”Fler behöver tro på sin förmåga till framsteg och genombrott”
Att leda en akademi mot jämställdhet och lika villkor är inte lätt, men en nödvändig sak. Ska vi lyckas öka teknikintresset hos yngre behöver vi synliggöra excellenta forskningsmiljöer av det slag som Nobelpristagaren Anne L’Huilllier leder. Det skriver LTH:s rektor Annika Olsson efter att ha varit en av talarna under seminariet om ”150 år med kvinnor i akademin – föregångare, förebilder, utmaningar”.
– Publicerad den 14 March 2024
Den 8 mars hade jag förmånen att prata om hur man leder en akademi jämställt och på lika villkor, något som absolut inte är en självklarhet i synnerhet när studentunderlaget (det vill säga de som börjar läsa teknik) på en teknisk fakultet som LTH är 38 procent tjejer.
Det är utmanande att utifrån detta underlag sträva mot 50/50 – men om vi inte strävar kommer vi aldrig att nå dit.
Så under Internationella kvinnodagen talade jag tillsammans med bland annat vår Nobelpristagare Anne L’Huillier vid Lunds universitets seminarium som hade temat 150 år med kvinnor i akademin. Där fick vi bland annat höra från docent Elsa Trolle Önnerfors om de studentföreningar som de få kvinnliga studenterna skapade på 1800-talet och som visade sig viktiga för att skapa ett sammanhang.
Anne L’Huillier, professor i atomfysik vid LTH, berättade om sin resa in i fysiken, och hur både manliga och kvinnliga förebilder inspirerat under hennes karriär.
Att Anne L’Huillier själv är en förebild för många, och på många olika sätt, är redan känt. Men jag vill betona Anne L’Huilliers förmåga att, som en stor förebild, arbeta utifrån jämställdhet och lika villkor. Hennes forskargrupp i atomfysik har en representation på 37 procent kvinnor! Det bevisar att det går att hålla samma balans som på grundutbildningssidan.
Och om vi ska lyckas öka teknikintresset hos yngre behöver vi synliggöra sådana excellenta forskningsmiljöer som Anne L’Huilllier leder.
En del av att leda en obalanserad fakultet innebär att vi måste lägga oss vinn om att ha de mest excellenta miljöerna och de mest excellenta forskarna. Dit når vi om vi säkerställer transparenta, internationellt öppna och attraktiva utlysningar till våra lärartjänster, så att vi kan rekrytera de bästa och på så sätt ökar jämställdheten. Då arbetar vi också på samma sätt som vår Nobelpristagare.
En viktig sak som våra studenter gör för att öka teknikintresset, och som jag också talade om, är att precis som på 1800-talet skapa nätverk för underrepresenterade grupper. Detta är något som D-Chip, Elektra, Athena och Freja gör idag och som LTH stödjer ekonomiskt. Att tidigt, redan första veckan på LTH, mötas av likasinnade hoppas vi ska få dem som kommer till oss att direkt känna samhörighet. Alla studenter ska uppleva att de hamnar i ett stimulerande sammanhang.
Lise Meitner lyckades 1938 förklara kärnklyvningsproessen. Hon fick inte Nobelpriset i fysik, som Anne L’Huillier dessbättre fick – för ära den som äras bör.
Som ett led i jämställdhetsarbetet bjuder LTH varje år in nya gästprofessorer just under namnet Lise Meitner-professuren.
Våra Lise Meitner-professorer utses på grund av sin vetenskapliga excellens, och för att verka som förebilder i våra miljöer. LTH:s önskan är att de ska inspirera och dela med sig av erfarenheter inom jämställdhetsområdet från sina karriärer och hemuniversitet.
Denna satsning på professorer av underrepresenterat kön är ytterligare ett fördelningsbeslut för att jämna ut den snedfördelning som LTH fortfarande har på professorsnivå.
Att leda en akademi ”jämställt” eller mot jämställdhet och lika villkor är inte lätt, men det är en nödvändig strävan.
För att vända trenderna är det viktigt med förebilder som kan få unga att bli intresserade av teknik och framför allt för att de ska förstå sin förmåga till framsteg och genombrott inom teknik, matematik och vetenskap.
Vi behöver alla hjälpas åt att stryka ett streck över förutfattade meningar om att teknik, matematik och programmering inte är något för tjejer – för det stämmer inte.
Forskning visar att tjejer tappar tilltron till sin förmåga att programmera i högstadiet, trots att många av dem har förmågan och till och med går ut med högre betyg i såväl matte som i naturorienterande ämnen.
År 2024 önskar jag att jag inte behövt skriva det, och att näringslivet, ingenjörssamfund och tekniska högskolor inte hade behövt klura på varför många tjejer – i onödan – ännu ratar teknikutbildningar och framtidsutbildningar.
Å andra sidan är det som Anne L’Huillier uttryckt det apropå att det inte längre går ett halvsekel mellan de tillfällen då en kvinna får Nobelpriset i fysik:
Något är på gång.
Annika Olsson
Rektor LTH