lu.se

LUNDS TEKNISKA HÖGSKOLA

Lunds universitet

Denna sida på svenska This page in English

Hur biter ett läkemedel?

Mikael Akke. Foto: Kennet Ruona
Mitt i prick! Läkemedelsmolekylen har träffat sitt mål och proteinets funktion är därmed hämmad. Bilden är ett resultat av mätningar på MAX-labb.

TROTS ÅRATAL AV forskning vet man ännu inte riktigt hur ett läkemedel får fäste i kroppen. Eller mer exakt: Vad som sker när den aktiva substansen i ett läkemedel möter sitt målprotein i cellen. Denna dunkla process ska nu en grupp kemister och biologer vid Lunds universitet försöka blottlägga.

Nyligen kammade de hem fyrtio färska miljoner från Wallenberg-stiftelsen för att om fem år presentera svar som tar oss några steg närmare gåtans lösning.

En av de drivande i projektet är Mikael Akke, professor i biofysikalisk kemi vid LTH. Han liknar proteinets många sidokedjor vid bläckfiskarmar som slingrar sig runt läkemedelsmolekylen.

– Styrkan i bindningen påverkas av molekylernas struktur och hur de förändras över tid. Får man bättre koll på detta kan läkemedlen förmodligen skräddarsys bättre än idag, förklarar Mikael Akke men tillägger att ren nyfikenhet är en viktig drivkraft för forskarlaget:

– Växelspelet mellan proteiner och andra biomolekyler är ju den biokemiska grunden för liv. Det här är en övergripande fråga som intresserar oss alla i forskarlaget, även om våra infallsvinklar är olika, säger han.

Hittills har man betraktat proteinerna som om de vore statiska och alltid såg likadana ut, men verkligheten är inte så enkel, det vet man nu. Tvärtom har proteiner en benägenhet att ändra struktur ibland, något som påverkar styrkan i bindningen. Bindningen påverkas också av förändringar av vattnet som finns i proteinets närmiljö.

Entropi är ett ord som Mikael Akke ofta återkommer till. Begreppet kan i detta sammanhang förenklat förstås som ett mått på oordning, en statistisk variation av proteinets struktur. Det ger naturen stor flexibilitet men gör det hela synnerligen svårstuderat, vilket är också är förklaringen till att kunskapen är ofullständig.

Lunds universitet är dock lyckligt välförsett med avancerad apparatur som tillsammans kan ge en mångfacetterad bild av förloppet. Testmaterialet, det vill säga de läkemedelsliknande molekylerna, tillverkar organiska kemister. Vilka som biter bäst – och varför – får vi reda på 2018.

Forskare från tre fakulteter samt ESS ingår i forskningen: Mikael Akke, Ulf J. Nilsson, Ulf Ryde, Derek Logan, Esko Oksanen, Hakon Leffler och Stina Oredsson. Dessutom ska cirka tio nya doktorander och postdocs anställas.

KRISTINA LINDGÄRDE

FAKTA/STÖRDA PROTEINER
Vid många sjukdomar blir funktionen hos ett visst protein störd. Proteinet reagerar kanske överaktivt och läkemedlets uppgift är att blockera proteinet eller i bästa fall få proteinet att bete sig normalt igen, så att patienten därmed kan må bättre eller bli frisk. Cancer, reumatoid artrit, neurodegenerativa sjukdomar och diabetes är exempel på sådana sjukdomar. Dessa kan behandlas med skräddarsydda läkemedelsmolekyler som Mikael Akke och hans kollegor studerar.

ANDRA ”VINNARE”
När Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse delade ut sina årliga projektanslag tidigare i höstas gick 143 miljoner av totalt 770 miljoner kronor till Lunds universitet. Utöver Mikael Akke fick också följande LTH-forskare anslag:
Marcus Aldén, professor i förbränningsfysik, fick drygt 15, 5 miljoner för att utveckla nya tillämpningar av laserdiagnostik.
Lars Samuelson, professor i fasta tillståndets fysik, fick ett fortsättningsanslag på 18 miljoner kronor för sin forskning om att bygga oerhört små halvledande nanotrådar