Skip to main content

Examenstal – ett tillfälle att tala om de stora frågorna!

En av de viktigaste saker vi skall skicka med våra studenter ut i livet är: Granska allt kritiskt, även det LTH:s lärare, professorer eller rektor säger. Vi måste alla stå upp för både ideal och ett faktabaserat beslutsfattande, skriver Viktor Öwall, rektor för LTH, i sin blogg.

– Published 16 December 2020

Viktor Öwall i regalier under examenshögtid i Universitetshusets aula. Publik syns i bakgrunden. Foto.
LTH:s vision "Tillsammans utforskar och skapar vi – till nytta för världen" är något rektor Viktor Öwall hoppas att alla examinander ska bära med sig på väg ut i yrkeslivet, liksom frågan: Om inte jag, vem? Om inte nu, när?

Det lackar mot jul, och traditionsenligt har LTH nu hållit sin andra examenshögtid för året.

Examenshögtiden och gratulerandet av våra nya examinander har alltid varit en höjdpunkt under mina sex år som LTH:s rektor. Utbildningen är det viktigaste i LTH:s samhällsuppdrag, och studenterna är otvetydigt vårt största bidrag till samhället.

Vi har precis som i våras blivit tvingade att ställa in den fysiska högtiden. Precis som i våras kör vi en digital version, den här gången är det inte bara rektorstalet som spelats in utan nu blir det ett tal även av TLTH:s ordförande och LTH:s styrelseordförande Charlotta Falvin liksom en stipendieutdelning som LTH:s prorektor Annika Mårtensson håller i. Ni kan hitta mitt rektorstal på LTH:s youtubekanal, tillsammans med de andra talen. 

Det känns ofantligt tråkigt att inte kunna mötas fysiskt. Den här gången känns det speciellt i och med att det kan ses lite som min egen examenshögtid eftersom min rektorsperiod, efter några roliga, slitiga och meningsfulla år, är över vid årsskiftet. Men, men ... trots allt är examenshögtiden som vi gick miste om en liten sak i det vidare perspektivet.


Mina tal har kommit
att få ganska stora samhällstillvända inslag, då jag diskuterat frågor som migrationskrisen, #metoo, fake news och på sistone ganska mycket om hoten mot demokratin.

Jag har tittat tillbaka på examenstalen från våren 2015. Det första var nog ett ganska traditionellt examenstal där jag talade om examinandernas framtida möjligheter och utmaningar.

Hösten 2015 stod migrationskris på dagordningen: Jag kände att jag inte kunde ställa mig upp och hålla ett examenstal utan att nämna detta. Jag citerade Angela Merkels klassiska ord "Wir schaffen das” (Vi klarar det). Jag mins fortfarande tårarna som trängde upp i ögonvrån när jag skulle uttala detta.

Våren 2016 talade jag om riskerna med teknikutvecklingen och illustrerade dem med Thomas Midgley Jr som "uppfann" blyad bensin på 1920-talet, med då oanade konsekvenser för miljön. Jag tog även upp problemen med miljonprogrammet och behovet av stadsutveckling.


Ett år senare dök
Donald Trump och Brexit upp för första gången i talet, och jag tog då upp faran med en ökande populism och tillrättalagda nyhetskanaler, samt behovet av att granska kritiskt. Detta är en av de viktigaste saker vi skall skicka med våra studenter ut i livet. Granska allt kritiskt, även det LTH:s lärare, professorer eller rektor säger.

Vi måste stå upp för ett faktabaserat beslutsfattande!

Jag använde för första gången ett citat som ligger mig varmt om hjärtat:

"Ett universitet utan forskning är ett dåligt universitet. Ett universitet utan utbildning är inget universitet!"

Detta hade jag fått från rektorn för Twente University i Nederländerna när vi träffades i Japan. Jag tycker att det uttrycker en väldigt viktig grundbult i universitetens samhällskontrakt, och jag har sedan dess kommit tillbaka till det i alla examenstal.


Pandemin har naturligtvis
fått stort utrymme i de två sista talen. Jag har citerat EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen:

“When Europe really needed to be there for each other, too many initially looked out for themselves. When Europe really needed an ‘all for one' spirit, too many initially gave an ‘only for me' response.”

Detta för att illustrera att VI (!) måste stå upp för våra ideal.

Är det då okontroversiellt att ta upp samhällsfrågor och utvecklingen i samhället omkring oss på det här sättet? Antagligen inte, men jag har framför allt mött uppskattning, inte minst från tacksamma föräldrar. En brittisk förälder tyckte att jag inte förstod Brexit men det är i stort sett den negativa återkoppling jag fått.

Någon har ifrågasatt om jag skall nämna länder som Polen och Ungern, om det skulle finnas studenter med bakgrund i dessa länder. Jag övervägde detta noga och beslöt sedan att fortsätta göra det, då jag tror att det kan stärka mer än att stöta bort.

Kanske kan det vara så att de som ogillat talen inte framför sin kritik på grund av det festliga tillfället, för att de inte vill störa den festliga stämningen. Å andra sidan har de har inte framfört kritiken i efterhand heller.


Som en av de institutioner
i samhället som åtnjuter störst förtroende i samhället måste vi stå upp för våra ideal. Vår verksamhet ska värna demokrati, legalitet, objektivitet, fri åsiktsbildning, respekt för allas lika värde, effektivitet och service samt demokratiska principer och mänskliga fri- och rättigheter. Jämställdhet och mångfald ska också vara grundläggande principer för alla delar av vår verksamhet.

Därför måste vi stå upp för dessa ideal, inte minst när vi skickar ut våra examinander i samhället. Man behöver inte hålla med, men vi skall vara tydliga med var vi står!


En av de saker jag verkligen
vill att LTH:s examinander – framtidens problemlösare – ska ha med sig är budskapet i LTH:s vision: Tillsammans utforskar och skapar vi – till nytta för världen.

Och som jag brukar avsluta, det här gäller oss alla:

När du ser en möjlighet, ett problem som väntar på en lösning, fråga dig: Om inte jag, vem? Om inte nu, när?

Det känns vemodigt att ha hållit sitt sista examenstal till LTH:s studenter, men det har varit ett sant nöje att träffa er och räcka över diplomet varje gång! Jag önskar er alla lycka och välgång, nu när ni går ut för att göra nytta i världen.


Viktor Öwall

Rektor LTH


PS
Som ni säkert förstår har talen haft en tendens att bli längre och längre, till fasa för dem som organiserar högtiden. DS