Information till studenter

Vad är diskriminering?

Diskriminering är när en enskild person behandlas sämre än en annan person, t ex när en person som arbetar i en utbildningsverksamhet behandlar en student eller elev sämre än någon annan för hon eller han är homosexuell eller född i ett annat land än Sverige. Det kan också vara att en student eller elev blir trakasserad av en lärare eller annan anställd. Lagen omfattar olika typer av diskriminering: direkt eller indirekt diskriminering, trakasserier och instruktion till diskriminering

Direkt diskriminering är när en person behandlas sämre än en annan person i en jämförbar situation
Indirekt diskriminering är när en regel eller föreskrift som framstår som neutral men faktiskt innebär att någon behandlas sämre på grund av kön, etnisk tillhörighet, religon eller annan trosuppfattning, ålder, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet.

Trakasserier eller kränkande särbehandling. Att trakassera någon innebär ofta att medvetet och avsiktligt utsätta någon för kränkning, men trakasserier utgörs även av handlingar utan en medveten avsikt att trakassera. Det som avgör om en handling är trakasserier är om den utsatte känner sig kränkt. I Sverige faller bevisbördan på den som misstänkts ha trakasserat. Ett beteende är trakasserande om det fortsätter trots att den person som utsatts klargjort att beteendet inte är välkommet, och om det har samband med någon av de lagstadgade diskrimineringsgrunderna.

Sexuella trakasserier
Ett uppträdande av sexuell natur som kränker en persons värdighet

Könsrelaterade trakasserier
Är handlingar som har med kön och inte med sex att göra. Exempelvis nedsättande kommentarer om utseende, klädsel och privatliv, nedsättande kommentarer med anknytning till kvinnor respektive män som grupp eller att bli osynliggjord, förlöjligad, utfryst eller motarbetad på grund av sin könstillhörighet.

 Det är förbjudet att utsätta någon som har anmält diskriminering för repressalier. Man får inte heller straffa någon för att han eller hon har medverkat i en utredning om diskriminering.

Tillfälliga meningsmotsättningar, konflikter eller problem i samarbetsrelationer bör vanligtvis ses som normala företeelser. Detta kan lösas med samtal, lyssnande och ömsesidig respekt för varandras åsikter.

• Utskriftsversion