Så klarnade sjön Sjön
Fiskdöd, algväxt, badförbud och bajsbakterier – nu är de ett minne blott. I år kunde teknologerna hålla sitt årliga sjöslag, Regattan, på hemmaplan igen. Detta tack vare LTH:s hyresvärd Akademiska Hus och deras samarbete med VA Syd. Men det är också berättelsen om två LTH-alumner som i sina yrkesroller krokat arm för att komma tillrätta med översvämningar efter regn där grönska ersatts av asfalt, och på köpet utveckla sitt gamla campus.
Evelina Lindén – Publicerad den 2 oktober 2025
När området som skulle bli LTH ritades, var omgivningen betydligt grönare än idag. I takt med att fler hus byggts och ytorna runtomkring dem gjorts hårda, blev det ett kännbart problem med översvämningar – vattnet rann helt enkelt inte undan tillräckligt snabbt.
Inför att ännu fler bostäder skulle byggas, behövde 500 kubikmeter vatten kunna tas om hand vid skyfall. Detta för att vägarna kring LTH, främst korsningen John Ericssons väg och Ole Römers väg, ska slippa bli översvämmade.
Åsa Hallbergson är projektledare på Akademiska Hus som äger marken och byggnaderna på LTH:s campusområde.
– Dagvattenledningarna från 1960-talet var för klena eftersom de drogs när det mest var åker och grönska runt omkring. Nu tar vi hand om dagvatten från 20 hektar, alltså 40 fotbollsplaner varav hälften hårdgjorda ytor, berättar hon.
Sjön Sjön, som tillsammans med pölen Pölen är gamla lertäkter från Pålsjö tegelbruk, hade samtidigt dragits med alldeles för mycket alger, som lockade till sig fåglar, som i sin tur bajsade och gjorde vattnet otjänligt. Ett tag såg det mer ut som en golfgreen än som en sjö.
Som alumn från LTH:s civilingenjörsutbildning i väg och vatten hade Åsa Hallbergson själv deltagit i Regattan, som är en viktig del i teknologernas nollning. Där bygger varje sektion i september en farkost för ett sjöslag som sedan utkämpas under nollningens finalhelg.
– Sjön Sjön har aldrig varit någon badplats som sådan, men nollornas Regatta har ett symbolvärde och är en viktig tradition, säger hon.
I sin tidigare tjänst på Lunds Kommuns Fastighets AB, LKF, hade Åsa Hallbergson arbetat med väderprognoser: inför köldknäppar värmde man upp husen tre dygn i förväg.
– Och kan man styra ett hus, borde man kunna styra en nivåregleringsbrunn.
Planerna började ta form. Åsa Hallbergson lyfte luren och ringde till VA Syd, som nappade direkt. Utredningsingenjören Hanna Nordlander, alumn från civilingenjörsutbildningen i ekosystem och vattenresurshantering, blev hennes parhäst.
Munkbrunnar och ansiktslyft
I sin uppväxts Västergötland hade Åsa Hallbergson en morbror som hade reglerat nivån på sin damm med någonting han kallade för ”munkbrunn”. Det inspirerade henne att hitta en annan lösning än att bygga en dagvattenfördröjning ovan jord på LTH. Istället finns nu en sinnrik underjordisk konstruktion mellan pölen Pölen och sjön Sjön, som när kraftiga regn väntas kan leda ner vatten till sjön Sjön i förväg. Pölen Pölen har i sin tur fått ett rejält ansiktslyft, växtlighet har tagits bort och skräp har draggats upp.
Den nya förbindelsen mellan pölen Pölen och sjön Sjön låter vattnet omsättas och ökar syresättningen, vilket minskar algtillväxten. Illustration: VA SYD
– Vi har också fiskat upp massor med rudor, berättar Åsa Hallbergson och syftar på karpfisken ruda, som äter zooplankton och därmed gör att det växer mer alger och andmat.
Tillväxten av andmat och alger hämmas också av att vattnet i bägge dagvattendammarna omsätts mer. Miljön blir bättre och syret i vattnet ökar. Numera simmar även gädda och abborre i sjön Sjön, och de äter gärna rudor.
– Vi hoppas få till stånd ett ekosystem här. Ekologiska institutionen har gett oss råd och hjälpt till på många vis under projektet.
21 månader efter första telefonsamtalet hölls godkänd slutbesiktning. Förändringarna är många: Rännan mellan Pölen och Sjön är framgrävd igen och beklädd med återbrukad gatsten från bygget av Forum Medicum. Istället för att återplantera buskage har Akademiska Hus sått ängsblommor. Grusade stigar slingrar sig längs intuitiva gångstråk. Ibland gjordes ritningar om under projektets gång. Kartan fick anpassa sig efter verkligheten istället för tvärtom.
– Det har blivit väldigt bra, tack vare att vi har fått arbeta ihop med lyhörda, lösningsorienterade, samarbetsvilliga entreprenörer som kan sin sak.
Kravallsäkrat barnasinne
Åsa Hallbergson konstaterar att det underlättar att ha barnasinnet kvar, när man ska planera utformningen av ett campusområde. LTH-Fontänen kan nu belysas med overallfärgerna från sektionerna och även TLTH: mörkblå, orange, vitt, rött, blått, lila, gult, rosa, mörkblå, turkos, vinröd och grön. Och de glasbitar som legat kvar från fontänens forna dagar är nu bortsilade ur jorden.
– Allt ska vara kravallsäkert – det vet man om man en gång själv har varit student.
När regnprognoserna pekar på skyfall, kan VA SYD nu låta uppemot 1000 kubikmeter vatten strömma från pölen Pölen till sjön Sjön. Det innebär att man har dubbelt så stor kapacitet som ursprungligen var tanken. Men det kan komma väl till pass, eftersom det är svårt att veta exakt var någonstans regnet kommer att falla.
Stresstest med 20 millimeter regn på en kvart
– Den 2 augusti i år kom det verkliga stresstestet, när det föll 36 millimeter regn på ett enda dygn, varav 20 på en kvart. Det klarade vi med god marginal, säger Åsa Hallbergson.
Och den 14 september kunde teknologerna äntligen hålla Regattan på hemmaplan.
– Inte förrän mot slutet av projektet kom vi på att både jag och Hanna på VA SYD hade varit med i Regattan, och dessutom ännu en av de inblandade, Elin Strand, tidigare lantmäteristudent och numera ansvarig för LTH som fastighetsförvaltare på Akademiska Hus.
