Teknisk nanovetenskap

Namn Karl-Johan Ståhlberg
Ålder 27 år
Familj Föräldrar i Skåne, flickvän i Göteborg
Arbetar på Swedish Medical Nanoscience Center
på Karolinska Institutet i Stockholm
Utbildning Teknisk nanovetenskap, LTH
Fritidsintresse Tränar, springer. "När jag bodde
i Lund åkte jag till Lomma och kitesurfade.
Nu bor jag mitt i storstaden, men tack vare skärgården
har jag upptäckt seglingen."

Karl-Johan Ståhlberg brinner för ett hett område: Nanoteknologi. Nyligen började han jobba i ett nystartat forskningscentrum på Karolinska Institutet med uppgift att ”boosta” den medicinska forskningen med ny nanoteknik. Att befinna sig i ett nytt forskningsområde är väldigt stimulerande, tycker han. Samtidigt önskar han att hypen med begreppet nano snart ska mattas av.
 
– Nanoteknik är ingen science fiction-grej eller tillfällig fluga utan en naturlig utveckling av något som hållit på väldigt länge, förklarar Karl Johan Ståhlberg som gick ut programmet Teknisk nanovetenskap på LTH i början av år 2008.
Nanoteknik handlar om att studera och ändra materia ända ner på molekylnivå för att kunna få fram speciella egenskaper eller skapa unika applikationer. En nanometer är en miljondels millimeter.

– Om vad gränsen går för vad som är nanoteknik kan man hålla på att snacka i timmar om! Men det är kanske inte den exakta skalan som är det viktigaste utan att när saker och ting skalas ned till molekylnivå uppträder materia likadant. Biologer, fysiker och elektroingenjörer ställs inför samma problem.
Därför är det, enligt Karl-Johan, viktigt att det finns personer som kan nanoteknik och har ett tvärvetenskapligt perspektiv på ämnet.

Att han en gång valde Teknisk nanovetenskap berodde på att han där tyckte sig kunna få utlopp för sitt breda naturvetenskapliga intresse. Utbildningen var då ett helt nytt tvärvetenskapligt initiativ som mixade fysik, biologi och kemi på ett nyskapande sätt. Karl-Johan har även uppskattat det tillämpade perspektivet som finns på en teknisk högskola.

Under sin studietid tog han chansen till internationellt utbyte och samarbete. Ett år pluggade han i University of California i San Diego. När det var dags för exjobb blev det i form av ett EU-samarbete mellan ETH I Zurich och Chalmers i Göteborg. Arbetet handlade om att med biosensorer spåra proteiner för t ex utveckling av nya läkemedel ”Jätteintressant”, summerar Karl-Johan.
Idag har han tagit klivet in i arbetslivet och flyttat till Stockholm. Där arbetar han som forskningsingenjör i ett helt nystartat centrum, Swedish Medical Nanoscience Center, på Karolinska Institutet. Tanken är att den tillämpade medicinska forskningen ska korsbefruktas med de nya metoder som mikro- och nanotekniken genererar. Karl-Johans roll är bred. 

– Jag har i uppgift att identifiera samarbetspartners och intressanta grupper på tekniska fakulteter runt om i landet. På detta vis knyts forskningsgrupper samman vilket kan öppna upp för nya forskningsspår. Det är även jag som gör det praktiska labb-arbetet för att få fram preliminära resultat. På så vis får man en uppfattning om vilka samarbeten och applikationer som är möjliga. Genom att en stor del av metodutvecklingen på så vis redan är gjord kan forskningsprojektet sedan rivstarta, är tanken. Mitt jobb är nog ett slags mellanting mellan att jobba som doktorand och ingenjör ute i industrin. Det är ett varierande, jättetrevligt och stimulerande jobb som på ett nästan löjligt sätt överlappar med utbildningen.

Läs mer om Karl-Johans jobb på:
www.medicalnanoscience.se