Kollektivtrafiken möter inte äldres behov av information på nätet
– Published 20 February 2013
Mer information på nätet och dessutom mer anpassad information. Det efterfrågar äldre och personer med funktionsnedsättningar som vill resa kollektivt. Dagens kollektivtrafik misslyckas därmed med en viktig pusselbit i sitt arbete för att göra kollektivtrafiken tillgänglig för alla. Både när det gäller breda grupper som äldre med balans- och gångsvårigheter och specifika grupper som personer med inkontinens eller personer med kronisk smärta. Det visar Nina Waaras avhandling vid Lunds tekniska högskola (LTH).
Avhandlingen tittar närmare på varför äldre och personer med funktionsnedsättningar använder servicetjänster för reseinformation på nätet, vilka informationsbehov de har och varför deras önskemål inte tillgodoses. Det har skett genom allt från fokusgruppsintervjuer till två omfattande utskick (runt 5 000 enkäter per utskick) till den utvalda målgruppen. Hur det kommer sig att informationen sedan inte implementeras har undersökts genom en workshop med experter från olika trafikmyndigheter.
- Styrkan med mina resultat är att de bygger på äldres och personer med funktionsnedsättningars egna erfarenheter i stället för föreställningar om deras behov, säger Nina Waara som är knuten till CASE (se faktaruta) och institutionen för Teknik och samhälle vid LTH.
Avhandlingen slår fast följande: Resenärsinformation på nätet om kollektivtrafiken utgör en viktig del i resekedjan för äldre och personer med funktionsnedsättningar som vill resa kollektivt. För dessa resenärer innebär en resa med kollektivtrafiken ofta att flera olika hinder och besvärligheter måste hanteras. Detta skapar oro och osäkerhet. Resenärsinformationen gör det möjligt att förbereda sig på det som kommer att hända under resan vilket ökar känslan av trygghet och säkerhet. God information har därför potentialen att stärka målgruppen i sitt resande och informationen kan med fördel erbjudas genom servicetjänster på nätet.
Men de tillfrågade efterlyser mer information jämfört med vad som vanligtvis erbjuds, både när det gäller den allmänna informationen och information med direkt koppling till deras olika funktionsnedsättningar. Samtidigt är en stor del av den trygghetsskapande information som efterfrågas, exempelvis om tillgången till toaletter eller om det finns personal på perrongen, den samma oberoende av funktionsnedsättning. Behovet av mer information berör därför både breda grupper som personer med balans- och gångsvårigheter och specifika grupper som inkontinenta eller kroniska smärtpatienter.
- Ska trafikhuvudmännen börja någonstans kommer de långt med att höja kvaliteten på den allmänna informationen för då stödjer de en stor del av de här människorna i deras resande. Men att sedan gå vidare med den specifika informationen är också viktigt, konstaterar Nina Waara.
Både bredd och djup i informationsbehovet måste alltså övervägas. Men trots höga ambitioner i samhället möts i regel inte detta behov hos äldre personer med funktionsnedsättningar. I avhandlingens sista studie anordnades därför en workshop för att närma sig frågan om varför den efterfrågade informationen inte når ut. Den inbjudna var personer med ansvar för ökad tillgänglighet inom kollektivtrafiken både på nationell och på regional nivå.
- Enligt min analys hänger trögheten i implementeringen av informationen ihop med att dagens direktiv är otydligt formulerade och därmed ger utrymme för egna tolkningar när det gäller vilken information som är viktig för äldre och personer med funktionsnedsättningar, säger Nina Waara.
För hennes del är det en självklarhet att tillgodose målgruppens behov av reseinformation på nätet. Det utgör en viktig pusselbit för att bidra till den politiska målsättningen att Sverige ska vara ett land där ingen medborgare begränsas på grund av funktionsnedsättningar.
- Kollektivtrafiken ska vara tillgänglig för alla, det är en uttalad ambition i samhället och för äldre och personer med funktionsnedsättningar handlar det om en rättighet att få åka kollektivt på ett tryggt och säkert sätt, slår Nina Waara fast.
Erik Skogh
Avhandlingens titel är "Traveller information in support of the mobility of older people and people with disabilities - User and provider perspectives": http://www.lunduniversity.lu.se/o.o.i.s?id=12683&postid=3412301
Kontakt: Nina Waara, 070-557 98 82 , nina.waara@tft.lth.se. Disputationen ägde rum fredagen den 22 februari, kl. 10.15 i sal V:B i V-huset, Lunds Tekniska Högskola, John Ericssons väg 1.
Fotnot: CASE (Centre for Ageing and Supportive Environments) är ett FAS-centrum vid Lunds universitet, finansierat av Forskningsrådet för Arbetsliv och Socialvetenskap (FAS) under tio år. Stödjande miljöer för en åldrande befolkning står i fokus. CASE består av forskargrupper från Medicinska fakulteten, Lunds Tekniska Högskola och Samhällsvetenskapliga fakulteten. Läs mer på: www.med.lu.se/case