”Tanken är att klimatpolitiken ska skärpas efter hand”
I Paris samlas snart världens ledare för att se till att den globala temperaturökningen ska hamna så långt under två grader som möjligt och för att förhindra farliga klimatförändringar. En ödesfråga – där Max Åhman, docent i miljö- och energisystem vid LTH, anser att ”learning by doing” ger resultat.
– Published 25 November 2015
Ger dagens tekniska utveckling hopp om en fossilfri framtid och en ljusnande framtid för planeten?
Det har hänt väldigt mycket de senaste sju åtta åren, framför allt när det gäller förnybar energi. Förnybar energi har fått ett genombrott i stora delar av världen, och i EU, USA, Brasilien och Kina finns nu den mentala insikten om att det är möjligt att uppnå stora effekter med förnybart.
Tidigare var det främst forskare som ansåg att förnybar energi kunde ersätta fossila källor. Men nu börjar även politiker tala om det, och den utvecklingen drivs av ett antal länder. Tyskland är en betydelsefull aktör här, i någon mån även Spanien och Brasilien. Kina och USA satsar stora summor på förnybart, och även Sverige har en roll.
Hur ser du på Sveriges bidrag i arbetet mot global uppvärmning?
Vi är ett litet men ambitiöst land i det här sammanhanget. I Sverige är vi väldigt duktiga på bioenergi, och vi har infört en bred och bra klimatpolitik. Vi brukar skryta med vår koldioxidskatt som har ett stort symbolvärde. Men som forskare kan jag tycka att dess i och för sig goda effekter överdrivs. Viktiga är också alla riktade insatser, som stöd till biodrivmedel och energieffektivisering.
Finns det tekniska lösningar som har stor potential men inte används idag, till följd av politiska felbeslut?
Egentligen inte, om vi talar om Sverige och EU. De flesta politiker har idag väldigt bra koll på vad som fungerar och inte.
Vilka framsteg har världens politiska ledarskap hittills gjort?
Klimattoppmötet i Köpenhamn 2009 raljeras det ofta kring, det beskrivs som ett misslyckande. Samtidigt är det ett faktum att världens länder under mötesförberedelserna skaffade sig en klimatpolitik. Även om det bara var ett slags första försök var det ett stort steg framåt. När länder väl inför en klimatpolitik upptäcker de ofta att det varken är så dyrt, svårt eller komplicerat som de föreställt sig, och att politiken inte drabbar dem utan tvärtom ger väldigt många fördelar.
Så vilka goda nyheter kan vi vänta oss av COP21 i Paris?
Om jag ska lyfta fram något som är positivt så är det att vi idag har ett helt annat politiskt landskap. Länderna är mer förberedda, och fler stater är beredda att ta ansvar och arbeta aktivt. Egentligen är risken för ett misslyckande inte så stor i Paris, för insatserna är inte så höga den här gången. Vi vet i stort sett vad mötet kommer att handla om. Det blir inga bindande avtal, inga hårda mått, men däremot mycket om vad som ska rapporteras, hur ländernas åtgärder ska rapporteras och hur ofta vi behöver uppdatera ambitionsnivån. De åtgärder som länderna nu lovar att vidta kommer tyvärr inte att räcka för att nå tvågradersmålet. Alla länder får bidra så mycket de kan, och sedan är tanken att målen ska skärpas efter hand. Nu är det learning by doing som gäller.
Vad ser du för utmaningar framåt när det gäller minskade utsläpp av växthusgaser?
På längre sikt kommer ekonomier som är olje- och kolberoende att stöta på problem. Det kommer att bli politiskt komplicerat för dem att ställa om. Hur ska de anpassa sig? En annan fråga är när vi ska ta tag i basindustrins utsläpp i Sverige. Vi ska gå före, men samtidigt är det globala produkter som säljs på en konkurrensutsatt marknad. Hur går vi då före utan att tappa i konkurrenskraft? Väldigt stora utmaningar återstår i fråga om vad länderna ska göra på längre sikt.
Förstår företagen att det går att tjäna pengar på att ställa om till förnybar energi?
De företag som förstått, de har också tjänat pengar. Under de sista fem åren har det börjat hända ganska mycket när det gäller investerare och finansmarknaden. Fossila tillgångar har börjat betraktas som en risk. Visst slår stora industrikluster inom fossilekonomi dövörat till, men investerare har insett att hotet är på riktigt och att det kommer att finnas en klimatpolitik i framtiden.
Tiina Meri
FAKTA / Max Åhman
Max Åhman doktorerade 2003 vid Lunds universitet och ägnar sig som forskare till stor del åt frågan om energiomställning inom svensk basindustri.
Under flera år var han verksam som internationell konsult och forskare i Nairobi och Tunis, och han har arbetat som klimatanalytiker på Naturvårdsverket i Stockholm.
Sedan 2012 är han återigen anställd vid Lunds universitet som forskare på heltid vid institutionen Miljö- och energisystem, LTH.
LYSSNA OCKSÅ TILL / Klimatarbete på en bräda
Programmet Forskarliv i P1, Intervju med Lars J Nilsson, professor i miljö- och energisystem vid LTH: