Hoppa till huvudinnehåll

Klimatforskaren: ”Trenden måste genast vändas så att vi kan leva upp till nollutsläpp år 2050”

FN:s nya klimatrapport visar att det går att nå nollutsläpp år 2050. Men det krävs stora förändringar inom alla branscher för att nå dit – inte minst inom industrin som i dag står för en stor del av de globala utsläppen. Forskarna har identifierat flera hållbara vägar framåt, men en del områden – framför allt inom plast och kemi – letar fortfarande efter möjliga omställningsvägar.

Jessika Sellergren – Publicerad den 5 April 2022

Trots resursmässiga och tekniska förutsättningar för en framtida industri med nollutsläpp, så sker inte omställningen utan att företag riktar om sina strategier och investeringar, menar LTH-forskarna. Foto: Unsplash

Att begränsa klimatförändringen är temat för den tredje delrapporten från FN:s klimatpanels sjätte utvärdering. Sedan den femte utvärderingen för åtta år sedan har Parisavtalet tillkommit, många länder har gjort klimatåtaganden och flera av dem uppvisar ihållande minskning av sina utsläpp.

Lars J Nilsson, professor i miljö- och energisystem vid LTH och koordinerande huvudförfattare till kapitlet om industrin i klimatrapporten, säger att detta, tillsammans med att förnybar energi blir billigare, är positiva utvecklingstrender – men till följd av ett överutnyttjande av energi och naturresurser, fortsätter de globala utsläppen att öka.

– Det krävs ännu fler hållbara utvecklingsvägar som bryter de gamla hjulspåren med ökande utsläpp, resursutnyttjande och miljöförstöring – trenden måste genast vändas så att vi kan leva upp till nollutsläpp år 2050.

Svårare för plast- och kemiindustrier att ställa om

För industrin har flera alternativ för att begränsa klimatförändringen identifierats: bidra till minskad efterfrågan på material, material- och energieffektivisering, elektrifiering, ökad användning av vätgas, utvecklad återvinning, ökad infångning och lagring av koldioxid, samt nya källor för kolatomer som ingår i plast.

Kemiindustrin har en extra utmaning i omställningen eftersom fossila bränslen fortfarande är centrala inom produktionen – både som energikälla i de kemiska processerna och som råvara i kemiska produkter som exempelvis plast.

Fredric Bauer, biträdande universitetslektor i miljö- och energisystem vid LTH, samt bidragande författare till klimatrapportens kapitel om industrin, säger att tecknen på omställning inom den kemiska industrin är få:

– Ökande plaståtervinning är en nyckelåtgärd. Men som enskild insats är den inte tillräcklig för att industrin i sin helhet ska nå nollutsläpp. Även ny teknik för kemisk återvinning lyfts ofta fram som ytterligare en väg framåt, men så som processerna är utformade i dag leder de till stora utsläpp av växthusgaser.

Elektrifiering är en viktig del

Men det är inte alla industrier som möter samma hållbarhetsutmaningar som den kemiska. Inom stålindustrin påbörjas nu en omställning till att använda vätgas i stället för kol och koks i produktionen av järn.

– Sverige har fått en internationellt ledande roll genom planerna på att bygga två olika fabriker för fossilfritt stål baserade på vätgasanvändning. Samtidigt behöver vi bli bättre på att återvinna det stål som redan finns, eftersom en ständig produktion av nytt stål inte är en hållbar strategi, säger Lars J Nilsson.

Stål är en viktig komponent inom många branscher, inte minst inom bilindustrin som i hög grad strävar efter nollutsläpp – både inom produktion och återvinning och genom att bilarna ska drivas av förnybar energi.

– Fossildrivna bilar är på utfasning och ersätts i allt större utsträckning av elektrifierade alternativ. Förnybar elproduktion blir allt billigare, och elektrifiering är en viktig strategi i vår strävan efter att minska utsläppen, säger Lars J Nilsson.

Smartare materialanvändning och mer återvinning

Utöver elektrifiering tydliggör klimatrapporten att materialeffektivisering och återvinning är nödvändiga delar i den industriella omställningen.

– Dämpar vi efterfrågan på nyproducerat material genom smartare användning av materialet och ökad återvinning, kan vi undvika de energi- och utsläppsintensiva inledande processtegen där järnmalm blir järn, kalksten blir kalciumoxid och olja blir plast, säger Fredric Bauer.

Trots resursmässiga och tekniska förutsättningar för en framtida industri med nollutsläpp, så är forskarna vid LTH samstämmiga i att omställningen inte sker utan att företag riktar om sina strategier och investeringar.

– Vi behöver en ny innovations- och industripolitik, transparent och standardiserad redovisning av utsläpp från material och produkter och marknadsskapande åtgärder för gröna material – insatser som är viktiga på såväl nationell som regional och lokal nivå, säger Lars J Nilsson.

----------------------------------------------------------------------------

Rapporten Klimat i förändring 2022: Att begränsa klimatförändringen

FN:s klimatpanel IPCC ger vart sjätte till vart sjunde år ut en stor kunskapsutvärdering i flera delar. Rapporten Klimat i förändring 2022: Att begränsa klimatförändringen är den tredje delen i IPCC:s sjätte kunskapsutvärdering och är en sammanställning av ny forskning från hela världen som berör utsläppsminskningar och frågeställningar kring bland annat teknik, energi, markanvändning, transporter, industri, infrastruktur och styrmedel.

Porträttfoto av Lars J Nilsson.

Lars J Nilsson är professor i miljö- och energisystem vid LTH och koordinerande huvudförfattare till kapitel 11 i klimatrapporten. Hans forskning handlar om tekniska möjligheter, strategier och politik för näringslivets omställning till fossilfritt.

Lars J Nilssons forskning i forskningsportalen

Porträttfoto av Fredric Bauer.

Fredric Bauer är biträdande lektor i miljö- och energisystem vid LTH och bidragande författare till kapitel 11 i klimatrapporten. Hans forskning handlar om drivkrafter och barriärer för klimatrelaterad teknikutveckling och innovation i industrin och har under de senaste åren särskilt fokuserat på kemi- och plastindustrin.

Fredric Bauers forskning i forskningsportalen

Fem budskap från klimatrapporten:

  • Vi är på väg mot en högre global uppvärmning än de 1,5 grader som sattes som mål i Parisavtalet.
  • Omedelbara och omfattande utsläppsminskningar krävs under de närmaste åren med en minskning på 27% för att nå tvågradersmålet till 2030.
  • I sektorer som energi, transport, industri och byggnader finns det möjligheter som skulle kunna leda till halverade utsläpp till 2030, mycket tack vare minskade kostnader för förnybar energi.
  • De närmaste åren är kritiska för omställningen och kräver starkare styrning, sammanhållen politik som stödjer systemförändring och ökat internationellt samarbete.
  • Klimatomställningen är en nyckel för en framtida hållbar utveckling eftersom klimatförändringarna direkt hotar naturen, människors hälsa och försörjning – men omställningen är också en möjlighet att skapa mer jämlika samhällen.

Lars J Nilsson sammanfattar fem budskap från kapitel 11 om industrins omställning:

  • Materialanvändningen fortsätter att öka i många delar världen vilket gett ökande utsläpp från stål-, cement- och kemiindustrin.
  • Dämpad efterfrågan, materialeffektivisering och bättre återvinning kan minska behovet av energiintensiv primärproduktion.
  • För produktion av nya basmaterial är elektrifiering, vätgas, koldioxidlagring och fossilfria källor till kolatomer för kemiindustrin viktiga strategier.
  • Energiintensiv industri kan med fördel lokaliseras till områden med god tillgång på förnybar energi.
  • Industrin har varit relativt skyddad från klimatpolitiska styrmedel och nu behövs långsiktiga policystrategier för att driva en omställning även i industrin.