lu.se

LUNDS TEKNISKA HÖGSKOLA

Lunds universitet

Denna sida på svenska This page in English

Michael Treschow, ny styrelseordförande

Michael Treschow
Ett av Michael Treschows många uppdrag handlar om att försvara Alfons skapare Gunilla Bergströms ekonomiska intressen som upphovsman.

LTH-nytt träffar LTH:s nye styrelseordförande en härlig vårdag i mars. Han har sitt
personliga kontor på Kungsgatan, ett kort stenkast från Stureplan. Här verkar han som
koncernordförande för dagligvaruproducenten Unilever. Unilever står bakom en rad kända
varumärken inom livsmedel (t ex Milda, Flora, Knorr, GB-glace) och inom hygien (Dove,
Rexona, Lux, Axe, Sunsilk och Via m fl). Unilever har 170.000 anställda, produktion i 150
länder och omsätter 500 miljarder kronor. Michaels egna glassbox är det som imponerar
mest på barn, säger han.
Men så fort vi träffas börjar han intervjua sin intervjuare om dennes arbetsuppgifter och
om denna tidning och dess upplaga, ekonomi och framtidsutsikter. Nyfiken och direkt
är han.

DU BÖRJADE EN GÅNG LÄSA KEMITEKNIK PÅ LTH,
VARFÖR GJORDE DU DET?

Det var en fix idé att jag ville bli civilingenjör som jag faktiskt inte vet varifrån den kom. Jag hade ingen akademisk tradition eller föredöme i familjen. Kemi valde jag nog för att utbildningen innehöll mycket laborationer och undervisning och jag visste med mig att min karaktär inte var den bästa. Jag minns att nolleföreläsningen nästan skrämde livet ur mig och matematiken förstod jag aldrig riktigt utan jag fick råplugga mycket. Jag hade inte så lätt för mig men såg till att ta mig igenom. Jag var överfösare ett år och de två sista åren sektionsordförande i kemiteknik. Jag gick ut 1970. Jag hade nog valt att bli civilingenjör igen om jag fått göra om mina val men kanske inte i kemi. Då fanns tyvärr inte Industriell ekonomi som min son har läst (på KTH).

HADE DU HJÄLP I KARRIÄREN AV ATT DU LÄST KEMI?

På mitt första jobb – på Bacho som sysslade med rökgas- och vattenrening – anställdes jag som en av få kemister. Jag minns att jag tidigt fick en kemisk fråga som jag inte kunde svara
på. Sedan har jag faktiskt aldrig fått någon sådan igen. Så där slutade nog den karriären. Men civilingenjörs-utbildningen lärde mig tänka i tekniska termer och göra tekniska analyser, jag har ju levt i tekniska förestag i hela mitt liv. Jag har ju både lett produktion, produktionsutveckling och teknisk försäljning. Jag skickades tidigt till Frankrike för att öppna en verksamhet och förhandla fram ett leveransavtal med franska elverket, jag som då läst franska i två veckor. Man ska ju alltid
simma i det kalla vattnet och detta – kan jag lova dig – var iskallt! Men otroligt lärorikt.


NU KOMMER DU TILLBAKA TILL LTH, VARFÖR?

Man återvänder ju till platsen för brottet! Nej men se det som en lust att betala tillbaka och ett uttryck för nyfikenhet och samhällsintresse. Vi behöver fler civilingenjörer om företag inte ska tvingas flytta ut ur landet, det är en nyckelfaktor. Sverige har haft en bra miljö för forskning och utveckling, idag finnas det så många val, indier, kineser med flera. Jag är övertygad om att vi kan vända trenden och öka antalet ingenjörer utan att tulla på kvaliteten. Men på LTH talar man
nu om ”överproduktion” av civilingenjörer, kalla det hellre för ”underfinansiering”. Det finns ett behov och det finns intresserade studenter som söker, det ska vi vara oerhört tacksamma för.

DU HAR ENGAGERAT DIG FÖR REKRYTERINGSFRÅGOR FÖRR?

– Ja, det gäller bland annat att förhindra att ungdomarna väljer bort sina chanser redan i åttan. Jag har deltagit i ett samarbete med skolor i Botkyrka där barn med invandrarbakgrund
parats ihop med fadderföretag. Det har väckt deras intresse och alla ungdomar som jag har träffat efteråt har faktiskt läst vidare. Projektet fortsätter nu bland annat kring Järvafältet.

– Jag är också intresserad av forskning och sitter i Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, som delar ut en miljard kronor om året i forskningsstöd. Det är också en livsnerv för våra företag.

HUR SER DU PÅ VÅR SVENSKA FORSKNINGSFRONT, HÅLLER DEN INTERNATIONELL TOPPKLASS?

– Vi har excellenta forskare, visst, men vi är kanske inte alltid tillräckligt självkritiska. Man blir orolig när ser hur läkemedelsoch personbildsindustrin flyttar ur landet. Vad ska följa efter
här näst?

Under mina 40 år har ju möjligheterna – liksom konkurrensen – ökat otroligt. Förr reste man mellan 20 länder, resten var stängt. Nu är allt öppet. I Ericsson, när jag började 2002, var alla konkurrenter västerländska, ja det fanns en japan. I dag är huvudkonkurrenterna kinesiska. I ett litet forskningsland är forskarna utsatta för konkurrens. Precis som det är viktigt med bra villkor för näringslivet gäller det även för forskarna, bra forskningsmiljöer behövs så de brillianta forskarna föredrar att vara här före t ex MIT.

– Det gäller att satsa på de forskare som lyckats. Däremot ska man nog akta sig för att peka ut vad de bör forska om, det avgör de bäst själva. Det hjälper inte att ha bredden i tennis om man inte har en Borg eller Edberg, jämför Treschow.

(Och tillägger att han varit med att starta Streber Cup där startavgifterna går stipendier för unga svenska tennistalanger.)

DU HAR NU VARIT MED OM ETT STYRELSEMÖTE PÅ LTH. INTRYCK?

– Jo, vi hann gå igenom mycket på två dagar, strategiska frågor mest. Det var mycket givande.

VÅR KANSLICHEF SA ATT DET MÄRKTES ATT VI NU FÅTT ETT STYRELSEPROFFS I LEDNINGEN.

– Är det positivt?

JAVISST, HAN MENADE ATT DU KUNDE STÄLLA DE RÄTTA, TUFFA FRÅGORNA.

– Sedan måste jag ju respektera att universitet är något annat än företagande. Termer som myndighetskapital låter konstiga för mig.

HUR SER VÅRA RELATIONER MED FÖRETAGEN UT?

– De är väl OK men det är nog inget otrolig fokus på det. På min tid på Atlas Copco sprang man som barn i huset på KTH. Sen var det en period när sådant var fult och den kulturen försvann. Nu är det fint igen och jag hoppas på mer och mer samarbete – under frihet och integritet för forskarna – men även med möjlighet att hantera företagens problem. Ingen klarar sig själv i framtiden.

VAD ÄR STYRELSEORDFÖRANDENS UPPGIFT?

Att leda styrelsearbetet förstås. I företagen är bemanningen (rätt ledare) en stor fråga men den sköts på annat sätt i akademin. Det återstår att se till att saker som ekonomiprocessen fungerar, att en strategisk plan finns för framtidsfrågorna. Men i akademin sker detta utan bestämmanderätt för styrelsen, rollen är mer rådgivande. Kanske kan jag också vara bollplank åt rektor och hans närmaste. Som bolagsperson ser jag konstiga företeelser i akademin. Viktigast är frågor som: Vad är det som driver verksamheten framåt? Hur skapar man de världsbästa civilingenjörerna och forskarna?

DU KAN FÖRSTÅS OCKSÅ FUNGERA EN KÄND AMBASSADÖR FÖR LTH MED ALLA DINA KONTAKTER?

– Ja, jag döljer aldrig att jag läst på LTH.

HAR DU KOMPLETTERAT DIN UTBILDNING EFTER LTH?

– Ja, ständigt inom företagen men aldrig akademiskt. Mest har jag lärt mig av mina misstag.

HAR DU PLANERAT HUR DU SKA AVVECKLA DIN VERKSAMHET?

– Tja, det finns en tidsskala på detta, jag har avvecklat en del. Än så länge är det kul att göra saker men när jag väl är 70 får vi fundera, det kan vara dags för andra att ta över.

En sak jag har kvar är ett eget designstipendium. Jag utser varje år en ung designer. (2009 skedde det på LTH.) Ända sedan Atlas Copco-tiden har jag upplevt vikten av design hos produkterna, inte bara som färg och form utan också funktion. För Ericsson blev det centralt när man började med mobiltelefoner, men det var något man inte förstod. Kreativt tänkande är viktigt när våra unga ska utbildas till jobb vi inte känner till. Det behövs när de ska slåss mot framtida asiater och sydamerikaner.

TEXT OCH FOTO: MATS NYGREN

Fakta / Michael Treschow

Styrelseordförande för LTH från och med 2012. Han är
också förmodligen den mest kände LTH-alumnen någonsin.
Detta som med en meritlista som VD och koncernchef
i Atlas Copco och Elektrolux, ordförande i Svenskt Näringsliv
och styrelseordförande i Ericsson AB, styrelseledamot i
ABB och ordförande i Institutet för näringslivsforskning.
Han är initiativtagare till den ideella organisationen SIFE
(Students in Free Enterprise). För närvarande är han styrelseordförande
i Unilever och Dometic liksom för Svenskar
i världen (SVIV).
Han är 69 år gammal och bosatt i Stockholm. Dialekten
är skånsk/halländsk.
Han är ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien
sedan 2002 och har tagit emot bland annat H M Konungens
medalj av 12:e storleken i Serafimerordens band.
Michael Treschow växte upp på landet utanför Lund och
senare på en gård i Halland. Han härstammar från dansk
adel. Hans far var militär och Michael är själv reservofficer
(kapten). Han har två vuxna barn och är sedan 2005 gift
med Lena Treschow Torell.
På LTH läste han kemiteknik i den andra K-kullen 1966–
1970 och var ett tag sektionsordförande K. Han började
sedan sin yrkesbana hos Bacho.
Han har också ett uppdrag för 40-årsjubilerande varumärket
Alfons Åberg. När han inte arbetar vistas han
helst i skog och mark med familjen eller på en golf- eller
tennisbana.