”Dags att drastiskt förändra hur Sverige fördelar sitt vatten”

En nygammal idé kan få vattnet att räcka till alla. Experter är eniga men politiker ovilliga att agera. Vattenprofessor Kenneth M Persson har dock ett konkret förslag till beslutsfattare på hur det kan gå till.

– Publicerad den 18 March 2026

Flygbild över vik med hus vid kustlinjen — Foto: Unsplash

Världen både svämmar över och torkar bort. Det finns inget som tyder på att det inte blir värre, också i Sverige.

Idag ägs och förvaltas vattnet av alla.

– Så behöver det vara också i framtiden. Men det behövs klokare fördelningsverktyg, säger Kenneth M Persson som är professor i teknisk vattenresurslära vid LTH, Lunds universitet.

Låta naturens egna gränser styra

Fördelning av vatten utgår idag från administrativa gränser – kommunens, länsstyrelsens och flera andra. I stället menar den samlade expertisen att det är smartare att utgå från geografiska avrinningsområden. Utifrån den kan ett vattenråd få överblick och fördela efter behov, efter att naturen fått sitt. Ungefär som en flygledare.

Som en konsekvens skulle då inte särintressen – dricksvattenbolag, kraftproducenter, industrier, lantbrukare med flera – kunna ta vad som finns tills det eventuellt tar slut. Vid stundande vattenbrist skulle vattenkoordinatorn kunna besluta om ransonering.

det vackra Kävlingeåns avrinningsområde i mellersta Skåne skulle kunna vara en pilot för Sverige.

Men någon enväldig vattenpåve är det inte tal om, betonar Kenneth M Persson. Fördelningen sker lämpligen i en politiskt tillsatt nämnd efter förslag från dem som är operativa i avrinningsområdet.

Brokig verklighet

Principen om att utgå från de mer intuitiva avrinningsområdena finns redan i svensk lagstiftning. EU:s ramdirektiv för vatten är implementerat i svensk lagstiftning. Bland annat är Sverige indelat i fem vattendistrikt.

Men i praktiken ser det helt annorlunda ut: Kommunerna upprättar översiktsplaner och deras VA-huvudmän ansvarar för dricksvatten och avlopp. Länsstyrelser ger miljötillstånd och fastställer vattenskyddsområden. Mark- och miljödomstolarna beviljar vattendomar för uttag av vatten.

– Lägg därtill alla markägare som har starka rättigheter och får använda vatten till husbehov. Då spelar det ingen roll om huset har 2500 gödsvin, säger Kenneth M Persson.

Vattentillgångar visas i realtid

En lösning kan finnas i August Bjerkéns doktorandarbete som Kenneth M Persson just nu handleder.

Med utgångspunkt i Lagans avrinningsområde har August Bjerkén lagt fram ett förslag att kartera (fastställa) Sveriges vattentillgångar, inklusive ett system som visar hur mycket vatten som finns i avrinningsområdet i realtid. Med ett sådant system blir det enklare att fördela och förvalta våra begränsade vattentillgångar.

– Vi hade ett spännande möte på Havs- och vattenmyndigheten i Göteborg och berättade om våra resultat.

Revirtänkande och förlorad makt

Kenneth M Persson har lyft behovet av en förändrad vattenförvaltning många gånger till politiker, men hans erfarenhet är att lite händer. Han förklaring är att i det korta perspektivet finns det inga tydliga vinster att hämta för de enskilda myndigheterna, utan snarare minskad makt.

– Det blir ett naturligt revirtänk eftersom om man skulle ge upp sitt eget mandat till en gemensam avrinningsfunktion, kanske lett av ett vattenråd för hela området, så skulle den enskilda myndigheten tappa makt och inflytande.

Konkret förslag till politiker

Men han har förslag och ett konkret budskap till politiker för att lyckas vända på kuttingen: Regeringen kan föreslå till riksdagen att utfärda tidsbegränsade lagar och ge ett vattenråd i uppgift att ansvara för samordningen i avrinningsområdet.

– Lagans avrinningsområde är kanske för stort, men det vackra Kävlingeåns avrinningsområde i mellersta Skåne skulle kunna vara en pilot för Sverige.

Artikeln har ursprunligen publicerats i nyhetsbrevet Apropå där forskare kommenterar aktuella samhällsfrågor.

Exempel: När sjön Bolmen skulle sanera en invasiv växt

Sjön Bolmen ligger inom tre länsstyrelsers administrativa områden, Jönköping, Kronoberg och Halland. I början av 2020-talet uppmärksammades länsstyrelserna på att den invasiva växten sjögull hade etablerat sig i sjön. När den ena länsstyrelsen skickade ut en saneringspatrull åtgärdades bara den sjödel som juridiskt hörde till aktuell alänsstyrelse, medan de andra två förväntades att agera på sitt håll. Men sjögull, liksom andra växter och djur, respekterar inte administrativa gränser. Efter samordning kunde dock de tre länsstyrelserna hjälpas åt och hela sjön rensades till slut från sjögull.