontrollrum som etablerats i en husvagn på testplatsen. Vid spakarna sitter Gerben van der Meer och Raylton Bendô från Delft University of Technology. Foto: Jessika Sellergren

Under testerna överraskades forskarna av grävda gångar i vallen.

– Vi hade inte riktigt räknat med att mullvadar och sorkar skulle ha perforerat vallen med sina gångar, säger Björn Almström.

Han berättar att djurens framfart påverkar vallens motståndskraft, vilket är viktigt att ta i beaktande när skötseln av den riktiga skyddsvallen planeras.

– Det räcker inte att bygga en vall som fungerar när den är ny. Vi måste också förstå hur den ska skötas och förvaltas för att behålla sin funktion över tid, säger han.

Från testvall till verkligt kustskydd

Parallellt med testvallen står Falsterbonäsets egen redan etablerade skyddsvall. Den består av jord och växter från närområdet och är en naturbaserad översvämningsvall utformad för att både skydda mot höga vattenflöden och bidra med andra värden för miljön.

– Det är så här vi hoppas kunna skydda utsatta kustområden i framtiden, säger Carolin Hallin, och fortsätter:

– Men det räcker inte att vallen är estetiskt tilltalande och gynnar den biologiska mångfalden. Den måste också kunna stå emot kraftiga stormvågor. Genom vår forskning vet vi snart mer om vilka naturbaserade lösningar som ger bäst skydd och kan göra verklig nytta i kustsamhällena.
 

EU-projektet LIFECAPEable

I forskningsprojektet LIFECAPEable undersöks hur naturbaserade lösningar kan skydda låglänta områden mot översvämningar och samtidigt bidra till biologisk mångfald och andra positiva effekter för både människor och samhälle. Projektet finansieras av EU LIFE Programme i fem år fram till juni 2028.

Medverkande:

• Lunds universitet och LTH: Carolin Hallin, kustingenjör och docent i teknisk vattenresurslära, Björn Almström, kustingenjör och biträdande universitetslektor i teknisk vattenresurslära och Pål Axel Olsson, professor i växtbiologi
• Delft University of Technology: Alessandro Antonini, docent, Raylton Bendô, doktorand och Gerben van der Meer
• Ecogain
• Vellinge kommun