lu.se

LUNDS TEKNISKA HÖGSKOLA

Lunds universitet

Denna sida på svenska This page in English

Bioraffinaderi - ett sätt att ersätta oljan

Föreståndare Martin Hedström presentererar sitt bioraffinaderi.
Bo Mattiasson är initiativtagare - och lite motvillig pensionär.

Jordbruksprodukter ska ersätta oljan – även när det gäller framställningen av kemikalier. Sedan början av 2000-talet har det forskats praktiskt om framställning av biogas på gården Anneberg norr om Teckomatorp.
Nu finns också ett bioraffinaderi startklart på samma ställe för att utveckla just biologiska alternativ till oljebaserade kemiprodukter.

Bakom detta finns ett initiativ av professor Bo Mattiasson i samarbete med lantbrukaren Kjell Christiansson, som länge varit intresserad av möjligheten att framställa biogas. Han hade ett före detta svinstall i byn Värmö i gården Anneberg, som han kunde tänka sig att använda för ändamålet.

Ursprungligen finansierades forskningen med medel från Energimyndigheten via Delegationen för Energiförsörjning till Södra Sverige (DESS), som ville satsa på forskning om förnybar energi i samband med att Barsebäcksverket skulle läggas ner.

2005 togs ett principbeslut på Avdelningen för bioteknik om att försöka inrätta även ett bioraffinaderi i Anneberg. Då hade Bo Mattiasson fått nys om en intressant utrustning som fanns oanvänd på Värmdö utanför Stockholm. Där hade nämligen företag Bioreal bedrivit produktion av antioxidantrika: hälsopiller baserade på produktion av alger. Processen drevs både i en belyst och i en mörk process, men när företaget fick nya ägare ville de inte fortsätta med den mörka processen. Ursprungligen hade de stora kärlen tagits fram på uppdrag av Kurt Nicholin för verksamhet som inbegrep företagaren Refaat el Sayed och hans Fermenta.

Bo Mattiasson köpte in utrustningen och under 2006 kördes den från stockholmska Värmdö till skånska Värmö!

Året därpå anpassades byggnaderna genom bland annat ett höjt tak. Anläggningen består av två stora produktionstankar på 11,5 kubikmeter, en på fem kubikmeter och en på 300 liter samt två lagringstankar på vardera 3,5 kubikmeter. Det ger möjligheten att köra processer i närmast industriell skala.

Sedan dess har tankarna kopplats ihop med sammanlagt cirka 800 meter rör och ventiler så att processerna kan styras emellan dem. Arbetet har gjorts av IA Montage i Arkelstorp och det har varit möjligt tack vare ett EU-projekt (Interreg Bioraff Öresund) med Bioteknik på LTH, SLU och DTU i Danmark. Hopkopplingen är nu klar och i stort sett testad medan finslipningen pågår av den elektroniska styrningen av processutrustningen.

LTH-nytt besökte anläggningen en dag i september samtidigt som en grupp teknikintresserade lantbrukare kom dit för en visning. De stora tankarna dominerar en hög hallbyggnad och bredvid den finns labbet inrett med mer eller mindre begagnad utrustning från bland annat bioteknikinstitutionen.

Ett annat labb och ett fikarum och kontor i det ombyggda svinstallet delas med Biogasprojektet.
Ansvarig för anläggningen är idag docent Martin Hedström, som hoppas att inom kort kunna anställa en processtekniker till sin hjälp.

– Här ska vi kunna arbeta med både utbildning och forskning, säger Martin. Företag kan också kunna komma hit och köra pilotprocesser. Här kan processerna tas från labbet till en mycket större skala. Processdesign och on-line-analys kan utövas.

– Det viktigaste projektet från början blir BioVinn som drivs tillsamman med Perstorp, Bona Kemi och Lyckeby stärkelse sedan fyra år. Målet i BioVinn att tillverka plattformskemikalien propionsyra, som idag görs av olja, från långsiktigt hållbara jordbruksråvaror.

Propionsyra kan enkelt omvandlas till flera andra ämnen av intresse i kemiindustrin. Ett sådant är akrylsyra till färger och lacker. Ett annat är konserverings-medel. Syran används bland annat som sådant för att hindra mögel i hö och ensilage. Värdet av propionsyran ligger kring en euro per kilo, så de nya processerna måste vara effektiva om de ska klara konkurrensen. På sikt väntas dock oljan bli mycket dyrare.

– Råvaran är glycerol, en restprodukt som Perstorp får i stora mängder (25.000 ton per år) i sin produktion av biodiesel i Stenungsund. Den tillförs en annan restprodukt, potatissaft från Lyckeby och processas med hjälp av mikroorganismer till propionsyra. På så vis slipper man odla nya grödor och konkurrera med livsmedelsproduktionen. Till skillnad från biogasprocessen kan man här utgå från relativt rena råvaror och skapa en ren och högvärdig produkt, berättar Martin Hedström.

Men bioraffinaderiet är inte låst till den användningen utan det är konstruerat för multi-purpose-användning. Biomassa från jordbruket kan testas till olika processer. En annan möjlighet är att att odla mikroorganismer för att producera exempelvis enzymer, eller i vissa fall mikrobiell cellmassa. Maximalt kan anläggningen klara två processer på en gång fast det blir nog svårt i praktiken, tror Martin.

Invigningen av raffinaderiet skedde i juni i somras och det lockade bland annat mycket press och media. Bengt Streiffert, chef för ett nätverksprojekt vid Lunds universitet, var med och talade och ville se raffinaderiet som resurs även i livsmedelsrelaterad verksamhet.

Verksamheten bedrivs idag i de mindre reaktorerna. I början av 2013 kommer de större tankarna att tas i bruk.

TEXT & FOTO: MATS NYGREN