Hög tid att samlas kring klimatsäker stad

1

”I Sverige har vi ingen omfattande erfarenhet av kraftiga väderfenomen eller klimatförändringar, vilket gör  att planeringen hittills inte beaktat dessa aspekter.”

ANNIKA MÅRTENSSON, professor vid Avdelningen för konstruktionsteknik och vicerektor vid LTH:

Att ha ett säkerhetstänkande handlar om att förbereda sig för onormala omständigheter. Vi vill få till stånd ett robust byggande – men vad är robust i framtiden?

Idag står vi inför ett läge där vi inte vet hur mycket snö som kommer att falla och hur starka vindar som kommer att blåsa. Vår historiska kunskap räcker helt enkelt inte till för att veta vad som gör en byggnad robust för framtiden, och hur vi ska dimensionera nya byggnader och anläggningar.

Den här osäkerheten är ett problem när vi bygger nytt – ett annat är förstås att vi har väldigt många byggnader som redan står och som inte alls är anpassade till de klimatförändringar vi nu förutser.

Vi vill ha konstruktioner som är stabila under hela sin livstid. Stabilitet handlar bland annat om att grundläggningen ska vara funktionell under byggnadens livstid.

Men när klimatet ändras kommer grundläggningsförhållanden att ändras – marken påverkas exempelvis av regn och översvämningar, vilket kan ge rörelser och sättningar i byggnaderna. Rör och ledningar som ligger i marken kan skadas av stora rörelser i marken som sker på grund av för mycket vatten. Vi har också sett hur ras i framför allt sluttande mark orsakar stora bekymmer. Sluttningar och slänter kan bli osäkrare.

Stabilitet handlar också om att kraftiga vindar inte ska ge skador på byggnader. Detta är väl känt och lösningar finns, men vad vi inte vet är hur kraftiga vindarna blir. Befintliga byggnader är byggda med hänsyn till kända vindlaster – om vindförhållandena förändras måste vi förstärka dessa byggnader och dessutom ta hänsyn till förändringen vid nybyggnation.

Här ligger problemet inte så mycket i tekniken som i bristfällig kunskap om framtida vindlaster.

En viktig pusselbit handlar om hur vi planerar och använder byggnader i framtiden. Inom vissa områden behöver vi ändra vårt beteende snarare än att hitta tekniska lösningar:

• Bygg inte i områden där översvämningsrisken är stor.
• Planera staden och byggnaderna med hänsyn till klimatpåverkan.
• Ändra individernas beteenden och påverka kravbilden från användarna så att de förstår hur de själva kan påverka klimateffekterna.

I Sverige har vi ingen omfattande erfarenhet av kraftiga väderfenomen eller klimatförändringar, vilket gör att planeringen av städer och byggnader hittills inte beaktat dessa aspekter i någon större omfattning.

Så det krävs att vi på allvar tar itu med att bygga kunskap om framtida klimat och utvecklar nya tekniska lösningar.

Vi måste ta fram lösningar som är robusta, fungerar väl och har en positiv effekt på framtidens klimat.

2

"En nyckelfråga i det här sammanhanget är att det inte finns någon som i strikt juridisk mening är ansvarig för att i efterhand klimatanpassa äldre bostadsområden."

HENRIK ASPEGREN, adjungerad professor vid Institutionen för kemiteknik, LTH, och vice förbundsdirektör för VA Syd:

Närhet till vatten höjer värden på bostadsområden och på rätt ställe är vatten en fantastisk tillgång. Men som bland annat Köpenhamn och Malmö fått erfara under stora skyfall kan vatten också vara ett gissel för staden.

När det, som i Malmö augusti 2014, regnar 100 millimeter på några timmar har avloppssystemen inte en chans att hantera vattenmängderna, och detta leder ofrånkomligt till översvämningar.

Skyfallshantering är ingen VA-fråga utan en samhällsfråga. Och skyfallen är här för att stanna – de är oberäkneliga och kostsamma. De drabbar samhället men de orsakar också lidande för individen.

Nybyggda områden är ofta anpassade till ett förändrat klimat och klarar därmed skyfallen bättre. Utmaningen är alla äldre bostadsområden.

En nyckelfråga i det här sammanhanget är att det inte finns någon som i strikt juridisk mening är ansvarig för att i efterhand klimatanpassa äldre bostadsområden där i genomsnitt 70 procent av marken består av kvartersmark och övriga 30 procent är allmän platsmark. 

Det vore önskvärt med en tydligare juridisk ansvarsfördelning mellan olika intressenter, men vi hinner nog inte vänta på den typen av tydlighet. Vi måste börja agera nu och vi måste arbeta tillsammans – och alla kan göra något.

Nu utmanas alla processer i hela staden, och den i kronor räknat dyraste vägen är att inte göra något.

Kommunikation och kunskap är en nyckelfråga, och rätt hanterat kan arbetet med att förebygga översvämningar ge en mer attraktiv stad.

Villaägare kan till exempel fundera över om uppfarter måste vara stensatta, och när en gata eller väg anpassas för att begränsa hastigheten kan den också anpassas för att fördröja vatten för olika regntillfällen.

Även om vi står inför en enorm utmaning är det hoppfullt att så att många aktörer idag visar vilja att medverka och utveckla en beredskap för att hantera ett förändrat klimat.

3

”Ett pragmatiskt sätt är att bygga nedre botten med vattentät betong, men övre våningsplan med annan teknik, till exempel träregelstomme.”

EVA FRÜHWALD HANSSON, universitetslektor vid Avdelningen för konstruktionsteknik, LTH:

Utöver områden med förväntad havsvattenhöjning kommer vi på många håll att få se tillfälliga höjningar av vattennivån. Då är frågan hur vi ska skydda den befintliga bebyggelsen, och för detta använder vi olika prognos- och avrinningsmodeller.

Ett exempel är Kristianstad – där ett flöde som historiskt sett inträffar vart femtionde år innebär att en stor del av centrala staden hamnar under vatten.

En möjlig lösning är att bygga temporära skydd som hindrar vattnet från att rinna in genom dörrar och i källare. När vi bygger nytt bör vi bygga på högt läge. Det kan också vara så att vi ska bygga utan källare, att vi ska bygga på pelare eller till och med bygga hus som kan flyta eller lyftas med hjälp av domkraft när vattennivåerna stiger.

En väg är att vara beredd att låta vattnet översvämma huset, men se till att det går att renovera och torka ut mycket fort, så att fukten inte hinner ställa till större skada.

Vad som går att göra handlar om en avvägning mellan hur dyrt och hur bra det blir. I alla händelser måste vi finna en ny byggnadsteknik och börja bygga nya hus så att de kan bli översvämmade och snabbt torka ut.

Ett pragmatiskt sätt är att bygga nedre botten med vattentät betong, men övre våningsplan med annan teknik, till exempel träregelstomme.

Betongvåningsplanet är då relativt tätt vid en översvämning (dörrar och andra öppningar måste tätas temporärt före översvämningen) och en skada får endast liten omfattning.

En konstruktion av träreglar klarar inte en längre översvämning lika bra – den möglar fort.

4

”Detta innebär inte att vi ska sluta bygga energieffektiva byggnader, men att kunskapen att hantera fuktsäkerheten måste öka.”

JESPER ARFVIDSSON, professor i byggnadsfysik, prefekt vid Institutionen för bygg- och miljöteknologi, LTH:

Den som tänker i termer av framtida klimatsäkra energieffektiva byggnader ser att byggnadskonstruktioner och -tekniker som tidigare fungerat väl inte är lika självklara. Gamla tumregler gäller inte längre.

Ser vi på ytterväggar måste vi ta hänsyn till att de i ett framtida klimat kommer att utsättas för kraftigare vindar i kombination med ökade nederbördsmängder. Vikten av fungerande luftspalter bakom det yttre fasadmaterialet ökar.

Luftspalter som är ventilerade, dränerande och tryckutjämnande ökar på ett förhållandevis billigt sätt fuktsäkerheten i ytterväggar. De problem vi idag ser med exempelvis enstegstätade fasader – det vill säga fasader som inte har denna typ av luftspalt – kommer sannolikt att öka. Vi kan inte bygga absolut tätt, ett visst läckage genom det yttre fasadskiktet då det utsätts för slagregn måste vi räkna med och dimensionera för.

Grundläggning med platta på mark med underliggande värmeisolering är idag förhållandevis fuktsäker, till skillnad från till exempel uteluftventilerade krypgrunder. Detta bygger på att temperaturskillnaden över värmeisoleringen är tillräckligt stor, vilket ger en lägre relativ fuktighet på den varma sidan. Ökar utomhustemperaturen ökar också marktemperaturen, något som minskar temperaturskillnaden och därmed även fuktsäkerheten i konstruktionen.

Om risken för återkommande översvämningar är stor i ett område kanske man ska överväga annan typ av grundläggning, till exempel den på plintar.

Vindsutrymmen som energieffektiviseras genom ökad värmeisolering i vindsbjälklaget gör utrymmet kallare, och risken för fuktskador ökar därmed. Varm fuktig luft från bostadsutrymmet kan läcka genom otätheter och transporteras upp till det kalla vindsutrymmet – och skapa problem med fukt och mögelskador.

Ökade regnmängder och vindstyrkor ökar risken för läckage och därmed kraven på att konstruktionen ska kunna torka ut snabbt. Troligtvis kommer vi inte alltid att klara fuktsäkerheten med enbart konstruktiva åtgärder i dessa utrymmen om vi inte använder oss av någon typ av smart ventilation – en ventilation som går igång då det finns en uttorkningspotential och som visserligen kostar energi men förebygger fukt och mögel.

Generellt kan man säga att konstruktioner som idag är fuktkänsliga ofta blir ännu känsligare om man ökar värmeisoleringsgraden.

De scenarier som finns för vårt framtida klimat pekar mot ökad fuktkänslighet och därmed större risk för fuktskador.

Detta innebär inte att vi ska sluta bygga energieffektiva byggnader, men att kunskapen att hantera fuktsäkerheten måste öka bland dem som ritar, konstruerar och bygger framtidens byggnader.

Här krävs samverkan mellan forskning, industri och beslutsfattare.

Sammanställt av Tiina Meri