Att förstå en värld i uppvärmning: Insikter från Crafoordpristagaren Veerabhadran Ramanathan

Måndagen den 18 maj besökte Veerabhadran Ramanathan, hedersprofessor (emeritus) i atmosfärs- och klimatvetenskap, Lund för att hålla 2026 års Crafoordpris-föreläsning i geovetenskap. Han tilldelades priset för att ha lagt grunden till vår förståelse av hur små partiklar och gaser som ansamlas i atmosfären bidrar till klimatförändringarna – kunskap som är av stor betydelse i kampen mot den globala uppvärmningen. 

Under föreläsningen berättade Veerabhadran Ramanathan för publiken hur hans hjärta och själ är hos de fattiga. Hans personliga resa började 1944 i en by i södra Indien, där han växte upp som ett barbröstat barn på en veranda. År 1974 inleddes hans klimatresa vid NASA, vilket förde honom till många platser, inte minst till Vatikanen och Påvliga vetenskapsakademin år 2004.

- Där insåg jag att vetenskap och religion kan samverka för att ta itu med klimatkrisen. Religiösa ledare har en kontakt med människor som forskare inte har, sade Veerabhadran Ramanathan.

Klimatkrisen kräver ett tvärvetenskapligt arbete och nya tillvägagångssätt

Veerabhadran Ramanathan säger att även om utsläppen från fossila bränslen har gynnat oss alla, är de föråldrade och måste fasas ut. Som klimatforskare ser han sina prognoser om klimatförändringarna gå i uppfyllelse, men utsläppen och den globala uppvärmningen fortsätter ändå att öka. Han tror att klimatets motsvarighet till ozonhålet över Antarktis, eller ett COVID-ögonblick, närmar sig med stormsteg. Ett ögonblick då klimatförändringarna inte längre är något som händer någon annanstans för någon annan, utan något som blir märkbart för oss alla och flyttar in i våra vardagsrum:

- Vi har lösningarna, kompetensen och tekniken som krävs för att lösa detta. Men vi behöver ett nytt tillvägagångssätt, och det kommer att vara avgörande att få allmänheten att engagera sig, säger Veerabhadran Ramanathan.
Det räcker inte att enbart arbeta med klimatbegränsning. Vi måste också anpassa samhället till de förändringar som redan är här och som snart kommer att bli både mer omfattande och vanligare. För att lyckas är samarbete över alla slags gränser avgörande:

- Utsläpp någonstans är utsläpp överallt. Vi är alla sammanlänkade. Vi kommer aldrig att lösa detta genom att säga att andra ska ta hand om det – vi måste arbeta tillsammans för att lösa problemet. När det gäller lösningar måste samhällsvetare och ekonomer involveras. Ansvaret vilar i allt högre grad på beslutsfattare och städer, vilket kräver tvärvetenskapliga samarbeten, säger Veerabhadran Ramanathan.

Aerosoler och osäkerhet: Nyckeln till att förstå den accelererande uppvärmningen

I stället för att tala om växthuseffekten när man diskuterar den globala uppvärmningen, menar Veerabhadran Ramanathan att vi bör betrakta den som en ”täckeffekt”. Jämförelsen med växthuseffekten kan vara något missvisande, eftersom det blir varmt i ett växthus främst därför att luften inuti värms upp och hålls kvar, utan möjlighet att cirkulera eller strömma ut. 

Atmosfären fungerar inte på detta sätt, utan luften är i ständig rörelse. Han hävdar istället att växthusgaser fungerar som en filt runt jorden. Denna filt släpper in solens energi men håller kvar en del av värmestrålningen som annars skulle släppas ut i rymden. Ju mer växthusgaser vi släpper ut, desto tjockare blir denna filt, vilket gör det allt svårare för värmen att släppas ut och får planeten att värmas upp ytterligare.

Samtidigt som vi har skapat ett tjockare täcke av växthusgaser har människan även släppt ut andra luftförorenande aerosoler i atmosfären. Dessa aerosoler har i viss mån fungerat som speglar ovanpå täcket, vilket tyder på att luftföroreningarna har dämpat en del av den globala uppvärmningen. Men i takt med att de skadliga effekterna av luftföroreningarna på människors hälsa har blivit tydliga har länderna även vidtagit många framgångsrika åtgärder för att minska dessa utsläpp och därmed tunna ut detta dämpande skikt.

- Uppvärmningen accelererar, och min slutsats är att vi tunnar ut skiktet av luftföroreningar utan att tunna ut täcket av växthusgaser. Denna acceleration kommer sannolikt att fortsätta, men osäkerheten är stor. Under de kommande 10–15 åren kan aerosoler komma att bli den viktigaste frågan när det gäller klimatförändringarna, och vi behöver aerosolforskarna för att få veta vad som kommer att hända härnäst, säger Veerabhadran Ramanathan.