Prisras på olja – vad händer med plasten?

Vad betyder det låga oljepriset för plastproduktionen?

– Låga priser på olja och gas har gynnat produktionen av plast under de senaste åren vilket lett till en expansiv utveckling inte minst i USA, men också i Mellanöstern där det finns gott om billig råvara, och i Kina där tillverkningsindustrin har ett enormt behov av plast. Det historiskt låga – till och med negativa – priset på råolja främst i USA (West Texas Intermediate-oljan) kommer dock inte plast/kemi-industrin direkt till del eftersom oljan måste raffineras innan den kan användas till plast och kemikalier – och just nu vill och kan raffinaderierna inte köpa in mer olja.  Gaspriserna är också mycket låga, så låga att en stor del gas bara bränns upp på fälten istället för att säljas vidare. Det är helt enkelt inte lönsamt att sälja. Många plast- och kemibolag ägs av eller ingår i stora olje- och energikoncerner, så i dessa tider går det dåligt för hela sektorn.

Trots det låga priset på olja och gas hade de stora expansionerna av plasttillverkning i USA redan börjat svaja något innan coronapandemin slog till. Nu ser vi att planer på nya anläggningar pausas eller dras tillbaka. Det visar att det inte bara är oljepriset som har betydelse. Överproduktion, hård konkurrens med ytterligare prispress och osäkerhet kring framtiden, som nu blir ännu större i och med coronapandemin, är minst lika viktiga faktorer.

I andra änden har efterfrågan på många sorters plast minskat drastiskt när länder och industrier stängt ner. Mycket plast används i fordons- och byggindustrierna som nu går på lågvarv och därmed inte har behov av mer plast. Möjligheten att producera för lager är också begränsad eftersom många industrier vant sig vid ständiga leveranser och därför inte har en stor lagerkapacitet. Samtidigt har efterfrågan på vissa typer av plast och plastprodukter ökat, tex olika sorters sjukvårdsplast som plastförkläden, så de företag som kan producera sådana typer gynnas. 

Hur agerar plastsektorn i denna nya situation?

– En del företag har arbetat med att ställa om sin produktion till att producera sådant som efterfrågas i pandemin. Plastföretag producerar ofta flera olika typer av plaster och lägger nu om produktionen till de plaster som fortfarande säljer. Företag som producerar  plastprodukter försöker istället göra andra typer av produkter, tex plastrockar istället för byggplast eller skyddsskivor till butiker istället för monters till stora mässor. Men denna typ av snabb omställning är inte lätt eftersom många företag har specialiserad produktion, tex för fordonskomponenter, vilket gör att de inte kan lägga om sin verksamhet. 

I både USA och Europa har plastindustrierna även försökt använda pandemin som politiskt slagträ för att bromsa eller stoppa lagförslag om plast, t.ex. EUs direktiv mot engångsplast som börjar gälla 2021 samt förbud mot plastpåsar. De hänvisar till att  engångsprodukter i plast är mer hygieniska än andra alternativ. Till viss del har plastindustrin lyckats, till exempel i Kalifornien i USA och i andra delstater, som har pausat politiska regleringar. Jag tror dock att den politiska kraften att reglera dessa typer av plastprodukter är starkare än pandemin, och EU har inte hörsammat denna offensiv, utan går vidare med implementeringen av sitt direktiv. Å andra sidan motsvarar de produkter som nu förbjuds eller har reglerats bara en bråkdel av en den plast som finns i omlopp. Därmed hotas plastindustrin inte kännbart.

Sammantaget ser det inte ut som att kemi och plast kommer att vara en lika garanterad kassako de närmaste åren med tanke på priset, överproduktionen och den osäkra marknaden – oavsett om produktionen nu har växlat ner för att höja oljepriset. Trots det satsar flera av de stora oljebolagen stort på plast och kemi eftersom en tillväxt på dessa marknader ändå på lite längre sikt är säkrare än för bränslen och drivmedel. Inte minst drivs denna tillväxt av ökande materiell levnadsstandard i utvecklingsekonomier i Afrika och Asien - större boende, fler bilar, ökad konsumtion av kläder/textiler och industriellt producerade (och förpackade) varor är faktorer som alla i dagsläget innebär ökad användning av plast.

Vad  händer med investeringar i grön plast? Kommer dessa att öka?

– De senaste två åren har vi sett en boom för biobaserad plast av olika slag. En mindre del har varit investeringar i nya anläggningar för produktion av biobaserade plaster och en stor del har varit att man blandar in grön råvara i den vanliga plastproduktionen som i övrigt använder fossil råvara. Den biobaserade plasten har svårt att konkurrera med den fossila plasten på pris, oavsett de prisras vi nu ser i och med pandemin, men på vissa marknader finns det en efterfrågan och en vilja att betala mer. Hittills är det dock i sammanhanget små volymer det handlar om – mindre än 1% av världens plast är biobaserad.

I bästa fall kan krispaketen efter pandemin riktas till att stödja grön och hållbar utveckling i olika industrier, men det finns också en stor risk att många länder kommer att satsa enorma summor på att återigen få igång de verksamheter man hade före pandemin. Det kan betyda stora belopp i stöd till fossilbaserad produktion och en fortsatt inlåsning i oljeberoende.