Samhällets stora kunskapsbärare är universiteten. Den av P G Snow

beskrivna klyftan mellan olika discipliner riskerar att förstärkas av

teknikutvecklingen. Mera tvärvetenskap krävs för att motverka detta.

Informationssamhället leder – kvalificerat hanterad – till ökad kunskap och till minskad överblickbarhet.  Med kunskapsökningen följer en tillväxt i samhället.  Vi befinner oss i denna kunskaps- och tillväxtprocess.

Universiteten är samhällets kunskapsgeneratorer – och lärdomssilos. Det produceras och lagras mycket vetande. Samhällets växande har ett stigande behov för detta vetande och universitetet har behov av ökad samhällskontakt. Denna växelverkan är en specifik utmaning.

Den teknologiska utvecklingen får en allt mera intellektuell och artificiell riktning. Detta leder till en situation där många människor lämnas utanför den tekno-intellektuella värld som uppstår. Det finns en stor grupp som har sina talanger knutna till handens förmåga och som intressemässigt är orienterade mot hantverk, konsthantverk och konst. Denna intresseinriktning kan ses som diametral till den som är orienterad mot artificiella mönster, teoretiska frågor och intellektuella utmaningar.

Samhället splittras av denna skillnad i inriktning i ”hjärnans värld” och ”handens värld”. I dag satsas stora resurser på ”hjärnans värld” och på detta område sker en snabb utveckling.  Motsvarande satsas inte på ”handens värld” trots att människan inte lever eller kan leva i en virtuell värld. Vårt dagliga liv i en fysisk värld full av fysiska föremål innebär att en kvalitetsutveckling borde ske på det som rör ”handens värld”. Det kan tolkas som en evolutionär ironi att handen som varit en viktig faktor för hjärnans utveckling, i dag degraderas så att dess utveckling och möjligheter inte värdesätts. Den ”handens utveckling” som är en viktig medskapare av människan, befinner sig på ett sidospår. På detta spår finns ”handens människor” som en slags samhällsfunktionell fossil verksamhet. Detta förhållande behöver ändras och innebär en utmaning för det moderna samhället.

High tech – high touch innebär att vi alla bär på en balansmekanism som kompenserar påverkningar. Mycket teknik skulle då frammana ett ökat behov av konst, kultur etc.

Den snabba teknologiska utvecklingen kräver att utbildning och ett etiskt förhållningssätt stärks.

I det komplexa samhället blir bilden och estetiken viktiga. Högteknologin främjar en övergång från ljud till bildsamhälle. Bilden kan åskådliggöra komplicerade samband och den är lättare att minnas.

Informationsteknologin representerar en ny form för kommunikation – det är den mentala motsvarigheten till det mobila samhället. Med denna nya teknologi träder människan in genom den digitala porten och får tillgång till en enorm informationsmängd.

För att hantera denna krävs kunskap, insikt, och visdom och den stora utmaningen i dag är hur denna skapas och av vem. Är detta en personlig fråga eller krävs institutionella ramar?