lu.se

LUNDS TEKNISKA HÖGSKOLA

Lunds universitet

Denna sida på svenska This page in English

Översvämningskonferens: så kan betongstäder bli svampstäder

2017-11-21

Städer riskerar svämma över - men lösningar finns. En konferens i Lund samlar experter för att diskutera frågan. Bild: Johanna Sörensen.

Att komma till rätta med hur städer bör hantera den ökande översvämningsrisken – till följd av ökade havsnivåer och fler hårdgjorda ytor – är en komplex historia. Därför arrangerar vattenforskare en konferens som samlar forskare och andra experter från Sverige och särskilt drabbade länder som Kina, Holland och Bangladesh.

Världens städer behöver skydda sig mot översvämningar och de skador som kraftigt regn kan orsaka. Men hur?

Det ska diskuteras på en konferens i Lund, “No More Atlantis”, torsdagen den 23 november och som samlar runt hundra personer från akademi, kommun och försäkringsbolag. Konferensen arrangeras av forskare i teknisk vattenresurslära vid LTH som också presenterar nya forskningsresultat på plats. 

– Översvämmade städer behöver många mediciner för att botas. Lösningarna är därför många och verkar på olika nivåer, säger Kenneth M Persson, professor i teknisk vattenresurslära, som arrangerar konferensen tillsammans med doktoranden Jing Li.

Även om frågan är komplex, vet forskare och experter redan nu en hel del vad som behöver göras:

Städerna behöver byggas annorlunda: Man talar om blå-gröna städer och i Kina om ”svampstäder”. Båda begreppen går ut på göra mer plats för vatten i staden för att bromsa dess framfart. Till exempel med fler upphöjda, sugande grönytor, kopplade dammar eller snirkliga kanaler istället för raka vattenrör.

Dagens hårdgjorda ytor leder till att vattnet inte hinner rinna ner i marken, eller ens i avloppsbrunnar, utan istället samlas i låglänta områden med risk för att förstöra källare och blockera vägar.

Redan nu finns goda exempel, framhåller Kenneth M Persson:

– I Japan har man byggt enorma, underjordiska bassänger som samlar upp dagvattnet för att användas senare, exempelvis bevattning. Och i Helsingborg har en vägtunnel utrustats med larm för hög vattennivå så att människor inte riskerar att köra ned i tunneln och fastna. 

Vem gör vad: Varje översvämning riskerar att bli en ”blame game” där olika instanser – vattenbolag i kommunen, försäkringsbolag, fastighetsägare – lämpar över ansvaret på någon annan. Översvämningen i Malmö sommaren 2014 är ett exempel, vars direkta kostnader för VA SYD och Malmö stad uppgår till cirka 160 miljoner kronor och där det ännu inte är klarlagt vem som tar alla delar av notan. En tydligare ansvarsfördelning behövs för att korta processen till nästa gång.

Se över lagstiftningen: För att främja omställningen till svampstäder kan lagstiftningen behöva justeras. Kanske måste exempelvis tomtägare ha en viss minimi-andel grönyta? En tomt med mycket hårdgjorda ytor leder ju till att grannen längre ned på gatan får mer dagvatten vid skyfall. Är det då rimligt att den drabbade ska ta hela kostnaden?

Early warning-system/förfinade vädertjänster: Om invånare i utsatta områden kan varnas via exempelvis ett sms eller en app, minskar risken för person- och materialskador. Boenden hinner tömma källaren på det viktigaste och sätta det i säkerhet. I ett forskningsprojekt undersöker forskare i teknisk vattenresurslära just nu hur sådana här larmsystem kan se ut och utformas.

Tidigare i år arrangerade kollegor vid samma institution en konferens om en besläktad, dock ej samma, problematik – nämligen hur stigande vattennivåer påverkar våra kuster