BILDSPRÅK

KONCEPT

TEKNIKONER

teknologins ikoner

Fig. 1 Leonardo da Vincis ”Vitruviska människa” symboliserar den välproportionerliga människokroppen inplacerad i kvadraten (huset/tekniken) och omsluten av cirkeln (kosmos/naturen).

I dag fokuseras i varje land på den ”nationella” historien. Det tillför en viss pluralism men markerar också gränser. Om fokus kunde riktas mot den allmänna samhällsutvecklingen med människa-teknologi-vetenskap-kultur som huvudlinje kan man få ett gränsöverskridande koncept.

 

Den humanteknologiska utvecklingen börjar i Afrika med människans tillkomst. Denna människa har från början redskap i händerna och den tekno-logiska förmågan ökar stegvis. När homo-släkten sprids från Afrika över jorden möter människan en rad utmaningar av vilka klimatet är den största. Efterhand uppstår samhällen i de flesta klimattyper.

 

Det första stora tekniksprånget utanför Afrika sker med flodkulturerna. Detta baseras på vatten-teknik – bevattning, lagring, fördelning etc.

Nästa gäller uppbyggnad av storsamhällen vilket sker i Europa, Asien, Indien och Kina. Till några av dessa – speciellt Kina – knyter sig en avancerad teknikutveckling. I Europa blir det grekerna och romarna som organiserar dessa samhällen.

 

Fram till århundradena efter år 1000 är både arabiska och kinesiska teknik-kulturer ledande men de passiviseras av olika skäl. Istället flyttar tyngdpunkten för utvecklingen till Europa. Här är det ganska unika faktorer som ligger bakom.

 

Den första gäller klimatet, geografin och kloster-livet. Det etablerades många kloster i Västeuropa under medeltiden. Här försiggick en omfattande mekanisk utveckling, dels av klockor – som krävdes för klosterlivets reglering – och dels av vatten- och vindmöllor. Västeuropas kuperade terräng i kombination med ett helårsblåsigt och regnigt klimat var idealiskt för möllorna. Den mekaniska teknologin blomstrade.

 

Nästa stora språng kom med renässansen, med såväl ökat intresse för individen som en rad nya teknologier med betydande kommunikationseffekter.

 

Det tredje språnget kom med upplysningstiden som har glasteknologin som förutsättning. Glas kunde framställas på andra håll men det var bara i Europa som glaset fann vägen till vetenskapliga instrument. Glasets användning ledde till en helt ny insikt i naturens förhållanden.

Den industriella revolutionen, ett fjärde språng som börjat under 1700-talet, tar fart under 1800-talet med kol- och ståltekniken som bas.

 

Teknikonerna utgör en serie symbolbilder som försöker illustrera den teknologiska utvecklingens huvudelement och historiska knutpunkter från hominiderna till Homo Futurus. Strävandet efter att skapa ett pedagogiskt kommunikationsmedel för relationen människa – teknik – samhälle, har resulterat i bildspråket TELL (Technolution Illumination). Detta bildspråk utgår från en Leonardo da Vinci-inspirerad symbol bestående av människa, natur och teknik men komponerad på ett för vår tid relevant sätt. Utifrån denna grundsymbol har bilder konstruerats som visar principer, processer, problem och utmaningar. Dessa bilder eller belysningar samlas i ett piktotek av ”Technolution Illuminations”. Som ett speciellt projekt har en teknologisk tidslinje sammanställts. Denna består av bilder (ikoner) som representerar teknologiska språng i människans och samhällets

utveckling dvs. teknolutionen. Man kan se serien som en ”teknologins kungalängd”. De bilder som ingår i denna serie har benämnts ”teknikoner”.

 

teknologins historiska linje

Den human-teknologISKA

utvecklingEN

EVOLUTION BLIR

TECHNOLUTION

Teknologi har löpande tagit en allt större plats i människans utveckling. Mer teknik, bättre teknik, större teknik och ökad komplexitet präglar utvecklingen. Men denna teknologiska tillväxt har haft en skiftande intensitet. Perioder av långsam innovativ karaktär har växlat med snabba språng. Man kan tala om teknologiska rum som avlöst varandra, vissa större, andra mindre. Teknologin har, och har haft, stor betydelse för samhället. Men i traditionella historiebeskrivningar är detta sällan tydligt, varför det ofta finns behov av att komplettera de tekniska aspekterna.

Nedan har de olika teknikrummens human-teknologiska karaktärer definierats med specifika symboler. Dessa symboler kan tolkas som teknologins ikoner eller, som här, teknikoner.

FRÅN IKON TILL TEKNIKON

En ikon (eikon; gr) är en helig bild i den ortodoxa kyrkan. De flesta ikoner är målade på trä. Några ikoner har ett berättande innehåll med scener från Bibeln, andra är porträtt av Kristus, Guds Moder eller något helgon. Oavsett motiv bygger ikonerna på en tusenårig tradition för komposition, figurteckning, färgval och stilisering av delelement. Ikonen är en kultbild i vilken ”jorden och himlen möts med konsten och tron som har frambragt den”.

 

Den prototypbild som ingår i TELL-språket (Technolution Illumination) kan jämföras med ikonen. Den är uppbyggd av stramt strukturerade element och principer för komposition, figurteckning, färgval etc. Om ovan angivna definition för ikonen överförs till teknolutionsområdet kan vi beskriva en teknikon i humanteknologin som en förståelsebild i vilken tekniken och människan möts med konsten och kunskapen som frambragt den.

 

TELL-ikonerna har förutom symbolbild också beteckningar eller artnamn. Den serie av arter som evolutionsvetenskapen beskriver har i texten använts i den teknologiska utvecklingen. De första homo-

arterna som använde teknik har fått kompletterande teknolutionsnamn. Traditionellt har latinska beteckningar använts. Teknologins huvudlinje ligger utvecklingsmässigt (efter start i Afrika och i Främre Asien) i Europa. Under europeisk medeltid bars den tekniska och vetenskapliga utvecklingen av den arabiska kulturen. Efter ett par århundraden bromsades utvecklingen, precis som Kinas tekniska språng stannade av på 1400-talet. Europa är därför från 1100-talet fram till 1900-talet världens tekno-samhällsmässiga laboratorium.

Bildserien har Leonardo da Vincis ”Vitruviska människa” som förebild (fig.1). Den har blivit renässansens ikon. Den symboliserar den väl-

proportionerliga människokroppen inplacerad i kvadraten (huset/tekniken) och omsluten av cirkeln (kosmos/naturen). Bilden uttrycker också tillvarons hierarkiska förhållanden vid den tid den skapas. Naturen är det överordnade (makro-kosmos) och inom ramarna för denna finns huset/tekniken och människan (mikro-kosmos).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fig. 2 Omvänd hierarki där teknologin omsluter natur och människa.

 

Vår tid representerar ett nytt förhållande och detta beror på teknologins framväxt och tilltagande dominans. På många områden i dag dominerar tekniken och kan göra om naturen. Med storskalig konstruktionsteknik kan geografi och landskap totalförändras, med genteknologi kan DNA-strukturen ommöbleras, nya växter och djur kan utvecklas och med nanoteknik kan material ges helt nya egenskaper.

 

Dominansen som den högteknologiska utvecklingen innebär gör att vår tids ikon skall visa en omvänd hierarki där teknologin (kvadraten)

omsluter natur och människa (fig.2).

 

Med fasthållandet av symbolerna för natur, teknik och människa uppstår en inverterad bild. En ny bas skapas därmed för de illustrationer som används.

 

I denna nya kvadrat-cirkel-tillvaro utvecklas människan som en biologisk-teknologisk art. Steg för steg skapas allt mer avancerade och komplexa tekno-arter. Evolutionen övergår i en teknolution.

 

homo manufactus – en tekno-biologisk varelse

homo extendibillis

Redan i processen kring människans tillkomst spelar teknologin en viktig roll. Den teknikanvändande homoniden, och senare människan, får med redskap, verktyg och vapen ett mera komplext beteende. Detta ökar behovet av en mer utvecklad hjärna. På så sätt fungerar handen som håller verktyget som en pådrivande kraft och därmed en viktig och avgörande faktor i människotillblivelsen.

Människans kropp och sinnen utvecklas på många sätt. Grundläggande rör det sig om att sönderdela, sammanfoga och förflytta samt att uppleva, urskilja och sammanfatta. Till detta kommer skapandet och hanterandet av energi.

 

Utvecklingen visas i 27 tekno-arter som representerar olika teknologiska stadier, beskrivna i ord och bild – teknikoner.

Bildnummer: 0605

Fig. 4 Människan kan sönderdela, sammanfoga och förflytta samt uppleva, urskilja och sammanfatta.

 

Fig. 3 Utan hand ingen teknologi, utan teknologi ingen hjärntillväxt, utan hjärnans utveckling ingen människa. Homo Manufactus, av latin manus, en hand och factus, gjort dvs. handgjort. Ordet är direkt översatt i engelskan och lever vidare som ”handmade”.

Utan hand ingen teknologi, utan teknologi ingen hjärntillväxt, utan hjärnans utveckling ingen människa. Homo Manufactus (Homo Handmade) är resultatet av dessa faktorer och av växelverkan dem emellan. Från evolutionsträdet bryter grenen med primaterna ut.

En ny grenbildning leder till arter ur vilka senare Homo-släkten uppstår. En linje leder till människan och teknolutionen. Denna linje kan ges det överordnade namnet Homo Manufactus.

 

En humantekno logisk tidslinje

Felande länken

– The Missing Link

Det animaliska livet på land började för ca 350 miljoner år sedan då en kvastfenig fisktyp genom sina vridbara fenor klarar att ta sig fram på stranden. Från denna ”fena” utvecklas armar och ben, och efterhand uppstår skogslevande primater. Det finns luckor i fossilkedjorna och anfadern/modern till primaterna saknas, den så kallade ”Missing Link”.

Bildnummer: 1201

Hominida Silváticus

Under ett antal miljoner år levde människans förfäder ett liv i träden och det är i denna miljö som hominiderna uppstår och den unika rörligheten utvecklas. Den böjbara kroppen, armarna som kan rotera kring axelleden, underarmar som är 180˚ vridbara med stabilitet och händer som kan gripa är alla elastiska egenskaper som får stor betydelse. Tillsammans med det binokulära seendet som förbättrar avståndsbedömningen möjliggör denna anatomi en redskapsanvändande varelse. ”The tree-dwelling hominid” är således varelsen som utvecklar grundförutsättningar för en senare teknisk Homo. Dessa arter kunde gå på två ben. I teknolution-serien får dessa arter beteckningen Hominida Silváticus.

Hominida Vagabúndus

För ca 2,5 miljoner år sedan inträffar en klimatförändring. Skogarna krymper och många arter måste finna nya livsmiljöer. Hominiden drivs från skogen ut i det öppna land-skapet och ställs inför savannens och kustens utmaningar.

 

Detta miljöbyte medför en kringvandrande varelse som söker en ny livsform. Hominiden utnyttjar sin tvåbenthet, frigör armar och händer, börjar använda redskap och utvecklar en ny livsstil. På savannen uppträder ”the Homeless Hominid” och den miljökatastrof som skogarnas krympning innebär utnyttjas. Livet i det öppna landskapet blir en utmaning och ur denna uppstår den art som i teknolutionserien benämns Hominida Vagabúndus.

Bildnummer: 1203

Hominida Improvisátor

Savannlivet leder också till en ny kosthållning. Denna ”pre-Human Hominid” använder sig av stenredskap som knackats fram (Oldowan-kulturen). Med hjälp av redskapen kan hominiden bland annat komma åt kött och märg på de as som rovdjuren lämnar efter sig. Detta ger extra tillskott av viktiga proteiner och vitaminer, något som hjärntillväxten behöver. Ny teknologi med skrap- och skärverktyg och där-med mer energi kommer nu förmännisko-hominiden till godo.

 

Evolutionens Homo Rudolfensis och/eller Homo Habilis – redskapsframställaren och användaren – är ett faktum. I den teknologiska serien benämns arten Homo Improvisátor. Man kan symboliskt säga att förmänniskan härmed börjar bestiga den ”teknologiska trappan”.

 

Bildnummer: 1204

Homo Combinátor

Ytterligare ett steg i utvecklingen sker när mer avancerade och sammansatta redskap framställs. Speciellt stenyxor med en driven formgivningsteknik synliggör en ny teknisk kapacitet (Acheulén-kulturen) hos Homo Ergaster (Homo Erectus) – redskapsformgivaren. Även om Homo Ergaster inte har alla de egenskaper som karakteriserar den moderna människan (språk, kultur och självmedvetenhet) så betraktas Ergaster som den första människan. Den teknologiska beteckningen är Homo Combinátor.

Bildnummer: 1205

Homo Sapiens Technofáctus

När den art som benämns ”Homo Sapiens” framträder, för 60 000 år sedan, är det en teknologisk varelse med en ökande teknikanvändning. Eftersom tekniken finns som en del av indi-viden samt som en potential för en vidareutveckling bör detta framhävas i artbeteckningen. Det har således aldrig funnits någon människa utan teknik.

 

”To exist is to use technology”, säger Jacques Ellul. Homo-släkten är således en art av teknikstödda och teknikintegrerade människor. Arten kan benämnas Homo Sapiens Technofáctus. Denna människotyp uppträder i samhällsteknologiska former, först i form av nomadsamhällen, därefter med bosättningar.

Bildnummer: 1206

Homo Multi-Climaticus

Utvandringen från Afrika skedde i flera omgångar. De första europeerna var arten Homo Heidelbergensis, och efterföljarna neanderthalarna. Dessa arters stora utmaning blev klimatet. Kyla, isregn och vind passar inte de ”paradisgener” som utvecklades i Afrika.

Detta missförhållande bidrog till att nya tekniska lös-ningar utvecklades, som till exempel kontroll över elden. Elden gav värme, ljus och skydd och redskap kunde härdas och föda behandlas. Med denna teknologi kunde klimatet besegras. Klimatets utmaning blev, och är fortfarande i alla dess former, en stark teknologisk drivkraft. Med Homo Multi-Climáticus framträdde den klimato-logiska människan som kunde breda ut sig över jorden.

Bildnummer: 1207

Homo Domésticus

Efterhand uppstår bosättningar. I Europa har de äldsta boplatserna hittats i Spanien och knyts till Homo Antecessor, en sidolinje till Homo Sapiens. När kringvandrande folk etablerar ett fast boende har detta stor betydelse för teknologin. Allting behöver inte längre behöver bäras runt och Homo Sapiens kan omge sig med fler föremål. Antalet redskap, verktyg och vapen ökar. Skydd för boplatsen, lagring av föda, uppförandet av byggnader och hantering av flera nya föremål inne-

bär teknologiska språng. De sociala mönstren och samarbetsförmågan utvecklas samtidigt som försvarandet av reviret tilltar. Den nya bosättaren, Homo Domésticus, blir således en stationär teknikanvändare.

Bildnummer: 1208

Homo Sapiens

Multi-Technicus

I samband med Homo Sapiens vandring från Afrika till Europa för
40 000 år sedan sker en snabb kulturell utveckling. Förändringarna är så dramatiska att det kallas ”en kreativ explosion”. Det är ett stort språng framåt avseende teknologi, konst och symbolanvändning. De som bär denna teknokulturella framgång benämns Cro-Magnon-människor och är intellektuellt sett i nivå med dagens européer.

 

Redskapsteknologin avancerades. Många olika material – ben, horn, sten och flinta – användes. Bearbetningen blev allt mer raffinerad och smycken och symboler av olika slag skapades. Hyddor och hus byggdes och elden var under kontroll. Kläder utvecklades med sytekniken som nyhet. Den moderna teknologiska människan trädde med Cro-Magnongerna in på scenen och dörren öppnades för en mångkultur som genom historien leder fram mot det ”teknologiska totalsamhället”. Homo Sapiens Multi-Technichus innebär en plattform för

det teknologiska framtidssamhället.

Bildnummer: 1209

Homo Hydráulicus

Tekniken att bruka jorden är grunden för samhällsbildningar i större omfattning. Den fasta bosättningen gav möjligheter för ökad teknik och nya sädesslag ställde krav på hantering och bevattning. Det är upplagring och ledning av vattnet som blir det primära teknikområdet. Metoder och tekniker för detta fick sin största utbredning i floddalarna, där de årliga översvämningarna skulle omhändertas. Flodkulturer uppstod i samhällen som drevs av vatten. Vattnet var livsnerven i energiförsörjningssystemet och orsaken till utveckling av kanalisering, fördelning, lagring och dricksvattenhantering. Andra teknikområden som sanitets-teknik, keramikproduktion, geometri, astronomi, skriftspråk och lagstiftning uppstod som följder i det hydrauliska samhället. I detta samhälle verkar den humanteknologiska vattenteknikern, Homo Hydráulicus, arten som kan hantera vattenanvändningen i samhällsbyggandet.

Bildnummer: 1210

Homo Rotator

Hjul i form av en roterande skiva fäst till en central axel uppstod för ca 6 000 år sedan. Hjulet användes till att utföra en rullande rörelse, samt för stationär rörelseöverföring. Vagnhjulet är först konstaterat i Mellanöstern och sprids därifrån till Europa, Afrika och Asien. Med hjulförsedda flak ökade förmågan att flytta material och med den roterande rörelsen möjliggjordes vattenhjul, drejskivor med mera. Med hjulet ersattes bärandet av ett nästan friktionsfritt dragande vilket innebar stor kraftbesparing. Hjulet är en av teknikens mest betydelsefulla skapelser och den tekniktransporterande arten kallas Homo Rotator.

Bildnummer: 1211

Homo Logísticus

Perioden efter den hydrauliska samhällsbildningen – den som kallas antiken – har uppfattats som en tid med teknisk stagnation. Även om en del talar för detta så förekom flera nya genombrott. Vattenhjulet, kugghjulet, skruven och kamaxeln uppfanns. De stora tekniska genombrotten hör dock till transportområdet. Grekerna med sina många städer runt om i medelhavsregionen, samt de stora imperierna – Alexanders och romarnas – krävde båtar, vägar, akvedukter och ett transport- och logistikkunnande. Att bygga upp och sammanhålla dessa riken krävde, förutom byggandet, en civilisatorisk logistik som blir själen i samhället hos arten Homo Logísticus.

Homo Chronológicus

Klostren var under medeltiden laboratorier för teknologisk utveckling. Munkarna stod högt på listan över mekaniker och uppfinnare och de utvecklade också den viktigaste ”maskinen” för det kommande tekniksamhället, klockan. Klockan är i dag fortfarande en närvarande, styrande och dominerande apparat. De första mekaniska uren byggdes på 900-talet och på 1000-talet reglerades det ordnade klosterlivet av klockor.

 

På 1200-talet var det vanligt att städer hade klockor i rådhustornen och livet blev allt mer välorganiserat. Dygnet delades in i timmar (24), minuter (60) och sekunder (60) på klockornas urtavlor. På 1600-talet började klockorna bli vanliga i hemmen och slutet av 1800-talet präglades av den individuella klockan – fickuret och armbandsuret. Benjamin Franklin formulerade att ”tid är pengar” och civilisationens allt snabbare tempo ledde till behov av ökad kraft och precision. För västerlandets människor blev klockan en ”andra natur”, och det är i hög grad klockan som härskar över dagen – människan blir en Homo Cronológicus.

Bildnummer: 1213

Homo Mechánicus

Med den mängd kloster som fanns i Europa under medeltiden, många tusen benediktinerkloster, och det intresse som ägnades teknisk utveckling, blev klosterväsendet en teknologisk motor. Efter år 1000 utvecklades vatten- och vindkraft i stor omfattning. Samtidigt skapades ny utrustning till hästen som därmed blev teknologiserad med nya seldon, bogträ, hästskor och olika plogar. Ett energitekniskt lyft skedde och den producerade kraften användes på många områden, som till exempel inom livsmedels- och papperstillverkning, på garverier och gjuterier etc. Medeltiden innebar en start för den teknologi som senare ledde till industrisamhället. Utvecklingen drevs av det mekanik-orienterade klostret och Homo Mechánicus.

Bildnummer: 1214

Homo Communicátor

Europa hämmades under medeltiden av romarrikets sammanbrott samt av 1300-talets pestepidemi som decimerade befolkningen kraftigt. På 1400-talet kom återhämtningen och renässansen innebar en kommunikativ öppning på flera fronter. Ny teknologi, bland annat knuten till den portugisiska karavellen, öppnade för världsomseglingar och kännedom om främmande länder och kulturer. Boktryckeriet kunde massproducera trycksaker och ny information spreds på nya sätt.

 

Med idealstadsplanen föreslogs ett byggande där stadens offentliga rum skulle fungera som scen för det sociala livet. Samvaron mellan människor ansågs viktig. Renässansen var också individualismens tid och för detta spelade spegeln en viktig roll. Spegelproduktionen hade tidigare varit en venetiansk hemlighet, men nu spreds kunskapen om spegelframställning över Europa. Spegeln är en identitetsmaskin och med den kunde människor för första gången betrakta sig själva.

 

Sammantaget kan sägas att kommunikation med omvärlden via ny maritim teknik, via socialt utformade stadsrum, mellan människor via tryckpressen och i dialogen med sig själv i spegeln – allt detta stärkte den kulturella och sociala utvecklingen. Homo Communicátor, renässansmänniskan, blev en art med ökad kontaktyta till omvärlden.

 

Bildnummer: 1215

Homo Empíricus

Under upplysningstiden frigjordes tänkandet från religiösa och antika bindningar. Nu var det inte längre enbart Aristoteles skrifter och Bibelns ord som accep-terades som ”kunskapsbas” för naturförståelse. Tron på förnuftet, empiri och rationalism slog igenom. Hela denna konceptförskjutning byggde på ny kunskap som hämtades i naturen. Bakom det nya tänkandet låg det teknologiska genombrottet som knöts till glasteknologin. Med nykonstruerade instrument – mikro- och teleskop, linser, glasögon, termo- och kronometrar, glasbehållare etc. – skapades insyn i strukturer som inte tidigare varit synbara. Under 1600- och 1700-talen tog de vetenskapliga instrumenten plats i Europa. Det fundament och det försprång som etablerades placerade den europeiska vetenskapen i en ledande position. Europén blev en Homo Empíricus – det rationellas bärare.

Bildnummer: 1216

Homo Faber

Med början kring år 1700 förändrades det framväxande industrisamhället genom att en helt ny kraftkälla framkom, nya material lanserades och nya sociala mål formulerades. Det nya omfattades av ångmaskinen samt av nya metoder att smälta och bearbeta järn med kol som energibas. Med ångmaskinen koncentrerades produktionen till lämpliga platser, ofta nära gruvor. Detta ledde till 24 timmars drift och ständig kvantitativ ökning av resurser och resultat. Järnvägen fick ökad betydelse och den produktionstekniska tillväxten kom ur takt med den sociala. Denna kol- och stålperiod dominerades av Homo Faber och av ångmaskinen som blev samhällets ”pacemaker”.

Bildnummer: 1217

Homo Techno-Medicus

Förståelsen av människans kropp växer genom århundradena. Först på 1700-talet kan vi tala om en tekno-medicinsk utveckling och på 1800-talet om en läkekonst som använder sig av avancerad teknologi inom medicinen.

 

Homo Techno-Medicus är en art som relationsmässigt lever i två typer av tillvaro – en som allmän medmänniska i samhället och en som med tekno-medicinsk auktoritet diagnostiserar, beslutar och behandlar. Genom att inta denna beslutande roll kan människans liv förbättras och förlängas. Hospitalsdörren delar samhället i två delar.

 

Förståelsen för människans kropp har ökat från äldsta historiska tid. Först vid upplysningstiden (år 1750) och framöver kan vi tala om en tekno-medicinsk nivå. Möjligheter öppnas för genmodifiering, reservorgan, stamceller och bio-mekaniska hybridapparater. Etikfaktorn är hög på detta område och Homo Techno-Medicus är och förblir en art som intar en speciell roll i tekno-samhället.

Bildnummer: 1218

Homo Electríficus

Genom en rad vetenskapliga rön av Galvani, Volta, Ampère, Ørsted, Ohm och Faraday lades grunden för omvandling, transformering och distribution av energi. Under andra halvan av 1800-talet uppfanns den elektriska cellen, ackumulatorn, generatorn, motorn, glödlampan med mera. Dessa implementerades omedelbart i industriella sammanhang. Den nya tidens energiform blev elektriciteten som lätt kunde distribueras och erhållas från en rad olika kraftkällor. En spridning av produktionen kunde därmed göras, liksom vardagens hjälpapparater enkelt kunde kopplas till ett elektriskt kraftnät. Tillvaron överallt ”elektrifierades” och livet underlättades. Homo Elektríficus – den elunderstödda individen – fick en enorm kapacitet

 men också ett stort resursbehov.

Bildnummer: 1219

Homo Destructor

Genom tiderna har krigskonsten varit en starkt pådrivande teknologisk faktor. Från verktyg och redskap har förstörelseapparater och vapen utvecklats. Denna utveckling ökade i omfattning och kraft på 1800-talet då militärens krav på stora mängder visade vägen till den moderna och standardiserade storproduktionen.

 

Under 1900-talets första hälft med de båda världskrigen, utformades en teknologisk destruktionsapparat, som i storleksordning och effektivitet långt övergick vad samhället tidigare sett. ”Krigskonsten” blev en tekno-massaker på människor och miljöer som helt saknar motsvarighet. Kombinerat med ideologiska maktsystem styrdes samhället under inflytande av Homo Destructor  – den destruktions-teknologiska varelsen.

 

Strävandet efter avancerade vapen ledde dock också fram till nya tekniksystem som fick en fredlig användning som till exempel radioröret, transistorn och halvledartekniken. IT-samhället skapades med utgångspunkt i dessa tekniker, liksom rymdteknologin som fött många för samhället användbara uppfinningar.

 

Bildnummer: 1220

Homo Volvens

Med sin multifunktionella påbyggnadspotential skapar människan en plattform för kroppens och sinnets expansion (Homo Extendibílis). En ny plattform uppstår genom att kraften och hjulet samverkar. Därmed skapas ett individuellt förflyttningssystem som mångdubblar förflyttningskapaciteten. Med bilen införs en mobil kraft som gör när- och fjärrtransporter möjliga och individbestämda. Varje individs rörelsemöjligheter i rummet ökar och rummets sträckning tilltar som

aktivitetsplats för det vardagliga såväl som för det exceptionella. Förflyttningen blir allas möjlighet.

 

Under åren 1875-1925 utvecklas bilen vars massanvändning därefter totalförändrat den fysiska miljön. Detta skedde först i städerna men efterhand har människan blivit en Homo Volvens och bilismen en global faktor. Med mobilkraften ändras fysiska, sociala, ekologiska och ekonomiska förhållanden.

Bildnummer: 1221

Homo Omni-Technicus

Efter världskrigen växte det totalteknologiska samhället fram. På alla områden – i hemmen, i skolorna, på arbetsplatserna och på fritiden – teknologiserades tillvaron i stor stil. USA tog över den ledande rollen som teknologimakt från Europa. Nya teknologiska stater växte fram i Östasien.

 

Efter världskrigen växte det totalteknologiska samhället fram. På alla områden – i hemmen, i skolorna, på arbetsplatserna och på fritiden – teknologiserades tillvaron i stor stil. USA tog över den ledande rollen som teknologimakt från Europa. Nya teknologiska stater växte fram i Östasien.

 

Utbyggnaden av såväl individuell som gruppmässig och samhällsorganiserad teknologi ledde fram mot det teknikfyllda samhället. Människan blir i detta en ”tekno-varelse” som utnyttjar och blir helt beroende av mängder av tekniska föremål, apparater och system. Det tekniska samhället blir starkt, mångfaldigt och potent men samtidigt sårbart och allt mer resurskrävande. Efterkrigsmänniskan blir ett slags Homo Omni-Technicus-art, den teknikintegrerade varelsen.

 

Bildnummer: 1222

Homo Electrónicus

Det teknologiska samhället står vid 2000-talet inför ett nytt kvalitativt språng. Grunden för detta är elektroniken som omfattar elektroniska komponenter och system. Elektronrör och halvledartekniken med transistorn har varit steg på vägen och elektronikindustrin är nu världens största industrigren. Elektronik ingår i de flesta apparater. Andra teknologier som informations-, astro-, rymd-, bio-, nano- etc, har elektroniken som en förutsättning. Människan och teknologin vävs samman och blir mångdubbelt tätare i Homo Electrónicus-

samhället. Kapaciteten ökar och resursbehovet förändras.

Bildnummer: 1223

Homo Urbanus

Teknikutveckling knyter sig till urbanisering. Stadsbyggandet har från början varit en teknikfrämjare. Staden är den bästa miljön för tekniska koncept och tekniken stödjer motsatt också stadsutvecklingen. Teknik och stad kan därför ses som ett utvecklingsmässigt tvillingpar. Människan som stadsbyggare eller urban organisatör är en effekt av de tekno-logiska kraven. Homo Urbanus är en nödvändig aktör och världsbefolkningen blir huvudsakligen stadsmänniskor. Det är tvillingparet Electrónicus och Urbanus som i dag präglar samhällsutvecklingen i global skala. År 2025 beräknas 2/3 av världsbefolkningen bo i urbana områden.

Bildnummer: 1224

Den nya rollen för människan

Homo Futurus

FRAMTIDEN

Den enskilda människan har i dag mycket mer kontakt med sin omgivning än förr. Som teknovarelse och möjlighetsutnyttjare, som resursförbrukare och informationsförmedlare, som kunskapsbärare och kravställare och som påhittare och påtryckare befinner sig den enskilde individen i en ny roll. Denna roll kräver en större medvetenhet, inte minst med hänsyn till relationen människa-teknik-samhälle-etik. Den framtida människan är en varelse betydligt mer medveten om sin framtid än den varit tidigare. Det framtida samhället är därmed ett mer visionärt samhälle.

Liksom renässansen formulerade sina ideal om harmoni och balans så behöver vår tid formulera sina. Dessa ideal kan uttryckas som drömmen om en dynamisk utveckling präglad av balans, hållbarhet, sammanhang, etik och helhet. Vår tids ideal har här beskrivits med tre framtidsorienterade teknikoner.

Homo Globo-Localis

Genom teknosystemens tillväxt och utbredning uppstår en globalt sammanhängande tekno-struktur. Världen vävs ihop av en expanderande tekno-organism. Den enskilda individen behöver ett fotfäste i det lokala men tvingas samtidigt bli medveten om den globala dimensionen och mångfalden. Lokal identitet och global medvetenhet bör prägla en framtida människa. Framträdandet av Homo Globo-Localis är en positiv vision.

Homo Empáthicus

Den teknologiska strukturen blir fortsatt mer ingripande och dominant. Behovet av ett etiskt synsätt ökar dramatiskt. Kopplingen människa-teknik-samhälle-etik blir en nödvändighet. Tekniksamhället måste därför kompletteras med kunskap, insikt och visdom som är etiskt orienterad. Den individ som söker den humanteknologiska balansen kan beskrivas som Homo Empáthicus.

Homo Holarchísticus

Den ideala framtidsbilden handlar om en återanvändbar naturmiljö, en teknologiskt balanserad tillvaro, en kunskapsorienterad människa och ett etiskt orienterat samhälle. Helheten och delarna har alla betydelse och motsvarar de ideal som renässansen uttryckte i sitt mikro-makrosammanhang och i sin vision om ”sfärernas harmoni”.

Idealvarelsen är av arten Homo Holarchísticus.

Begreppsförklaring

i samarbete med Annette Vind, cand. mag.

och Jens Vind, cand. mag.

 

Homo är den artbeteckning som brukar användas för den utvecklingslinje som löper från primaterna (schimpans och gorilla) till människan. Denna inleds med hominiderna, dvs. förmänniskor som följs av de tidiga människorna (early humans) och därefter människor i olika steg – Homo Rudolfensis, Homo Ergaster, Homo Heidelbergensis och Homo Sapiens. Den första redskapsmakaren var den tidiga människan Homo Rudolfensis (2,5 miljoner år sedan).

 

Från den första redskapsanvändaren har utvecklingen övergått från genetisk till teknologisk. Evolutionen blir till en teknolution där människan i allt högre grad blir en teknologisk varelse och samhället ett växande humantekno-logiskt system.

 

De latinska namnen används för att beskriva teknolutionsförloppet på samma sätt som de används inom evolutionsteorin.

bakgrund

I antikens Grekland namngav grekerna den tidens uppfattningar och vetenskapliga erfarenheter. Då romarna erövrade Grekland kom de grekiska uttrycken att införlivas i det latinska språket och nya ord skapades i takt med det romerska rikets utveckling och tillväxt. Den grekisk-romerska kultur- och vetenskapsterminologin blev ett faktum.

 

Stora delar av Europa, Nordafrika och Mellanöstern införlivades i rommarriket och det nya språket följde med. Som små organismer överlevde orden, de ändrade och anpassade sig till de nya omgivningarna och de nya språken.

 

På samma sätt har teknikonernas namn sitt ursprung i den grekiska och latinska språkvärlden. Men även här lever orden sitt eget liv och har anpassats till huvudbudskapet i varje bild/teknikon.

 

Principbild: Homo Manufactus, av latin manus, en hand och factus, gjort dvs. handgjort. Ordet är direkt översatt i engelskan och lever vidare som ”handmade”.

 

Principbild: Homo Extendíbilis,

av latin extendere, att nå långt.

 

Missing Link

 

Hominida Silváticus av latin silva, en skog.

 

Hominida Vagabúndus av latin vagari, att vandra omkring.

 

Hominida Improvísator av latin improvisus, oförutsett. Ordet har via franskan och italienskan nått Skandinavien (titeln på en roman av H. C. Andersen). Ändelsen -tor betyder den som gör/utför något. Om han som har förmågan att se möjligheter eller plötsligt får en idé till hur ett problem kan lösas.

 

Homo Combinátor av medeltidslatin combinare. Om den som av flera delar kan sätta ihop ett föremål (av minst två: bini, ett par).

 

Homo Sapiens Technofáctus av grekiska techné, hantverk och latin factus, gjort/skapat dvs. utvecklat genom hantverksmässig/teknisk kunskap.

 

Homo Multi-Climáticus av latin multi, många och grekiska klima, lutning av klinein, att luta. Ordet klima betyder jordaxelns lutning i förhållande till solen, vilket styr klimatet/väderläget på jordklotet. Om den som kan leva i olika typer av väder/klimat.

 

Homo Domésticus av latin, det som hör till huset. Den som samlar föremål och bygger ut närmiljön.

 

Homo Sapiens Multi-Technicus

 

Homo Hydráulicus av grekiska hydór, vatten och aulos, rör.

 

Homo Rotator

 

Homo Logísticus av grekiska logos, förnuft/förnuftsbaserad beräkning dvs. beräknaren.

 

Homo Chronológicus av grekiska chronos, tid och logos, förnuftsbaserad beräkning dvs. tidsberäknaren.

 

Homo Mechánicus av grekiska mechané, ett hjälpmedel. Ordet blir på latin machina och på svenska maskin.

 

Homo Communicátor av latin communis, tillsammans. Om den som förmedlar det gemensamma, i allas intresse.

 

Homo Empíricus av grekiska empeiria, praktisk erfarenhet i motsats till teoretisk erfarenhet.

 

Homo Faber av latin, om den som arbetar i hårda material till exempel metall, en smed.

 

Homo Techno-Medicus

 

Homo Electríficus av grekiska élektron, bärnsten och latin fac, stammen i  facere, att utföra.

Den tidigaste kända formen av elektricitet uppstod genom att gnida två bitar bärnsten mot varandra.

 

Homo Destructor av latin destruere, att bryta ner.

 

Homo Volvens av latin, att rulla.

 

Homo Omni-Technicus av grekiska techne,

hantverk, teknik.

 

Homo Electrónicus av grekiska elektron (bärnsten), ordet ingår i elektronik. Om den som styr det

elektriska kretsloppet.

 

Homo Urbanus av latin urbs, en stad.

 

Homo Futurus av latin esse futurum, att vara.

Om framtidens människa.

 

Homo Globo-Locális av latin globus, en kula, används om jordklotet, och locus,

ett ställe. Localis används om den som knyter an till en bestämd plats.

 

Homo Empáthicus av grekiska empatheia, empati/känsla.

 

Homo Holarchísticus av grekiska holos, hel och archein, att härska/behärska.

Om den som har förmågan att behärska/uppfatta helheten.

TEKNIKONERNA

From Evolution to Technolution

 

Missing Link

Hominida Silváticus

Hominida Vagabúndus

Hominida Improvísator)

Homo Combinátor

 

Homo Sapiens Technofáctus

 

Homo Multi-Climaticus

 

Homo Domésticus

 

Homo Sapiens Multi-Technicus

 

 

Homo Hydráulicus

Homo Rotator

Homo Logísticus

Homo Chronológicus

Homo Mechánicus

Homo Communicátor

Homo Empíricus

Homo Faber

Homo Techno-Medicus

Homo Electríficus

Homo Destructor

Homo Volvens

Homo Omni-Technicus

Homo Electrónicus

Homo Urbanus

 

Homo Futurus

 

Homo Globo-Locális

Homo Empáthicus

Homo Holarchísticus

 

”utvecklingsförlopp”

 

 

 2,5 miljoner år  (H Rudolfensis) (Habilis)

1,5 miljoner år  (H Ergaster) (H Erectus) Early Human

 

600 000 år    (H Sapiens)  Early Homo Sapiens

 

 (H Heidelbergensis)

(Neanderthal)

 (H Antecessor)

 

Afrika 100 000 år,

Europa 40 000 år (kulturell explosion)

 

13 000 – 7 000

4 000

2 000

klostertid

medeltid

renässans

upplysning

industrialism

1700

1825-1900

1900-1945

1950-2000

1945-2000

1975-

1975-

 

 

LTH Lunds Universitet © 2020