lu.se

LUNDS TEKNISKA HÖGSKOLA

Lunds universitet

Denna sida på svenska This page in English

E-programmet i backspegeln

Sabine har en passion för elektro-kompabilitet

Sabina Alexandersson, E-alumn. Foto: Andreas Sannerman

ETT PANNBEN AV titan och ett ovärderligt nätverk. Det hade Sabine Alexandersson med sig ut i arbetslivet efter grundutbildning och doktorandstudier i elektroteknik vid LTH.

Sedan fem år tillbaka har Sabine Alexandersson ett spännande och intressant arbete på Kockums, eller som det numera heter ThyssenKrupp Marine Systems AB. Där utvecklar hon sitt stora intresseområde – EMC. EMC står för elektromagnetisk kompatibilitet, hur elektriska komponenter ska fungera tillsammans och inte störa varandra. Sabine är en av få personer i landet som hanterar detta område för ubåtar och Sveriges fem ubåtar, plus de två moderna som finns i Singapore, ser hon närmast som sina egna skötebarn. Hur blev det så?

Att hon skulle gå i pappas fotspår var närmast en självklarhet. Han hade ett data/elektronikföretag och redan i elvatolvårsåldern satt Sabine och programmerade och hjälpte till att dra nätverkskablar. På gymnasiet blev det naturvetenskap med elteknisk inriktning och sedan bar det direkt av till LTH.

2001 var hon klar elektroingenjör med inriktning på kraftelektroteknik och elektriska driftsystem.

– Det var en lagom tuff utbildning, säger hon när hon blickar tillbaka. Tredje året var roligast, då förstod jag vad man skulle ha alla nya kunskaper till. Men man ska absolut inte göra utbildningen lättare, man måste kämpa lite för att vara förberedd på hur det är i arbetslivet.

Sabine berättar om en halvdag i etik som hon under utbildningen inte såg vitsen med. Men idag förstår hon verkligen värdet. Som ingenjör behöver man hela tiden ha med sig det etiska perspektivet.

Hon var nöjd med ingenjörsutbildningen men tyckte att hon bara skrapat på ytan. Bland annat därför fortsatte hon direkt med doktorandstudier.

– Mitt fokus blev EMC och kraftelektronik i fordon. Doktorandtiden var en rolig tid, jag kunde styra mina studier utifrån mina önskemål och behov och det var jätteroligt att undervisa. Men viktigast av allt var att jag byggde upp ett ovärderligt nätverk över hela Sverige.

År 2008 var Sabine Alexandersson 30 år och färdig med akademins värld. Men alls inte fullärd! På Kockums i Karlskrona arbetar Jan-Olof Brink, känd EMC-expert. Genom honom skulle Sabine kunna lära sig mer. Sagt och gjort, inom kort hade hon en anställning på Kockums i Malmö.

– För att kunna driva ubåtstekniken åt EMC-hållet studerade jag noga hur den fungerade på ytfartyg, berättar hon. Området är otroligt komplext! Men teknik är jätteroligt och EMC har hela tiden drivit mig.

Den senast Kockumstillverkade ubåten sjösattes under 1990-talet. Själva ”konservburken” lever 40–50 år men elektroniken kanske bara i fem. Det pågår en ständig uppdatering av bl a ubåtarnas strids-och eldledningssystem. Ubåtar styckas upp, förlängs och förändras. Till exempel försvinner periskopen!

– Ubåtar står inför ett generationsskifte med begränsad budget till hands. Vanlig elektronik måste fungera i dagens båtar och då krävs ett annat helhetsgrepp än tidigare. EMC blir allt viktigare.

Innan Sabine började på Kockums hade hon väldiga kval inför att jobba inom försvarsindustrin.

– Jag kom fram till att jag är positiv till ett svenskt försvar och att det är ok att arbeta med ubåtar. Det är alltid viktigt att tänka igenom vad ett jobb innebär. Man måste inse vad man gör och ha ögonen öppna – jag vässar ubåtarnas prestanda så att de blir giftigare och farligare.

Hon hade gärna sett att system engineering ingått i utbildningen vid LTH.

– Det viktigaste är att inte ge upp och att veta vem man kan fråga, säger hon. Man måste inte kunna allt teoretiskt perfekt men förhållningssättet är viktigt. När jag väl doktorerat hade jag skaffat ett pannben av titan – jag ger aldrig upp. Det har jag haft en otrolig nytta av.

TEXT: GÖRAN NILSSON

Sabines råd

• Gör det som är roligt! Välj de kurser och den inriktning du är intresserad av, det blir man bra på.