I rummet är det tjugo minusgrader och två läkarstudenter ligger på golvet klädda i tunna underställ. Deras kroppar skakar av kylan. I högtalarna hörs Bruce Springsteen och trots den extremt kalla miljön och huttringarna ser de ut att ha ganska trevligt. 

Läkarstudenterna är försökspersoner i klimatlaboratoriet på Institutionen för designvetenskaper. Här finns en värmekammare som kan nå en temperatur på 60 grader och en kylkammare som kan gå ner till minus 50 grader. Under ett par år har läkarna och forskarna Otto Henriksson och Peter Lundgren kommit hit från Umeå universitet för att bedriva studier i klimatlaboratoriet. De är båda intresserade av sjukvård i klimat och områden som saknar närhet till den ordinarie vården. Med sin forskning vill de hitta sätt att förbättra och utveckla vården som görs direkt på olycksplatser eller under transporter till sjukhus.

– Det är oerhört bra förutsättningar här i Lund, säger Otto Henriksson. Vad jag vet har inget annat universitet i Sverige ett klimatlaboratorium likt detta, säger han.

Läkarstudenterna som ställer upp som försöks­personer går vid flera olika till­fällen in i kyl­kammarens tjugo minusgrader, både i blöta och torra kläder. För att få timmen i kammaren att gå fortare lyssnar de på musik. De förses med temperatur­mätare i mat­strupen, i öronen samt på fingrar och tår. Hur hud- och kropps­temperaturen förändras hos dem följs noga. Ju längre tid som går desto kraftigare blir huttringarna. Huttrandet är en reflex hos kroppen för att hålla uppe kropps­temperaturen efter­som muskel­sammandragningarna genererar värme. En annan av kroppens försvars­mekanismer är att de yttre kropps­delarna, som fingrar och tår, får ett minskat blodflöde. Det minskade flödet gör att värmen sparas inne i kroppen och kroppstemperaturen hålls uppe. Istället blir armar, ben, fingrar och tår snabbt nedkylda. För att inte riskera lokala kylskador har försökspersonerna mössa, vantar och sockar på sig.

– När kroppens försvarsmekanismer fungerar kan man hålla kroppstemperaturen ganska länge, säger Otto Henriksson. Om huttringen är utslagen på grund av sjukdom, skador eller utmattning sjunker temperaturen fortare, berättar han.

Förutom att studera olika isolerande material utvärderar Otto Henriksson och Peter Lundgren också en skattningsskala för upplevelsen av kyla och om den har ett samband med hur hud- och kropps­temperatur och huttring förändras.

Hur mycket patienten själv känner att han eller hon fryser kan ha stor betydelse för patientens upp­levelse av omhänder­tagandet och är därför en viktig parameter att utvärdera i samband med vård i kall miljö. Därför får försöks­personerna var femte minut ange hur mycket de fryser på den tio­gradiga skattnings­skalan.

– Det var väldigt kallt i kylkammaren, säger Isabelle Glans, en av försökspersonerna. För mig var den första gången värre, kanske för att jag inte var beredd på hur kallt jag verkligen skulle uppleva det. Trots att min kropps­temperatur låg på 37 grader när jag kom ut ur kylkammaren tyckte jag ändå att jag frös outhärdligt mycket, berättar hon. 

När en timme har gått kommer försökspersonerna ut från kylkammaren. De sitter på varsin stol och mätutrustningen plockas bort från dem. De är ordentligt nedkylda och ser fram emot en varm dusch. Bruce Springsteen hörs fortfarande i högtalarna.

– Det underlättade absolut att ha musik! Det ledde till någon form av lugn trots kylan, säger Isabelle Glans.

text: JESSIKA SELLERGREN

foto: OTTO HENRIKSSON