Byggd miljö kan stimulera informella kontakter

Elisabeth Dalholm Hornyánszky är utbildad arkitekt och lektor vid Institutionen för designvetenskaper. Hon intresserar sig för hur fysisk byggnation kan bidra till en framtid där fler människor åtnjuter god hälsa – samtidigt som miljön skonas.

– Jag tycker att vi i Sverige i allmänhet är väl konventionella när det gäller hur vi planerar nya bostäder. Just nu talar vi om Vallastaden i Linköping, där nya tankar prövas i fråga om social hållbarhet. Men för framtiden skulle jag vilja se ännu mer experimentlusta.

Enligt Elisabeth Dalholm Hornyánszky handlar social hållbarhet inte minst om att skapa en ”blandstad” där människor ges möjligheter till möten och samutnyttjande.

– Jag ser spännande exempel i Tyskland och Schweiz. Där vågar man överlåta mer ansvar på de människor som ska bo i områdena. Om människor medverkar till planeringen ändrar de lättare sina beteenden, eftersom de förstår själva avsikten.

Konkreta och inspirerande exempel på byggd miljö som kan generera social hållbarhet är när olika boendeformer kombineras, som då ett äldreboende eller kollektivhus får en restaurang i vilken också boende i det ”ordinära” omkringliggande bostadsbeståndet kan äta.

Eller som när ett område får ett kafé där de boende kan ta med sig egen fika, och varför inte en arbetslokal för egenföretagare och andra som jobbar från hemmet.

– Bakom försöken att skapa social hållbarhet finns en önskan om att människor mer aktivt ska ta hand om sina bostäder, att de inte bara ska gå och lägga sig när de kommer hem. Den byggda miljön kan stimulera informella kontakter, som när vi har gemensamma odlingslotter och är ute och joxar tillsammans på eftermiddagen.

Förhoppningen är att människor ska ha ett socialt liv i närområdet och hjälpa varandra med tjänster, resonerar Elisabeth Dalholm Hornyánszky.

– Vi människor är benägna att hjälpa varandra, och den byggda miljön har stor betydelse för i vilken grad vi kan underlätta varandras hälsa och liv.

Elisabeth Dalholm Hornyánszky har idag ett samarbete med Eva Dalman, chef för Lunds kommuns Brunnshögsprojekt, för att tillsammans med byggherrar utveckla tankar kring samutnyttjande av olika lokaler och verksamheter.

En radikal idé som diskuterats är att arbetsplatser som används dagtid kan tas i bruk för boende under kvälls- och nattetid. Närmare till hands ligger kanske ett genomslag för boenden med ett stort mått av samutnyttjande – och att det byggs fler kollektivhus i framtiden.

– Vi tittar idag på vad som kan delas mellan boende och verksamheter. Det gäller att samplanera ytor på ett mer mångfacetterat sätt, och skapa flexibla lösningar.

Ett projekt som Elisabeth Dalholm Hornyánszky tog sig an häromåret var att utvärdera BoKompakt, AF Bostäders experimentella boende för studenter i Lund, där ytan skulle minskas till ett minimum. På tio kvadratmeter rymdes eget kök, bad och sovloft.

– Den erfarenhet jag gjorde då var att studenter uppfattade kompaktboendet som ett framtidsboende. De gillade att saken ställdes på sin spets och ville göra uppoffringar för att bidra till en bättre miljö. Vi kan ta fasta på det här framtidsperspektivet, som är självklart för många människor. Det borde göras fler undersökningar om vilka saker vi behöver och vad vill vi avstå ifrån i vårt boende.

Eftersom gemensamma lokaler och gemensamt ägande prövats under tidigare epoker, för att sedan försvinna igen – finns inte risken att de nya tankarna om samutnyttjande går samma öde till mötes?

– Nej, jag tror inte det. Men det är viktigt att det finns en stor flexibilitet, och att vi som planerar anstränger oss att förstå vad människor egentligen behöver.

TIIINA MERI