"Då såg jag möjligheten att detektera växthusgaser"

Själva grundidén stod Mattias Borg för. Han insåg tidigt att en infraröd detektor skulle kunna skapas med hjälp av ett nytt material som LTH-forskare tagit fram, och att det fanns potential för en långt billigare teknik än vad som idag används för att övervaka och upptäcka läckage längs de stora rörledningar där olja eller gas transporteras.

– Jag kom på att om vi lägger ihop det nya halvledarmaterialet med en metall kan detektorerna göras inte bara billigare utan också bättre. Sedan talade jag mycket med kollegor som sysslar med antenner här på LTH. Det var kombinationen av våra kompetenser som gjorde att vi tänkte utanför lådan, säger Mattias Borg.

Den nya ”metangasdetektiven” kräver till skillnad från dagens sensorer inte så kallad kryogen kylning, en kostsam process som oftast betyder att något kyls ned till under cirka -150 °C.

Eftersom metanutsläpp har 84 gånger större påverkan på global uppvärmning än koldioxid sett över en 20-årsperiod är en minskning av just metangasutsläpp en viktig pusselbit för att de globala klimatmålen ska kunna nås.

I innovationslaget bakom metangasdetektiven ingick även kollegorna vid avdelningskollegorna Johannes Svensson – som bidrog med värdefull kunskap kring infraröda detektorer – och Johan Lundgren – med särskild kunskap inom elektromagnetism.

– Det är väl ett typiskt råd till dem som vill testa att bygga något nytt, att inte vara rädd för att ta hjälp. För en bra idé är inte värt någonting om du inte kan genomföra den. Och för det kan du behöva kompetens från andra, säger Mattias Borg.

Vad säger du idag till en kollega som är nyfiken på innovation?

– Alltså, jag själv kände att det var oklart hur man ska man gå till väga. Det här med att forskning ska publiceras, medan en innovation ska patenteras och drivas lite hemligt före lansering, är inte alltid en jätteenkel balans. Jag hade inte kunnat göra det utan stöd från LU Innovation, faktiskt.

Hur tänker en god innovatör?

– Det är ju klassikern egentligen, att våga vara lite utanför lådan och att fundera på om det kanske finns ett sätt även när andra säger att det inte är möjligt. För det är ju när man går bortom gränsen som etablissemanget har satt som man får en ”edge” jämfört med andra idéer. Så man måste vara nyfiken och försöka vara lite klurig. Och sedan är det bra om man vill se sin forskning göra någonting positivt för samhället, absolut.

Vilken är din egen drivkraft?

– Jag tänker mycket på klimatet och den utmaning vi står inför, men min egen forskning har ingen direkt koppling till att fixa klimatet. Men så såg jag den här möjligheten att en infraröd kamera kan detektera växthusgaser, och att det faktiskt skulle kunna göra en stor skillnad. Och det driver mig, att kunna göra någonting gott.

Hur svårt var det att hitta på en metangasdetektiv, på en skala från ett till tio?

– Vi har egentligen byggt på kunskap som finns, men gjort på ett annat sätt. Eftersom marknaden för infraröda kameror redan finns där och dessutom är på väg att växa tack vare nya regelverk inom EU har det varit en enklare väg än för andra som själva har behövt skapa en marknad. Vi behöver inte hitta på kunder och övertyga folk om att de behöver en infraröd en kamera för att se över sina oljeledningar. Det enda vi behöver övertyga om att de behöver vår kamera.

Vissa säger att det är ”kört” med klimatet när vi ändå ser ut att vara på väg mot 2,5 graders uppvärmning?

– Ger vi upp så hamnar vi på fyra grader, minst. Jag håller med om att vi nog inte når 1,5 gradersmålet i tid. Men det enda sättet att nå dit någon gång är ju att vara innovativ, och att se till att politiker har verktyg att faktiskt stoppa uppvärmningen, och att pressa dem att göra det. Det finns så mycket bra grejer som händer i världen, och det finns krafter som kämpar i andra riktningen. Men ge upp, det kan man inte.

Så innovation är svaret?

– Om man säger så här: Vi är för dumma för att sluta konsumera, vi kommer inte vilja gå tillbaka till 1800-talet. Då måste lösningen vara att istället komma på idéer och teknologi som kan rädda oss, och som gör att vi kan behålla samma levnadskvalitet. Och sedan kanske man gradvis kan genomföra andra förändringar.

–  Förändringar sker inte över en natt, och tyvärr inte på den skalan som behövs. Jag tror att det är teknologin som skulle kunna lösa det. Elbilar är ett exempel: Det går inte för politiker att förbjuda bilkörning, men det går att satsa på elbilar. Inte perfekt, men en förbättring.

Vad överraskade dig längs den här innovationsresan?

– Jag blev lite överraskad över hur mycket kunskap som man själv ändå besitter. Som forskare har vi tränats i att tänka på ovanliga sätt, och som ingenjörer har vi en bredd och en förmåga att se samband. Saker som vi själva tycker är självklara är inte alltid det. När jag har talat med investerare och kunder har det varit tydligt att jag kan bidra.

– Jag har också slagits av hur viktigt det är med kommunikation som inte är alltför teknisk. Det är väldigt viktigt att kunna förklara för dem som inte har samma bakgrund som en själv.

Tog innovationen tid från forskningen, eller hur balanserade du de här två sakerna?

– Vi har fått fokusera på saker som varit bra för innovationen, och kanske lite mindre på grundforskning än vi annars hade gjort. Så att utveckla innovationen har väl så här långt gett en viss inriktning åt forskningen, men inte hindrat den. Tvärtom har forskningen varit viktig för att driva innovationen vidare.

– Bland vissa forskare finns en idé om att grundforskning är det fina och att innovation skulle stå i motsättning till det. Jag skulle säga att de snarare bör gå hand i hand. Men det finns alltid en begränsning, och man tvingas prioritera. Jag hoppas att jag med mer resurser ska kunna jobba vidare lika intensivt med grundforskningen som med innovationen.

Är det något annat du tror att forskare och studenter bör ha med sig?

– Jag tror det är många som i onödan räds att ta första steget. Att söka upp någon på LU Innovation till exempel, och säga: Jag har den här idén, kan vi bolla den lite?