lu.se

LUNDS TEKNISKA HÖGSKOLA

Lunds universitet

Denna sida på svenska This page in English

Havsbotten tar stryk av dumpat saltvatten

Raed Bashitilalhaaer.

Nästan allt dricksvatten i Mellanöstern och andra torra platser är avsaltat havsvatten. Fenomenet växer lavinartat och i Persiska viken pumpas flera procent av havsvattnet årligen upp för att omvandlas till drickbart kranvatten.
Ett problem är dock att saltet förstör havsbottnarna när det slängs tillbaka ut i havet. Runt om Medelhavet och Persiska vikens avsaltningsverk finns kilometerlånga kustnära sträckor med förstörd fauna.

Raed Bashitilalshaaer, nybliven doktor i vattenresurslära vid Lunds Tekniska Högskola, har i en ny avhandling tagit fram förslag på hur det högsaltiga vattnet från avsaltningsverken kan blandas upp och spridas på ett bättre sätt än idag.

– En enkel åtgärd är att öka lutningen på utloppsstrålen till 60 grader. Då blandas det högsaltiga vattnet upp betydligt snabbare än idag. Också havsbottnen bör ha en viss lutning, minst 16 procent. Då kan utspädningen öka med 40 procent, hävdar han.

Sådana här konkreta förslag på relativt enkla åtgärder välkomnas av de berörda ländernas experter, vattenproducenter och miljöministerier. Samtidigt betonar Raed Bashitilalshaaer att fler lösningar behövs. Avsaltningsverken bör exempelvis bygga flera utlopp till havet för att minska miljöpåverkan längs kusten.

– Allra bäst är det om myndigheterna ställer tydliga krav på vattenproducenterna att investera i bassänger där saltplymen, som det högsaltiga vattnet egentligen kallas, blandas ut till lagom salthalt, säger han.

Först nyligen har länderna i Mellanöstern och runt Persiska viken fått upp ögonen för miljöproblemen. Därför är också forskningen på området rätt så ny. I december förra året hölls den första vetenskapliga konferensen i ämnet i Bahrain till vilken Raed Bashitilalshaaer var en av de inbjudna talarna.

Hans intryck är att vattenproducenterna, vilka vanligtvis ägs av staten, är intresserade av att förbättra miljöarbetet. Men han konstaterar samtidigt att miljökraven på vattenproducenter i länder med kronisk vattenbrist är små.

Han får medhåll av sin handledare Kenneth M Persson:

– För oss i Sverige kan det tyckas självklart att räkna in miljökostnader, men miljövården har låg prioritet i många länder runt Persiska viken. Ofta saknar de helt naturvårdsverk eller motsvarande, säger Kenneth M Persson, professor i teknisk vattenresurslära.

Han påminner om situationen i Sverige före 1970-talet.

– Vi tänker nog inte på hur mycket som har hänt i Sverige sedan Naturvårdsverket bildades 1967.

Text och foto: KRISTINA LINDGÄRDE

Arabiska våren kan ge vattenlösningar

Vid Lunds universitet pågår ett tiotal doktorandprojekt som rör Mellanösterns vattenproblematik. Därtill finns flera samarbetsprojekt vilka leds ofta av tidigare doktorander från Mellanöstern som nu sitter på inflytelserika poster i vattenadministrationen.

 

- Just nu händer så mycket därnere. Ur den politiska kalabaliken kan komma något som kan revolutionera vattensituationen och bli utgångspunkt för lösningar på deras vattenproblem. Med ökad dialog ökar chansen till bra samarbete kring Nilens begränsade vattenresurser, för att ta ett exempel, säger Ronny Berndtsson, professor i Teknisk vattenresurslära som delar sin arbetstid mellan LTH och Centrum för Mellanösternstudier.