Ritar rum för återhämtning

Klockan halv tre på eftermiddagen har handledare, examinator och studenter samlats i A-huset, på väggen hänger färglagda ritningar av en privatbostad, ett atriumhus där också den ovana ganska snabbt kan ana att gränsen mellan ute och inne medvetet hålls otydlig:

Partier med skjutdörrar i glas, golv som förlängs ut i trädgården och till och med en sittbänk som ser ut att löpa genom den stora fönsterväggen som hör till den takförsedda entrén. Emma Ingvarsson ska presentera sitt exjobb – och förhoppningsvis bli godkänd från arkitektutbildningen vid LTH. I tjugo veckor har hon ägnat sig åt att undersöka vart stressade människor i ett utvecklat och uppkopplat samhälle kan fly undan för att återhämta sig, när det känns som att hjulen snurrar allt snabbare. 

Naturen fascinerar

 – Vi har en värld som lider brist på avbrott eller mellantider. Prestation, initiativ och motivation värderas förhållandevis högt i vårt samhälle idag. Jag har velat träna mig i att rita med återhämtning i fokus – och har applicerat de här perspektiven på hemmet, även om jag förstås kunde ha valt en annan vardaglig miljö.

Till grund för sitt arbete har Emma Ingvarsson använt litteratur i miljöpsykologi, och hon har utgått från människans behov av pauser, där förmågan till koncentration kan återskapas. 

– Rum för återhämtning finns i naturen och i betraktandet av naturen. Den fascinerar oss människor med sin mångfald och med så kallade soft fascinations, som när molnen rör sig över himlen eller lövverket spelar i vinden. 

Goda möjligheter för återhämtning finns också i sakrala rum, i meditativa rum och i ritualer, som i bad- och bastutraditioner, resonerar Emma Ingvarsson. 

– Omsorg om detaljer och i materialval är, precis som samband mellan inre och yttre rum, exempel på faktorer som ger möjlighet till återhämtning, säger hon.

Skikt och fria siktlinjer

I atriumhuset som Emma Ingvarsson ritat finns en tanke om att huset ska ha olika skikt och fria siktlinjer, att rummen ska vända sig mot utsikten och att den som bor där ska ha kontroll över den sociala nivån. Exempelvis utgör en eldstad en länk mellan två vardagsrum – ett för umgänge och ett annat för enskildhet, där det samtidigt finns närhet till andra. 

Christer Malmström, professor vid Institutionen för arkitektur och byggd miljö, summerar under presentationen att Emma Ingvarsson gjort ett nyttigt inlägg om arkitektens profession – ett yrke som enligt honom handlar mer om att samarbeta med andra yrkesgrupper och förstå idéer och behov än att bara komma med lösningar. Om Emma Ingvarssons atriumhus säger han: 

– Jag ser väldigt lite av konvention här, utom när det gäller köket. Den större kontexten till ditt arbete är att du analyserat på nytt och skapat en kvalitet som jag ser i arkitektur från Sverige, Danmark och Norge under 1950-talet. Senare blev det en stil som utnyttjades. 

"Nära kaos nu"

Om man får tro Christer Malmström handlar exjobbet om mer än de fyra påhittade personer som atriumhuset ritats för: 

– Vi befinner oss nära kaos nu, när människor textar meddelanden samtidigt som de kör på motorvägen. Vi kan inte bortse från frågan om vad som fick oss dithän, men vi kan också ställa oss frågan om arkitektur kan vara till hjälp. Du ställer generella kvalitetsfrågor om en bostad och ger förslag till det avkopplade hem som vi alla väntar på. 

Kanske bidrar Emma Ingvarssons exjobb till inspiration också för den som ritar bostäder i 18-våningshus? Den arkitekt som står på randen till att bli godkänd och examinerad efter sina studier vid LTH bär med sig en insikt när hon om några veckor ger sig ut i yrkeslivet, närmare bestämt på Tengboms arkitektkontor i Malmö. 

– Att rita för återhämtning borde vara självklart, men det gör vi inte idag.