Hoppa till huvudinnehåll

Hus med tanke på havet

Villa Nemo byggs med hjälp av återanvända material och gör bruk av lokalproducerad energi. Ludvig Hofsten, som vann pris för förslaget i en arkitekttävling för studenter, vill ge ett svar i debatten om höjda havsnivåer och plastsopor som flyter runt i världshaven.

– Publicerad den 20 juni 2017

Nyligen vann Ludvig Hofsten – som är nyutexaminerad arkitekt från LTH – pris i tävlingen Bo2049 för sin Villa Nemo, ett visionärt bidrag och inlägg som syftade till att uppmärksamma nedskräpningen av haven.

Hans förslag ”Villa Nemo” är ett flytande hus som är tänkt att vila på en grund av återvunna PET-flaskor och använda skräp från havet som isolering. Villan ska bjuda på bästa utsikt åt alla håll, liksom på tystnad och havets brus. Dessutom ger den möjligheten att bo på yppersta lägen i allt tätare städer. Genom vågkraft ska Villa Nemo vara självförsörjande när det gäller elektricitet. Vatten pumpas upp från havet och renas med moderna filter.


På frågan om hur
Ludvig Hofsten hinner med arkitekttävlingar (i fjol vann han också pris för Hangout Habitat, en urban möbel som skapar trivsel för människor och ökar biologisk mångfald) svarar han att det krävs disciplin, planering och lust.

– Det är alltid mycket att göra i skolan, så man får sätta av någon eftermiddag i veckan. Projekten i skolan är ofta utdragna, men i en tävling brukar det gå fort att sätta sig in i uppgiften och formulera ett förslag. Jag ser det lite som en semester från de långa projekten.

Under våren har Ludvig Hofsten gjort klart sitt examensarbete, ett hus som ska byggas på i verkligheten och som beställts av Ludvigs egen mamma.

Det långsmala huset, som byggs på en gammal äppelodling i Rörum, påminner om en Skånelänga, och det brutna takets branta lutning kan kopplas till traditionen med vasstak. Men den moderna variant som uppförs i Rörum – och som måste passa med omgivande bebyggelse – har ett tak av svart tjärpapp. Ett nyskapande särdrag för huset är en tegelfasad där bruket, efter den nyblivna arkitektens idé, smetats ut över stora delar av tegelstenen, detta för att få till stånd ett lite grövre uttryck. Innertaket på ovanvåningen täcks av stora plywoodskivor, på nedre botten blir det betonggolv.

– Jag tycker om arkitektur som skapar häftiga rum med enkla medel. Jag tycker om enkelhet i utförande och material, som att bygga en bänk av lastpallar eller göra ett tak av återvunnen plast. Det måste inte vara dyra, exklusiva material för att skapa något som är ombonat, vackert, säger Ludvig Hofsten.


När arkitektstudenterna vid LTH
i maj, för femtonde året i rad, presenterade sin vårutställning i A-huset tilldelades Ludvig Hofsten tillsammans med studierektor Mats Hultman studenternas pris, Det pedagogiska priset.

Skälet var att Ludvig Hofsten fått rycka in för en lärare och hålla sammanlagt sex kurser i digitala verktyg.

– Jag brukar inte själv vara bra på att ge respons till mina lärare, men nu vet jag vad det kan betyda. Jag hade ingen aning om vad studenterna tyckte om kurserna, så det kom som en överraskning att jag fick tomatplanta och diplom. Jag blev verkligen jätteglad.

Enligt Ludvig Hofsten är Villa Nemo och huset i Rörum ett slags ytterligheter, varandras motsatser.

– Villa Nemo är ett visionärt framtidsboende. Förslaget är lekfullt, nästan naivt eller barnboksaktigt i sitt utförande.

Exjobbet, menar Ludvig Hofsten, är däremot verklighetsförankrat och byggs för en verklig person. Det finns en bestämd plats för huset och kommunens regler måste beaktas.

 – Så det är fantasi ställd mot total verklighet.

Att Ludvig Hofsten skulle bli arkitekt var inte självklart sedan barnsben.

– En del andra har vetat redan sedan de var nio att de vill bli arkitekter. När jag väl började tänka på möjligheten efter gymnasiet insåg jag att det skulle passa mig eftersom det handlar om problemlösning och är kreativt, samtidigt som arbetet är kopplat till hur samhället ser ut.

Det fjärde året på arkitektlinjen tillbringade Ludvig Hofsten som utbytesstudent i Japan. Där inspirerades han av att arkitekterna kombinerar tradition, förnyelse och hantverksmässiga lösningar på ett spännande sätt.

– De japanska arkitekterna arbetar mycket med naturliga material, som trä och papper. I allt de gör finns något allvarligt och något som är lite skruvat, en modern twist. Ofta är det också tydligt vad som är ett tema för en viss byggnad. Deras byggnader är på det sättet lätta att läsa.


Så här i efterhand
, när utbildningen är genomförd, har han invändningar mot hur arkitekter utbildas i Sverige?

– Det jag kan tycka är att vi under utbildningen behöver lära oss lite mer om material och konstruktion. Vi får lära oss att rada upp olika egenskaper hos ett material, vi läser i en bok om isoleringsvärden, men vi får inte hålla lättbetong i handen. För att lära sig mer om materialen måste man bygga på riktigt, eller åtminstone se och känna.

Arkitektstudenter borde, menar Ludvig Hofsten, närma sig snickare och murare.

– En vacker dag ska vi lämna datorn och då är det inte bra om det är en överraskning hur man faktiskt murar. En symbolisk handling skulle det vara om arkitektstudenterna på LTH kastade av sig den svarta kavajen och istället tog på sig en overall, som de andra sektionerna har, och lärde sig mer om hur man faktiskt bygger.

Innan Ludvig Hofsten börjar på Tengboms arkitektkontor i Malmö i höst ska han göra klart fler ritningar och arbeta med sina ”bara händer”.

– Det är klart att jag fortsätter med mammas hus.

Text: Tiina Meri



FAKTA | Ludvig Hofsten

• Gick musiklinjen på Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg

• Började år 2012 på Arkitektskolan på LTH

• Tillbringade sitt fjärde år som utbytesstudent i Tokyo

• Bor i kollektiv i ett gatuhus Lund. ”När jag kommer ut för att äta frukost kan det ligga en okänd person på soffan. Att bo i kollektiv är inte bara att ta hand om andras disk och städa efter andra, det är också att lära känna folk. Jag tror att det passar många fler än de som vet med sig att de gillar kollektiv.”


FAKTA | Förstapriset i tävlingen Bo2049

Bo2049 är en idétävling för arkitektstudenter som arrangeras av Willa Nordic i samråd med Sveriges Arkitekter och livsstilsmagasinet Connoisseur.

Frågor som ställs, och som arkitektstudenter kreativt uppmanas ge svar på, är: Hur bor en familj 2049? Hur har energifrågan lösts? Vilka nya material finns det? Hur ser arkitekturen ut och varför?
Villa Nemo av Ludvig von Hofsten, LTH, utsågs till det vinnande bidraget i Bo2049.

 


Läs om Ludvig Hofsten och hans prisbelönta urbana "möbel", Hangout Habitat:

http://www.lth.se/nyheter-och-press/nyheter/visa-nyhet/article/en-urban-vaegg-foer-moetesplatser-och-biologisk-maangfald/