lu.se

LUNDS TEKNISKA HÖGSKOLA

Lunds universitet

Denna sida på svenska This page in English

Tall i tanken – hållbarare bilkörning med grön bensin

2018-11-05

Christian Hulteberg har lyckats utvinna lignin-bensin ur tall. Foto: Kennet Ruona

Uttrycket ”Sveriges gröna guld” har fått en ny innebörd. Skogen ska numera inte bara ge virke och papper – utan också rädda klimatet. Kemiteknikforskaren Christian Hulteberg har lyckats omvandla en restprodukt från pappersmassatillverkningen till en vätska som är kemiskt identiskt med bensin. År 2021 planeras denna svenska skogsbensin finnas på tankstationerna.

– Det här är utvunnen lignin från tall och björk. Ligninet kan i nästa steg katalyseras till bensin eller diesel, för att dryga ut vanliga fossilvarianter, säger Christian Hulteberg och viftar med en liten plastbehållare med ett brunt pulver i.

Han står i vit rock och skyddsglasögon i sitt labb i Tygelsjö där flera spinoff-företag från forskningen på Kemicentrum i Lund tagit sina första steg. Ligninforskningen har redan kommit en bra bit på vägen. Fullskalig tillverkning är på gång med intressenter från grankvist till bensin.

Den stora fördelen med den här tekniken, enligt Christian Hulteberg, är att den dockar in i befintlig tillverkning och inte kräver nya mellanled.

– Det blir en win-win-win-situation. Skogsägarna får ytterligare en inkomst, pappersmassaindustrin slipper en flaskhals och bränsleproducenten undviker straffavgifter, säger han.

Den sistnämnda avgiften syftar på den nya kvotplikt som nu gäller i Sverige. I och med den måste drivmedelsleverantörer ha förnybara komponenter i både bensin och diesel. Andelen förnybart höjs efter hand med målet 50 procent till år 2030.

När ligninbensinen finns på tankstationerna uppskattas mängden förnybart producerad bensin och diesel öka från dagens cirka 300.000 ton per år till mellan två och tre miljoner ton per år.

Drivmedel gjorda på förnybar råvara är inget nytt. Växter, och även mer ”svårtuggade” växtdelar som kvistar, grantoppar och flis, kan bli bränslen som inte ökar koldioxid­utsläppen.

Det i särklass största biodrivmedlet i världen är etanol, men i Sverige har politikerna vänt etanolen ryggen. Istället är biodiesel som görs på tallolja eller fetter det vanligaste svenska biobränslet. 

– Det finns många idéer. Men de flesta är fortfarande dyrare än att pumpa råolja ur marken, så utmaningen är att få ekonomi i det hela. Sedan kan man ibland ifrågasätta hållbarheten i vissa av dem. Några konkurrerar med mat och det finns biodiesel som görs på palmolja. Det är ju inte så bra, påpekar Christian Hulteberg.

En hämsko för svenska initiativ är att styrmedlen idag endast är inriktade på att öka användningen av biodrivmedel, vilket ofta gynnar billigare, utländska biodrivmedel.

Vi lämnar labbet och går ut i solskenet. Vi letar efter en träddunge som kan föreställa skog och som Christian Hulteberg kan fotograferas i. Vi hittar några tallar och under tiden fotografen förbereder sig undrar jag retoriskt om det överhuvudtaget är lönt att syssla med biodrivmedel nu när alla vurmar för elbilar?

– Elektrifiering kan inte lösa tunga och långa transporter på länge än, det skulle kräva en enorm utbyggnad av elnätet. Och närpå halva vår el kommer ännu från kärnkraftverk. Det viktigaste är ju att vi får en grön elproduktion. Det är stora mängder det handlar om, så jag tror personligen på flera lösningar.

– Hur som helst, den förnybara rå­varan lignin behövs också även om vi bara skulle köra runt i elbilar. Kemikalier och plast görs idag framför allt av fossil olja. Där finns en stor omställning att göra.

Artikeln publicerades ursprungligen i Lunds universitets magasin, LUM.

Fakta: Lignin-bensin
Det började när LTH-kollegan Ola Wallberg studerade nya sätt att tillvarata lignin. Lignin fungerar som ett lim och håller ihop trädets fibrer. Men för massaindustrin, som bara behöver cellulosan för att göra papper, är lignin en onödig restprodukt.

Ola Wallberg upptäckte att ligninet gick att utvinna och kunde användas som biobränsle. Sedan dess har han och Christian Hulteberg testat sig fram och utvecklat tekniken.Under resans gång har fler intressenter tillkommit. Tekniken testas sedan 2016 i en pilotanläggning i Piteå och i labbet i Tygelsjö.