lu.se

LUNDS TEKNISKA HÖGSKOLA

Lunds universitet

Denna sida på svenska This page in English

Robot i hemmet ska hjälpa äldre

2013-05-02

Roboten hämtar vattenflaska

Bertil Granetoft testar roboten

En robot som ska hjälpa äldre med att plocka upp saker från golvet, hämta glasögonen eller medicinen eller larma grannen om man trillar. En sådan utvecklas just nu inom ramen för ett EU-projekt och om fyra till sex år hoppas forskarna att den ska vara klar och kunna köpas eller hyras till rimlig kostnad.

Forskare vid LTH ser till att roboten utformas på ett sådant sätt så att den möter den äldre användarens behov och önskemål.

– Är man gammal och lite skröplig men tillräckligt frisk för att bo hemma, underlättar det att få hjälp med enkla sysslor som man inte kan be om hjälp om hela tiden. Man kan se roboten som ett komplement till hemtjänsten – ett stöd som alltid är villig att hjälpa till och som bidrar till ökad trygghetskänsla, säger Susanne Frennert, doktorand i rehabiliteringsteknik vid LTH.

Under det senaste året har man undersökt hur äldre personer önskar interagera med roboten, bland annat i ett testlabb på LTH, där provanvändningen nu är i full gång. Susanne och hennes kollegor har också genomfört workshops, intervjuer och enkäter. Nästa år kör man igång tester i äldre människors hem.

Roboten ska alltså möta de behov som följer av ålderdomen; fallolyckor, yrsel, problem med att böja sig och i förlängningen mota rädsla för att röra sig fritt i hemmet. Den ska samtidigt vara flexibel så att den möter de individuella behoven, till exempel kunna lära sig känna igen viktiga föremål, var de brukar finnas och anpassa sig till hur frågvis den ska vara.

– För att få acceptans hos målgruppen måste den ha en genomtänkt dialog, beteende och utseende. Vi tror att om roboten och användaren hjälper varandra, så kan acceptansen bli högre. Den ska vara glad, trevlig och rolig att använda, så att man vill använda den ofta och att den då finns till hands när man behöver hjälp eller sällskap, säger Susanne Frennert.

– Till en början är flera skeptiska. Men ganska snart skiftar nästan alla attityd. De vill verkligen kommunicera med roboten och gör det som med en medmänniska, säger hon.

Till form och storlek påminner roboten om R2D2 från Star Wars; ett halvt ägg på hjul och ett huvud på 1,3 meters höjd. Roboten, som fått namnet Hobbit, är utrustad med en griparm, vilket är en teknisk landvinning – något motsvarande finns inte till en rimlig kostnad.

Man instruerar roboten genom att tala till den, t ex ”Hobbit, hämta… värktabletter”. Man kan också använda en pekskärm, vilken också kan användas för bildtelefonsamtal eller underhållning. Tekniken har huvudsakligen utvecklats vid Wiens tekniska universitet som också koordinerar projektet.

Kristina Lindgärde

Projektet och roboten heter HOBBIT och involverar två universitet, två företag, ett forskningsinstitut och en äldreorganisation i Europa. En första prototyp finns framtagen och testas nu på LTH och i nästa fas ska en produkt utvecklas – hur snabbt den blir klar beror på vilka företag som vill vara med och färdigställa produkten, men inom fyra till sex år hoppas forskarna att den ska kunna användas. Prislappen förväntas landa runt 100 000:-.

Något motsvarande i den prisklassen finns inte idag. Mobila robotar med en griparm kostar i storleksordningen en miljon kronor. På marknaden börjar det komma en del guide-robotar på museer, men de saknar en funktionell arm och kan inte användas för Hobbits uppgifter.