Hoppa till huvudinnehåll

Färre bakterier än väntat är lockade att flytta från vattenledning till dricksvatten

Forskare från LTH har för första gången lyckats undersöka hur många bakterier i vårt dricksvatten som kommer från vattenledningarna. Studien är en viktig del i att förstå bakteriefloran i dricksvatten och publiceras i en partnerjournal till Nature.

THEO HAGMAN ROGOWSKI – Publicerad den 24 juli 2019

Foto: SANDY CHAN

Det har länge varit känt att bakterier växer på insidan av vattenledningar i en slemmig hinna kallad biofilm. Vilka och hur många bakterier från biofilmen som hamnar i dricksvattnet har varit svårt att undersöka, eftersom vattnet från vattenverket redan innehåller stora mängder bakterier.

I samband med att en ny reningsfunktion, så kallad ultrafiltrering, installerades i Kvarnagårdens vattenreningsverk i Varbergs kommun fick Sandy Chan, industridoktorand vid LTH från Sydvatten och Sweden Water Research, och andra LTH-forskare chans att i ett fullskaligt vattenförsörjningssystem studera bakterieutbytet mellan dricksvatten och biofilm.

Före ultrafiltrets tid innehöll kranvattnet i Varberg omkring 750 000 bakterier per milliliter, varav 99,5 procent kom från vattenverket och råvattnet. Efter ultrafiltreringen kunde forskarna se att antalet bakterier i Kvarnagårdens vattenreningsverk minskade till 2 000 per milliliter vatten. Ju längre bort från verket som vattnet testades desto fler blev bakterierna, vilket innebar att de kommit från biofilmen.

– Det har länge antagits att antalet bakterier som rör sig mellan vattnet och biofilmen varit ganska stort, så vi blev förvånade att inte mer än några tusen per milliliter kommer från rören. Ur ett biologiskt perspektiv är det rimligt eftersom en fast yta och rinnande vatten är två väldigt olika miljöer, säger Catherine Paul, universitetslektor i teknisk vattenresurslära och teknisk mikrobiologi.

Bristen på kunskap om ledningsrörens biofilm har gjort en del vattentekniker oroliga för att biofilmen kan vara grogrund för bakterier som orsakar sjukdom, rost i ledningar eller påverkar vattnets lukt och smak negativt.

– Vi ställde oss frågan: Vad händer med ekosystemet i ledningsnätet när man gör en väsentlig och abrupt ändring i den befintliga dricksvattenberedningen på reningsverket? Det fanns en viss oro att distributionsnätets biofilm skulle påverkas negativt av ultrafiltrering, till exempel att biofilmen skulle släppa eller få en oönskad funktion som påverkar vattenkvaliteten och säkerheten, säger Alexander Keucken, gästforskare vid LTH och utvecklingschef på Vivab som ansvarar för vattenförsörjningen i Varbergs kommun.

Men farhågorna verkar vara obefogade. Sedan forskningsprojektet inleddes 2016 har inga klagomål kopplade till biofilmslossning i vattnet inkommit, och det kraftigt sänkta bakterieantalet har inte heller påverkat vattenledningarna. Bakterierna som migrerar mellan vatten och biofilm är ganska okontroversiella.

– Vi såg att många olika bakteriegrupper som kommer från biofilmen också finns i dricksvattnet. Vissa av dem har metan som näringskälla, andra äter olika typer av kol, vilket gör dem välanpassade för att leva i rören där det annars inte finns mycket mat, säger Catherine Paul. Studien är den första som lyckats räkna och identifiera bakterierna som lämnar biofilmen i ett fullskaligt vattenförsörjningssystem. Catherine Paul påpekar att varje system är unikt och att resultaten bara gäller för Varbergs kommun. Det går ändå att anta att utfallet i ett annat system skulle likna det i Varberg, fast bakteriernas mängd och typ kan variera. Studien är därför betydande för kunskapsläget om dricksvatten. 

Läs nya LTH-nytt, nr 2 2019:  "Klimathopp – finns det?"