Hoppa till huvudinnehåll

Orättvisa transporter drabbar äldre

Busshållplatsens stolpe. Att den finns säger inte så mycket om god service. Kan du ta dig till hälsofrämjande aktiviteter som gymmet eller konserten? Om svaret är nej är transportsystemet kanske orättvist.

Stefan Danielsson – Publicerad den 13 maj 2019

Transporträttvisa handlar om en rättvis fördelning av tillgänglighet till aktiviteter av värde, menar Jean Ryan.

Bristen på transporter bidrar till orättvisor i samhället. Det belyser Jean Ryan i sin doktorsavhandling vid trafik och väg, LTH. Hon har granskat ”yngre äldres” resmöjligheter. Personer i åldern mellan 65 och 79 som bor i de tre storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö har svarat på frågor om hur de går, cyklar, åker bil, buss och tåg.

Jean Ryan har ett tvärvetenskapligt perspektiv. Det är präglat av hennes medverkan i forskningsmiljön CASE vid Lund universitet. Hon flätar in trafikplanering, hälsovetenskap och sociala frågor för att undersöka om människor kan delta i samhällslivet fullt ut.

Jean Ryan har bland annat undersökt möjligheten att ta sig till närmaste vårdcentral eller butik och turtäthetens roll i sammanhanget. Hon har även granskat om personer kan nå aktiviteter genom att gå eller cykla. 

Vid en första anblick visar inte resultaten på en alarmerande orättvisa. Endast 8 procent av de tillfrågade svarade att de har svårt att ta sig till olika aktiviteter. Och endast en fjärdedel uppgav att det berodde på svårigheter med själva transportsystemet.

Men siffrorna riskerar att bli missvisande eftersom en del äldre är vana vid en inskränkt frihet och därför blundar för sin situation. De kanske skyller på sig själva istället för på transportsystemet.
När Jean Ryan undersökte olika samband upptäckte hon att det utan körkort eller tillgång till en fungerande kollektivtrafik är svårt att delta i aktiviteter av värde. 

– Trafikpolitiken har en tendens att fokusera på faktiska resor istället för att se resenären i en social kontext. Om transporträttvisa ska ingå i ekvationen måste människors valmöjligheter räknas in.
Hon har ingen patentlösning på problemet, men efterlyser fler parametrar i transportpolitiken än faktiska resor och ett mer individanpassat tänkande. Stadsplanerare bör ta hänsyn till individens förutsättningar vid kommunal planering och inte bara se på bebyggelse och markanvändning. 

– Vi måste inse att människor har olika förutsättningar. Äldre personer bör vara med och utforma sin miljö. Transporträttvisa för mig är att det ska finnas en rättvis fördelning av tillgänglighet till aktiviteter av värde. Men vad som är rättvist är inte upp till mig eller andra forskare att säga. Det är en samhällsfråga som gäller alla, säger Jean Ryan.

Jean Ryans avhandling: "Towards a capability approach to mobility: An analysis of disparities in mobility opportunities among older people"

Jean Ryans frågelista baserades på ett slumpmässigt urval av människor i åldersgruppen 65 till 79 år boende i Sveriges storstadsområden. Totalt intervjuades 1 149 personer. CASE består av forskargrupper från juridiska, medicinska och samhällsvetenskapliga fakulteten samt Lunds Tekniska Högskola. Forskningen fokuserar på stödjande miljöer för en åldrande befolkning.