Hoppa till huvudinnehåll

Varför är vi universitetslärare?

– Publicerad den 5 februari 2016

”Ett universitet utan forskning är ett dåligt universitet. Ett universitet utan undervisning är inget universitet!”

Detta är ett citat som yttrades av rektorn för universitetet i nederländska Twente när vi hade en diskussion under deras besök vid LTH för att studera hur vi sköter det pedagogiska utvecklingsarbetet. Jag håller fullt och fast med om detta. Det viktigaste vi gör är att utbilda, och vårt största bidrag till samhället är de välutbildade personer som kommer ut. Men hur ser vi egentligen på det? Vilka uppgifter är det som premieras? Vad är det som uppmärksammas?

Under julhelgen läste jag Carl-Gustaf Andréns bok Visioner, vägval och verkligheter – Svenska universitet i utveckling efter 1940, och han belyser denna fråga när han talar om vårt språkbruk. Vi pratar till exempel om ”undervisningsbörda” och att vi ”köper oss fria för forskning”. Det är ju inte så att jag anser forskningen vara oviktig, den är viktig inte minst för att se till att våra kurser utvecklas och att vi kan lära ut det senaste. Den är också viktig för att den ger upphov till nya resultat, nya innovationer, nya företag etc. Men utan studenter, inget universitet!

När jag blev rektor för drygt ett år sedan hade jag tänkt att det nog går att kombinera. Dock har jag blivit tvungen att begränsa både undervisnings- och forskningstiden. Det var inte min tanke, men det blev en realitet. Jag har fortfarande kvar några doktorander och försöker handleda, men det är tur att jag har kollegor som hjälper till. Man kan alltid klämma in lite tid här och där för diskussioner och att läsa artiklar etc. Dock, att vara kursansvarig med fasta scheman är svårare och i slutänden skulle studenterna drabbas. Detta är något jag saknar. Jag försöker få till lite gästföreläsningar här och där – så det är bara att fråga!

Just nu följer jag ”Harrison-debatten” via nätet från San Francisco, men det är inte den jag skall ge mig in i. Jag kan bara säga att den bild som Dick Harrison ger inte är en bild jag känner igen mig i från LTH. Naturligtvis är det så att vi ser en resursbrist inom utbildningen som kan få stora konsekvenser för samhället framöver. Låt oss se till att göra det bästa av situationen nu och jobba för en förändring!

Ett stort tack till alla som engagerar sig i grundutbildningen och hela tiden försöker ge studenterna det bästa. Nu skall vi starta den nya GU-organisationen och vi behöver många engagerade personer. Om du inte har ett uppdrag idag är det kanske dags?

Viktor Öwall
Rektor LTH