Eventuellt läggs laddningens storlek till mellan namnet och ändelsen "jon".

Exempel: vätejon, kalcium(2+)jon, järn(2+)jon, järn(3+)jon.

Alternativt kan för positiva joner (sk katjoner) romerska siffror (utan laddningsangivelse) användas: kalcium(II)jon, järn(II)jon och järn(III)jon.

På engelska skiljer man på högre och lägre oxidationstal genom att i namnet använda ändelserna – ic (högre, ferric ion) och –ous (lägre, ferrous ion).

Alla enkla negativa joner skall ha ändelsen –id som åtföljer:

• elementets (svenska) namn. Exempel: fluoridjon, kloridjon, selenidjon.
• elementets latinska namn minus –ium eller minus –ogen/ygen. Exempel: indidjon (ur indium), hydridjon (ur hydrogen), nitridjon (ur nitrogen), oxidjon (ur oxygen).
• ett fåtal joner som består av mer än en atom har också ändelsen –id. Exempel: hydroxidjon (OH^-), cyanidjon (CN^-), väteperoxidjon och peroxidjon (HO₂^- och O₂^2-) och azidjonen (N₃^-).